Infrastrukturen i Sverige åldras, uppskattningsvis finns det drygt 2000 broar i landet som är 70 år eller äldre. Det finns flera aspekter att titta på för att utvärdera äldre broars kondition och FE modellering är ett vanligt verktyg som används vid utvärdering. För stålbroar är det ofta utmattning som sätter gränsen för hur länge de kan hållas i drift under säkra förhållanden. Syftet med arbetet var att utvärdera nyttan av FE modeller med olika precision med hänsyn till noggrannheten i deras genererade resultat och kostnad. En stålbro har studerats i detalj, Gamla Lidingöbron och specifikt två punkter på dess bågspann. Ritningar av bron och mätdata från forskningsprojektet \textit{Smart tillståndsbedömning, övervakning och förvaltning av kritiska broar} har legat till grund för arbetet. Mätdata utgjordes av tidshistorier över spänningsvariationer i de två studerade punkterna vid flertalet tågpassager över bron. Punkterna finns på bågspannets sekundära bärverk. Fyra modeller har skapats i BRIGADE/Plus med olika precisionsgrad och spänningshistorier för de studerade punkterna har genererats. Spänningshistorierna har sedan utvärderas med Palmgren-Miners delskadeteori för utmattning. Den förväntade ekonomiska nyttan för varje modell har uppskattats beroende av analyskostnad, sannolikheten för utmattningsbrott samt kostnad för ett eventuellt brott. På grund av brons strukturella verkningssätt blev de förenklade modellernas utmattningsresultat mycket lika resultaten från modellen med hög precisionsgrad. De verkliga axellasterna var mindre än de dimensionerande som användes i modellerna. Detta ledde till att de uppkomna spänningarna i stålet från modellerna blev större än de verkliga, men visade ett liknande beteende. Resultatet blev att modellernas utmattningskapacitet enbart utgjorde ca en femtedel av kapaciteten enligt mätningarna. Resultatet från beräkningen av den förväntade nyttan visade att det inte är ekonomiskt motiverat att använda en modell med hög precision framför en eller flera förenklade modeller. Slutsatsen blev att hög precision i en teoretisk modell inte entydigt är bättre än en förenklad modell. Arbetet har utförts vid institutionen för bro och stålbyggnad på KTH i samarbete med Sweco Civil AB. / The infrastructure in Sweden is aging. More than 2 000 bridges in the country are 70 years or older. When assessing the condition of older bridges, several aspects should be taken into account. FE modeling is one common tool to use in a bridge assessment. Fatigue is generally what limits the service life of steel bridges. The aim of this work was to evaluate the utility of higher precision in FE models, regarding the accuracy of their generated results and costs. One steel bridge has been studied in detail, Old Lidingö Bridge and specifically two points on its arc span. Drawings of the bridge and measurement data from the research project \textit{Smart Condition Assessment, Surveillance and Management of Critical Bridges} has provided the basis of this work. Measurement data has been collected from the two selected points on the bridge with strain gauges, registering the time history of the variations in tension during train passages on the bridge. Four models with different levels of precision have been created in BRIGADE/Plus. These models have generated time histories of the varying tension during  train passages. The time histories have been evaluated with Palmgren-Miner's cumulative damage model for fatigue. The expected economic utility of each set of models has been estimated based on the cost of the analysis, the likelihood failure caused by fatigue and the cost of failure. Because of the structural behavior of the bridge, the results of the simplified models became very similar to the results of the high precision model. The actual axle loads were less than the design loads used in the models. Because of this, the calculated tensions in the models became larger than the actual tensions. This also resulted in the fatigue capacity of the models only being about one fifth of the capacity according to the measurements. The calculation of the expected utility showed that it is not economically justified to use a model with higher precision over models with less precision. High precision in a theoretical model is not unambiguously better than a simplified model. The work has been carried out at the Department of Structural engineering and bridges at KTH in cooperation with Sweco Civil AB.

I takt med att allt fler kulturhistoriskt värdefulla byggnader rivs i landets kommuner utarmas Sveriges kulturarv enligt Riksantikvarieämbetet. Vilken betydelse har då en kulturhistorisk värdebeskrivning i den kommunala beslutsprocessen? Lidingö stad valdes som fallstudie eftersom man där beslutat att riva öns landmärke, en fackverksbro av järn och nitad stål, Gamla Lidingöbron, invigd 1925. Bron är med sin karaktäristiska konstruktion och stora bågspann ett starkt etablerat signum vid öns infart. Den har flera likheter med Gamla Årstabron i Stockholm som till skillnad från Gamla Lidingöbron är statligt ägd, utsedd till byggnadsminne och därmed skyddad. Det framkom i denna studie att Gamla Lidingöbrons kulturhistoriska värde inte hade diskuterats inför rivningsbeslutet 2012 samt att en för ändamålet beställd värderingen saknades i beslutsunderlaget. Planarbetet för en ny bro, ”Lilla Lidingöbron”, som senare lades fram fick kritik från alla remissinstanser som yttrade sig om kulturmiljö eftersom de ansåg att den äldre stålbron borde bevaras. Kommunen uppmanades att ta fram ett bevarandealternativ. Kritiken ledde inte till någon omprövning trots existerande alternativa förslag.  Det enda som skedde var att beskrivningen av brons värde till slut skrevs in i den nya detaljplanen med ordalag tagna ur värderapporten. På vissa ställen dock vända till sin motsats (sid 20-25). Det tillades även där att den kulturhistoriska värderapporten hade använts inför inriktningsbeslutet 2012 trots att det inte var så. Beslutet visade sig ha rötter till tidigt 2000-tal vilket beskrivs i en bilaga.  En utblick görs mot beslutsprocessen för Gamla Danviksbron i Stockholm, byggd 1922, i syfte att exemplifiera hur ett redan taget rivningsbeslut faktiskt kan ändras efter att kulturvärdet åberopats av remissinstans. Till skillnad från Lidingö kommun samarbetade man därefter med de sakkunniga i byggnadsvård för att bevara Gamla Danviksbron.  Slutsatsen är att en kulturhistorisk värdebeskrivning är viktig då den informerar och vägleder om vad som är värdefullt, vad man bör bevara och varför. Dock kan en sådan rapport förlora sin mening när det finns politiska intressen som favoriserar andra lösningar. Likaså när tjänstemän och politiker helt enkelt inte har kunskap om kulturhistoriska värden eller saknar kompetens att samordna olika aktörers intressen när det kommer till att integrera kulturvärden, miljö och innovativa lösningar (bevara och förnya) – med ekonomi och funktion. / As more buildings with established cultural-historical value are being demolished around the country, Sweden's cultural heritage risks being depleted according to The Swedish National Heritage Board. What then is the impact of a cultural-historical value report in the municipal decision-making process? The municipality of Lidingö was chosen as an example because of its decision to demolish the island's landmark bridge; the Old Lidingö bridge (Gamla Lidingöbron), an iron and steel truss bridge from 1925. This bridge, with its characteristic construction, and large arched span, is a strongly established symbol for the island. It has several similarities with the protected state-owned Old Årsta bridge in Stockholm. In this study, it emerged that an existing cultural-historical report, describing the bridge’s high value, was not taken into consideration as a basis for the decision made by the municipality in 2012. During the planning work for a new bridge, Little Lidingö bridge, the municipality received criticism from concerned parties (e.g. Stockholm County Administrative Board) that commented on the cultural value, because they felt that the bridge should be preserved. The municipality was encouraged to develop a conservation-focused alternative. In response to the criticism, the officials did not reconsider the decision. They merely included more of the content of the cultural-historical value report in the detailed development plan. In some of the added paragraphs the meaning of the words was reversed (page 20-25). The development plan also states that the report had been considered prior to the demolition decision, although it had not been. Indications that the 2012 decision had its roots in the early 2000s are included in the appendix. To compare with similar decisions, a brief look is also taken at Stockholm municipality, where the decision-making process regarding the Old Danvik Bridge, built in 1922, is given as an example of how they instead changed direction, and collaborated with experts in cultural conservation.In conclusion, a cultural-historical value description is extremely important. It provides a basic description of what is valuable, what should be preserved and why. However, such a report may lose its impact if there is a political agenda moving in another direction. Another reason that this type of document might be devalued is if officials and politicians lack knowledge of cultural history, or the skills to coordinate the interests of different actors; integrating cultural values, the environment, and innovative solutions (preserving and innovating) – with economics and function.