Bakgrund: Fysisk inaktivitet är ett globalt hälsoproblem och världshälsoorganisationen, WHO, har beräknat att 81% av världens barn och ungdomar i åldern 5–17 år inte är tillräckligt fysisk aktiva. Specifikt gällande barn och ungdomar har fysisk aktivitet många positiva effekter. Dessa kan ses både på lång och kort sikt. Fysisk aktivitet har visat sig bidra till psykisk hälsa och en bättre upplevd livskvalitet. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan fysisk aktivitet och välbefinnande hos elever i årskurs nio. Design och metod: Studien utfördes genom en kvantitativ tvärsnittsstudie i form av pappersenkäter. Resultatet från enkäterna analyserades med kvantitativ metod. Resultat: Enkätstudien visar att pojkar har skattat ett högre välbefinnande änflickor och annan. Det gick inte att se ett signifikant samband mellan vardagsmotion och skattat välbefinnande. Gällande den fysiska träningen och det skattade välbefinnandet kunde ett statistiskt samband påvisas. Även vid sammanslagning av den skattade fysiska träningen samt vardagsmotionen kunde ett signifikant samband ses. Slutsats: Det är viktigt att uppmuntra elever till fysisk aktivitet samt att arbeta för att stärka deras self-efficacy, självförmåga för ett ökat välbefinnande.