The purpose of this essay is to examine if theories that derive from Comparative Religion can be applied to horror films. Can theories such as Victor Turner ’s liminal stages or Mary Douglas’ theories on anomalies clarify, to some extent, why horror movies construct unholy scenarios where filth and the breaking of taboo is essential, or why monsters tend to dwell in, as well as being, a liminal phase or a grey area? Can these theories shed some light on why monsters tend to be twofold? We also aim to examine how gender roles are constructed and portrayed in horror films. As a means of reaching our agenda we have chosen four horror films in a span of ten years, between 1984-1994. By applying a critical discourse analysis to our empirical material we will reveal that all four films carry out a bias gender construction towards women, as well as a recurring usage of anomalies and liminal stages. The four films are A Nightmare on Elm Street, The Fly, Child’s Play and Interview with the Vampire.

No description available.

I mitt arbete har jag undersökt liminalitet som ett rumsligt begrepp. Jag har tagit trappan som utgångspunkt för detta och arbetat fram ett förslag för gestaltning av trappan som liminalt rum. Med hjälp av teoretisk research, platsstudier och att gå ett otal trappsteg upp och ner, har jag skapat förståelse för hur taktilitet skapar och förstärker den rumsliga upplevelsen. I och med mitt arbete, har jag argumenterat för hur och varför vi skapar mening i våra liv genom liminalitet som ritual kopplat till inredningsarkitektur. Jag har även skapat förståelse för hur en gestaltning av liminalitet skulle kunna se ut rumsligt, där utgångspunkten är den taktila upplevelsen.

I slutet av sommaren 2018 arrangerades den separatistiska festivalen Statement Festival i Göteborg. Målet var att skapa en trygg festivalupplevelse för kvinnor, icke-binära och transpersoner. Genom intervjuer med tre besökare samt ett fenomenologiskt angreppssätt diskuterar den här texten upplevelsen av att delta i detta separatistiska evenemang. Det för att dels reda ut hur vi kan förstå festivalen som en kollektiv upplevelse. Festivalen präglades av en stark gemenskap och känsla av att alla var där för att de ville åstadkomma förändring. Något som härrörde ur de riktningar i livet som besökarna tagit snarare än att de alla befann sig på samma festival. Dels för att se hur vi kan förstå festivalen som en liminal upplevelse. Det var inte bara människorna där som var avgörande för att festivalen skulle komma att bli den upplevelse den var. Även rummets uppbyggnad och dess gränser var en avgörande komponent. Festivalen var en avgränsad plats separerad från resterande samhället där normer och strukturer ställdes på ända. Slutligen undersöks hur blickar upplevdes på festivalen. Frånvaron av cis-män skapade ett rum där blickar uppfattades som vänliga och uppmuntrande snarare än objektifierande. Ett rum där människor kände sig bekväma med att dansa topless och där alla kände sig trygga. När helgen sedan var över upphörde detta och besökarna återgick till sina vanliga liv.

Jag ville i denna studie redogöra för vilken betydelse portabelt musiklyssnande har för människor i rörelse i det samtida urbana samhället. Jag frågade mig inledningsvis om musiklyssnandet har någon rituell funktion, samt huruvida det är en företeelse som existerar i ett liminalt tillstånd. Jag undrade följaktligen vilka miljöer som musiklyssnande gör sig gällande i. Har miljöerna någon inverkan på upplevelsen av musiken, och påverkar upplevelsen individerna? I denna studie har jag redogjort för att musiklyssnandet sker i samband med återkommande rörliga situationer. Dessa situationer har tydlig geografisk avgränsning och har både tydlig början som slut. Därför är musiklyssnandet en ritual. Den geografiska avgränsningen är dessutom ett argument för varför ritualen sker i ett liminalt tillstånd. Det liminala tillståndet är något som tar plats i rörliga urbana icke-platser, mellan tydligt avgränsade tillstånd och situationer. Tillståndet hör inte arbetet eller hemmet till, och har inga tydligt tillskrivna aktiviteter eller beteenden, annat är att man ska vara på väg någonstans. Miljöerna hör massan, färden och ansiktslösheten till. Här uppehåller man sig inte, här färdas man från en plats till en annan. I dessa miljöer skapas en känsla av anonymitet, varför musikens förmåga att skapa subjektiva individualistiska känslor blir extra viktigt för individerna. Jag frågade mig vidare om det finns särskilda konventioner eller beteenden för hur man lyssnar på musik. Portabelt musiklyssnande utförs som jag beskrivit enligt särskilda beteendenormer. Genom att (re)producera dessa upprätthåller vi fenomenets – och dessutom samhällets – normer, samt undviker kaos. Musiklyssnandet föder hotfulla impulser, vilka vi dock i stora drag håller tillbaka genom att upprätthålla förnuftet. Har då musiken något symboliskt värde? Musiklyssnandets existens har visat sig vara ett medel med vilket vi bibehåller massans främlingsskap och därmed undviker mer socialisering än nödvändigt. Detta samtidigt som musiken och upplevelsen av subjektiv individualism kan få individer att ignorera eller avdramatisera verkligheten och därmed bli blinda för de hot och faror som verkligheten kan innebära. På vilket sätt skapar då musiken dessa upplevelser? Den musik vi aktivt väljer att lyssna till är ordnat och Strukturerat ljud, vilket undanhåller de ovalda och ostrukturerade vardagsljuden som tonsätter de urbana miljöerna. Massans innehåll är till synes meningslös, varför individer vill känna att de är något mer än bara en del av massan. Musiklyssnandet och dess mening är bl.a. att, genom att i det liminala mellantillståndet agera soundtrack, försätta individer i en känsla av att vara något mer än en del av omgivningen, massan. Den aktivt valda musiken, som är en metafor för rörlighet eller transport, kan ha Upprätthållande av tempo som uppgift i dessa liminala tillstånd som tar plats i de rörliga urbana rummen. På Den reflexiva arenan, som jag anser att upplevelsen av portabelt musiklyssnande i ett liminalt mellantillstånd vara, ges utrymme för individualistisk reflexivitet. Genom musiken bearbetas känslor som symboliserar nyligen inträffade eller pågående vardagliga händelser, stora som små. Genom musiken skapas och återskapas och (re)produceras minnen, känslor av minnen och minnesbilder. Genom musiken skapas ordning genom att upprätthålla återkommande känslomönster i symbios med återkommande årstider. Det är med hjälp av musiken som individer tar fram olika sorters sinnesstämningar och känslostrukturer, vilka genom sina egenskaper föder olika subjektiva världsbilder och därmed inger en känsla av att skapa och bevara sin individualism i massamhället.

This is a study about young people’s understanding and experiences of interrail. The aim is to explore young people’s views of interrail and train travel in Europe and how traveling with train through interrail changes young people’s views of themselves and the world around them. Interrail is a train ticket that gives the ticketholder the ability to travel through 33 countries using over 40 different train and ferry companies. Founded in 1972 to give young Europeans the means to travel and explore their continent, today interrail is an established travel form for young people all over Europe. Through interviews of four young people currently living in Sweden I aim to understand the reasoning behind young people’s interest in interrail and train travel, how and what sort of communities that form throughout the trip, and in what ways the trip and the experiences of the trip influence the travelers lives once they return home. The analysis is primarily made from a phenomenological viewpoint, told from Maurice Merleau-Ponty’s view of phenomenology, as well as Victor Turner’s views on liminality. Throughout the study I argue that the interrail trip can be interpreted as a liminal phase between childhood and adulthood. Identity and cosmopolitism are also discussed using Nira Yuval-Davis’ terms on the subject.

I denna uppsats studeras och diskuteras 474 insändare i tidningen Ute och Hemma, skrivna till sjömän av deras anhöriga under andra världskriget. Insändarna är ett intressant exempel på ett offentligt forum, där textförfattarna var tvungen att förhålla sig till en större läsarskara än bara den direkta adressaten, men utgör också ett material ur vilket man kan teckna en bild av Sverige under perioden. Värdet i den situationsbaserade gemenskapen löper som en röd tråd genom insändarnas berättelser, värdet i kamratskapet på havet framgår lika tydligt som solidariteten inom de hemmavarandes sociala nätverk. De hemmavarandes relation till tid diskuteras också, i insändarna görs den till någonting materiellt, ett objekt att konkret förhålla sig till. Fotografiets materialitet framstår också som en värdefull resurs för de hemmavarande som bland annat ser det som en ställföreträdare för den utreste sjömannen och genom dess autenticitet manifesteras familjeenheten med hjälp av fotografiet. Även könsreglerade skillnader, såsom synen på kvinnans respektive mannens arbete samt väntan, synliggörs i insändarna. Kvinnans ansträngningar kategoriseras inte som arbete i texterna, samtidigt som mannens väntan inte diskuteras eller syns på samma sätt som kvinnans. Slutligen diskuteras krigets närvaro i insändarna, då med ordet ”krig” som exempel. Ordet förekommer inte förrän krigets slut varför det tycks vara ett slags språkligt tabu trots att konsekvenser av det – torpederingar, ransoneringar och insändarna i sig själva – är en ständigt närvarande och omtalad faktor i texterna. Insändarna blev därför en kanal för de hemmavarande genom vilken de kunde övervinna den rumsliga distansen och återknyta familjen och visar sig samtidigt vara ett givande källmaterial för historiska studier då det återger de hemmavarandes röster och berättelser från ett förstahandsperspektiv.

Hanna Arendt (1906-1975) and Eric Voegelin (1901-1985) were two political thinkers which can be placed in the Totalitarianism-theory discourse. In 1951, Voegelin was commissioned to review Hannah Arendt´s recently published book The Origins of Totalitarianism (1951). Arendt was given the right to reply. Voegelin also wrote a letter to Arendt in German which she responded to. With their dialogue as a starting point, aspects of the theoretical content of the philosophical and political thinking in Voegelin and Arendt was analyzed. The main conclusion is that their theories complement each other and that they can be better understood in light of each other. A deeper understanding of Arendt´s and Voegelin´s ideas has been achieved using the anthropological concept liminality. It is an aid to understanding the dissolution of an order and the transition towards a new order. All kinds of changes in paradigm can be studied from the perspective of liminality. The political situation in Europe in the 30ths was a liminality of the thinking of Voegelin and Arendt. Therefore, their ”conservatism” can be interpreted as a ”plasticity” of ideologies-discourse according to the specific liminality, and their ideas as both radical and conservative due to the political situation in the liminality. Conducting a reflexive approach towards their ideas has clarified their explicit divergence as both divergence and convergence. Their supposed divergence is sometimes explained by their different theoretical perspectives. Despite a disagreement with sine ira et studio in dialogue, their views correspond to each other, since both affirm a historical approach to political phenomena which is evaluative but not judicial in the sense that empiri judge evaluative statements. Arendt rejected the idea of totalitarianism as a utilitarian-scientific project, but could not deny the empiri of nazism and bolshevism using utilitarian-scientific (”everything is possible”) propaganda language. Nor did Voegelin see a direct causality from 16th century scientism to totalitarianism, but concluded that scientism was a discourse for the totalitarian ideologies in which mankind had immanentized God into the concept ”everything is possible”. None of them accepted a metaphysical and essential concept of the human nature. Arendt`s foundation for human Being was a plurality of mankind while Voegelin founded it in a consciousness which transcend to the world. Regarding political religion Arendt reject totalitarianism as a secular religion, although she observes the religious elements while Voegelin adopt a political religion theory. The divergence is accomplished by their different theories in the concept religion. They both observe same phenomena, but Voegelin theorized totalitarianism in a way Arendt would call speculative. It is further suggested that the concept pneumopathology can be used as a model for approaching the phenomena totalitarianism.

Detta kandidatarbete är en undersökning av begreppet emergence och hur det kan användas i skapandet av digital interaktiv konst. Vi undersöker sambandet mellan designern och datorn, och hur användaren kan interagera med båda dessa för att bidra till och utforma skapandet.   För att demonstrera detta har vi skapat en simulation, som är tänkt att efterlikna tidigt mänskligt beteende på hög nivå: uppståndelsen av civilizationer, interaktion mellan folkgrupper, och utnyttjande av naturliga resurser. Vi diskuterar de etiska och politiska konsekvenserna som följer på skapandet av en sådan simulation, och vilken sorts interaktion vi främjar i vår design.

In this study the relatively new role-playing phenomenon is investigated, with games such as Dungeons and Dragons. This investigation is carried out in part from a religion psycho-social perspective as well as an object relations theory perspective. The occurrence, which is multifaceted, came to Sweden from the United States toward the end of the 1970’s. In this study, both ’live’ and ’table’ forms of role-playing are focused on, where the experience of stories and adventure in so called secondary worlds are particularly central. In these stories and adventures, existential questions as well as various forms of fantasy religion often take an important position. I have chosen to study these phenomena in part because I with others feel that the psychology of religion in our late modern Swedish secularized context needs to broaden its field of research by incorporating meaning-making behaviour in a more general context, partly because I feel that hypothetically speaking there exist several similarities between the practising of a role-playing game and the practising of a religion. This study has three theoretical points of departure: object relations theory, according to Winnicott, et al; Pruyser’s Three Worlds Model; as well as a theory of ritual based on Erikson. In addition, the role-playing phenomenon is compared to the late modern context and the Swedes different worldview-profiles. The study is founded in six intensive interviews, which make it impossible to draw any general conclusions, but from a religion psycho-social and an object relations theory perspective the concluded result points to that the role-playing phenomenon on several points can be viewed as a substitute for religion. From this, I feel that it is of the utmost importance for our societies psycho-social and existential health that we study how we can aid children and adolescents in their ability to create consistent functional and symbolically rich systems of meaning, which they can express and share with others. My intention is that this study of the role-playing phenomenon in some form shall lend itself to the illumination of these extremely important questions. / I denna religionspsykologiska studie undersöks det relativt nya rollspelsfenomenet, med spel som t ex Drakar & Demoner, dels undersöks det mer allmänt ur ett religionspsykosocialt perspektiv, dels mer specifikt ur ett objektrelationsteoretiskt perspektiv. Företeelsen, som kom till Sverige från USA i slutet av 1970-talet, är mångfasetterad, men fokus i denna studie ligger på (bords)rollspel och levande rollspel, s k lajv, där det framför allt är den magiska berättelsen och berättandet och upplevelsen av historier och äventyr i så kallade sekundära världar som är det centrala. I dessa berättelser och äventyr har dessutom de existentiella frågorna och olika former av fantasireligioner ofta en framträdande plats. Jag har valt att studera detta fenomen dels för att jag med andra anser att religionspsykologin i vår senmoderna svenska sekulariserade kontext behöver bredda sitt forskningsfält till att innefatta meningsskapande beteenden i mer allmän bemärkelse, dels för att jag hypotetiskt anser att det finns flera likheter mellan utövandet av rollspel och utövandet av en religion: båda utövas i den illusionistiska världen; i båda sker ett rolltagande och en identifiering med olika roller, och genom detta rolltagande och denna identifiering samt möjligheten till projicering, verkar båda kunna ge lindring för s k dåliga objekt; dessutom innehåller båda rituella inslag; och båda erbjuder en möjlighet till bearbetning av existentiella frågor. För att undersöka dessa antaganden har jag för denna studie valt tre teoretiska utgångspunkter: objektrelationsteorin, enligt Winnicott med flera; Pruysers trevärldsmodell; och en ritualteori där fokus ligger på Eriksons begrepp ”ritualisering”. Utöver detta ställs rollspelsfenomenet mot den senmoderna kontexten och svenskarnas olika livsåskådningsprofiler, där det verkar som om de unga i större utsträckning, än de äldre, intresserar sig för de existentiella frågeställningarna, vilket också styrks av denna studie. Studien grundar sig på sex djupintervjuer, vilket gör att det inte går att dra några generella slutsatser. Men ur ett religionspsykosocialt och objektrelationsteoretiskt perspektiv pekar ändå det sammanställda resultatet på att rollspelsfenomenet på en rad punkter kan ses som en form av religionssubstitut, vilket innebär att det i den svenska senmoderna sekulariserade kontexten är ytterst ändamålsenligt att religionspsykologin breddar sitt forskningsområde till att innefatta meningsskapande beteenden i mer allmän bemärkelse, där fokus gärna kan ligga på hur och i vilka sammanhang vi bearbetar existentiella och religiösa frågeställningar. Utifrån dessa resultat anser jag dessutom att det är av största vikt för vårt samhälles psykosociala och existentiella hälsa att vi studerar hur vi kan underlätta för barn och ungdom att dels skapa sammanhängande, funktionella och symboliskt rika meningssystem, dels studera hur de i sina liv kan ge uttryck för dessa meningssystem såväl som dela dessa med andra. Min intention är att denna studie av rollspelsfenomenet i någon mån ska bidra till att belysa dessa, som jag ser det, ytterst angelägna frågor.