I slutet av sommaren 2018 arrangerades den separatistiska festivalen Statement Festival i Göteborg. Målet var att skapa en trygg festivalupplevelse för kvinnor, icke-binära och transpersoner. Genom intervjuer med tre besökare samt ett fenomenologiskt angreppssätt diskuterar den här texten upplevelsen av att delta i detta separatistiska evenemang. Det för att dels reda ut hur vi kan förstå festivalen som en kollektiv upplevelse. Festivalen präglades av en stark gemenskap och känsla av att alla var där för att de ville åstadkomma förändring. Något som härrörde ur de riktningar i livet som besökarna tagit snarare än att de alla befann sig på samma festival. Dels för att se hur vi kan förstå festivalen som en liminal upplevelse. Det var inte bara människorna där som var avgörande för att festivalen skulle komma att bli den upplevelse den var. Även rummets uppbyggnad och dess gränser var en avgörande komponent. Festivalen var en avgränsad plats separerad från resterande samhället där normer och strukturer ställdes på ända. Slutligen undersöks hur blickar upplevdes på festivalen. Frånvaron av cis-män skapade ett rum där blickar uppfattades som vänliga och uppmuntrande snarare än objektifierande. Ett rum där människor kände sig bekväma med att dansa topless och där alla kände sig trygga. När helgen sedan var över upphörde detta och besökarna återgick till sina vanliga liv.