Skolverket (2017) har publicerat en rapport som visar att barngrupperna inom förskolan har ökat och att omsorgen får stå tillbaka för en undervisningsbetonad verksamhet. Syftet med studien är att undersöka hur små barn (1-3) uttrycker sina behov vid förskolans vila, samt hur förskolepersonalen svarar på dessa behov. För att få syn på barns uttryckta behov har observationer genomförts. För att analysera observationerna har Bowlbys (2010) anknytningsteori används men även Winnicotts (1971) teori om övergångsobjekt. Resultatet visar att barn uttrycker sina behov på olika sätt beroende på den anknytning de har till personalen. Dessutom svarar personalen olika på barns uttryckta behov.

Syftet med denna studie är att skapa förståelse för hemtingens roll som social aktör i barns lek på förskolan. De objekt som inte tillhör förskolan men som ges mandat på en plats där reglerna inte är självklara, kommer i denna uppsats att kallas för hemting. Begreppet hemting är beskrivande för de saker som barnen tar med sig hemifrån. Vi har med hjälp av Corsaros (2018) teori om kamratkulturer, Johanssons (1999) teori om barns sociala handlingar, Säljös (2014) teori om artefakters betydelse och Winnicotts (1995) teori om övergångsobjekt skapat förståelse för de teoretiska begrepp som ligger till grund för studiens syfte.   Genom observationer har vi varit ute i förskolan för att se hemtingens funktion och vad som händer i barnens samspel gällande dessa. Den tidigare forskningen visar vårdnadshavares förhållningssätt till medhavda saker från hemmet men också perspektiv på barns samspel och hur de skapar relationer med varandra.   Vi har kategoriserat hemtingens funktion i olika teman. De teman vi valt att utgå från är konfliktskapande och sammansvetsande hemting, kollektiva och individuella hemting, passiva och aktiva hemting och till sist hemtinget som övergångsobjekt. Resultatet visar att hemting fyller någon funktion för förskolebarn, och att det händer någonting i samspelet när hemting är närvarande. Resultatet tyder dock på att vilken funktion hemtingen fyller och vad som händer i samspelet är beroende av sitt sammanhang för att kunna förstås.

Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger och föräldrar ser på anknytning och inskolning i förskolan. Vi vill nå fram till den erfarenhet pedagoger och föräldrar har från barns första möte med förskolan, samt betydelsen av anknytning för barnets fortsatta tid på förskolan. Inskolningen som sker i förskolan anser vi vara en viktig del för att barnet sedan ska känna sig tryggt där. För att ta del av pedagogers erfarenheter valde vi att utföra enskilda intervjuer och för att få fram föräldrars erfarenheter valde vi att använda oss av enkäter med öppna frågor. Vi har utgått ifrån Bowlbys teori om anknytning samt vikten av den trygga basen för yngre barn och har kompletterat med studier som bygger på anknytningsteorin. De resultat och slutsatser vi har kommit fram till är att föräldrarna har många tankar, känslor och förväntningar i samband med en inskolning, pedagogernas förhållningssätt och bemötande blir därför viktigt. Föräldrarna anser att det är viktigt att barnet knyter an till en pedagog då barnet vistas många timmar i förskolan och behöver en vuxens närhet och trygghet. Pedagogerna betonar att den anknytning som sker i samband med inskolning är helt avgörande för barnets kommande tid på förskolan och den anknytning som sker i förskolan inte ska ersätta föräldrarnas roll utan komplettera den omvårdnad som föräldrarna ger hemma. Föräldrarna menar att trygghet är lika viktigt för dem som för deras barn och betonar att trygga föräldrar speglar trygga barn, och tvärtom.

<p>Denna studie handlar om hur djur kan användas som verktyg i det sociala arbetet. Syftet är att undersöka hur djur kan bidra till människors/klienters utveckling och ”tillfrisknande”. Detta är en kvalitativ studie och informationen är hämtad från sex stycken intervjupersoner från tre olika behandlingshem. Intervjuerna utfördes på respektive behandlingshem och vid varje intervju var två intervjupersoner närvarande, alla intervjupersoner var personal på respektive behandlingshem. Gemensamt för alla intervjupersoner var att de jobbade med djur som en del i sin behandling av klienterna.</p><p>I materialet växte tre teman fram dessa är; de trevliga djuren, Läromästare och övningsobjekt och djurens inverkan och påverkan.</p><p>I det första temat betonades vikten av att ha trevligt och roligt tillsammans, djuren sågs som något odelat positivt. Att de används i behandlingen bidrog till att både klienterna och personalen fick miljöombyte och att de fick göra något roligt tillsammans.</p><p>I det andra temat framkom det att personalen ansåg att djuren var ett bra övningsredskap för att lära sig sociala och emotionella verktyg såsom att ta ansvar, att lita på andra, att kommunicera och att känna in och känna av.</p><p>I det tredje temat framkom det att all personal uppfattade att djuren påverkade klienterna bara genom sin blotta närvaro, djurens förmåga att ge kärlek och tröst åt människor är något som gynnar deras klienter.</p><p>Materialet har därefter analyserats utifrån tre olika perspektiv och dessa är; det salutogena perspektivet som innehåller begreppet KASAM, objektrelationsteorin och då framförallt teorin om övergångsobjekt och slutligen Bindningsteorin utifrån hur John Bowlby (Bowlby, 2001) beskriver den. I det första perspektivet, det salutogena perspektivet framkom det att när djur används i behandling har de en hälsobringande (salutogen) effekt på individen. Att öva på färdigheter och förstå hur de används ökar individens känsla av sammanhang (KASAM) och leder i sin tur till en förminskning av individens upplevelse av kaos och stress i dennes liv. I det andra perspektivet, objektrelationsteorin framkom det att djur kan fungera som övergångsobjekt, ett objekt som ger trygghet och stadga för klienter som befinner sig i förändrings- och utvecklingsprocesser. I det tredje perspektivet, Bindningsteorin framkom det att djur kan användas som ett verktyg för klienter när de ska bygga upp sitt förtroende för relationer. Att kommunicera och att ha relationer människor emellan kan alltid innebära en risk för att bli ratad, lämnad och övergiven. Djuren kan erbjuda en positiv start i arbetet att bygga upp förtroendet för relationer.</p>

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur pedagoger i Sverige och USA uppmärksammar och resonerar kring sambandet mellan trygghet och övergångsobjekt och dess användning i förskolan. Det är en kvalitativ studie som utförts i två länder. Genom att utföra studien i två olika länder gavs en bredare syn på pedagogers resonemang kring övergångsobjekt. Metoden som användes för att samla in data var fokusgruppsintervjuer. I studien har sammanlagt elva fokusgruppsintervjuer genomförts, en fokusgrupps-intervju i USA och tio fokusgruppsintervjuer i Sverige. Sammanlagt deltog tjugotvå verksamma pedagoger, två pedagoger i USA och tjugo pedagoger i Sverige. I varje fokusgrupp deltog två pedagoger från samma avdelning. Resultatet har analyserats genom innehållsanalys. Trygghetsaspekten i studien uppkom genom och efter intervjuerna i USA därför tillkom uppfattning av trygghet i samband med datainsamlingen i Sverige. I resultatet redovisas hur pedagoger från Sverige och USA definierar övergångsobjekt samt båda ländernas förhållningssätt till användandet av övergångsobjekt i förskolan. Det redovisas även hur pedagogerna i Sverige uppfattar trygghet. Socialpsykologi är den teoretiska utgångspunkten som tillsammans med anknytningsteorin och objektrelationsteorin förklarar hur man kan förstå resultatet. Studiens slutsatser visar bland annat att pedagoger i Sverige ser sambandet mellan trygghet och övergångsobjekt samt ser objektet som betydelsefullt för barnet. Samtliga pedagoger från Sverige och USA har kunskap kring övergångsobjektens betydelse för barn och värdesätter objekten. Sverige och USA har en samsyn kring användandet av napp och båda länderna anser att det är ett objekt som bör fasas ut för att inte ge eventuellt negativa effekter på tandstruktur. / The purpose of this study is to contribute to knowledge on how pedagogues in Sweden and USA observe and reasons around safety in children and transitional objects and the use of these objects in preschool. It´s a qualitative study that has been conducted in two countries. By conducting the study in two countries we were able to have a wider view on the reasons around transitional objects. Focus-group interviews as a method of conducting data have been elaborative. In this study eleven focus-group interviews has been conducted, one focus-group interview in USA and ten focus-group interviews in Sweden. Altogether twenty two pedagogues participated, two in USA and twenty in Sweden. In each focus-group there were two pedagogues from the same ward. The results has been analyzed trough content analysis. The aspect of safety in children in this study arised trough and after the interviews took place in USA. The results shows how pedagogues in both Sweden and USA defines transitional objects and how both countries approach transitional objects in preschool. The results also shows how teachers observe safety in children. Socialpsykolgi is the main theoretical starting point that together with attachment theory and object relation theory explains how we can understand the results.The conclusions of this study are that pedagogues in Sweden sees the connection between safety in children and transitional objects and the value of the object. All pedagogues, both from Sweden and USA, has knowledge around the transitional objects meaning and values the objects. Sweden and USA has an consensus about the use of pacifiers and that children shouldn´t use them too long because it could give negative effects on the teeth structure.

Denna studie handlar om hur djur kan användas som verktyg i det sociala arbetet. Syftet är att undersöka hur djur kan bidra till människors/klienters utveckling och ”tillfrisknande”. Detta är en kvalitativ studie och informationen är hämtad från sex stycken intervjupersoner från tre olika behandlingshem. Intervjuerna utfördes på respektive behandlingshem och vid varje intervju var två intervjupersoner närvarande, alla intervjupersoner var personal på respektive behandlingshem. Gemensamt för alla intervjupersoner var att de jobbade med djur som en del i sin behandling av klienterna. I materialet växte tre teman fram dessa är; de trevliga djuren, Läromästare och övningsobjekt och djurens inverkan och påverkan. I det första temat betonades vikten av att ha trevligt och roligt tillsammans, djuren sågs som något odelat positivt. Att de används i behandlingen bidrog till att både klienterna och personalen fick miljöombyte och att de fick göra något roligt tillsammans. I det andra temat framkom det att personalen ansåg att djuren var ett bra övningsredskap för att lära sig sociala och emotionella verktyg såsom att ta ansvar, att lita på andra, att kommunicera och att känna in och känna av. I det tredje temat framkom det att all personal uppfattade att djuren påverkade klienterna bara genom sin blotta närvaro, djurens förmåga att ge kärlek och tröst åt människor är något som gynnar deras klienter. Materialet har därefter analyserats utifrån tre olika perspektiv och dessa är; det salutogena perspektivet som innehåller begreppet KASAM, objektrelationsteorin och då framförallt teorin om övergångsobjekt och slutligen Bindningsteorin utifrån hur John Bowlby (Bowlby, 2001) beskriver den. I det första perspektivet, det salutogena perspektivet framkom det att när djur används i behandling har de en hälsobringande (salutogen) effekt på individen. Att öva på färdigheter och förstå hur de används ökar individens känsla av sammanhang (KASAM) och leder i sin tur till en förminskning av individens upplevelse av kaos och stress i dennes liv. I det andra perspektivet, objektrelationsteorin framkom det att djur kan fungera som övergångsobjekt, ett objekt som ger trygghet och stadga för klienter som befinner sig i förändrings- och utvecklingsprocesser. I det tredje perspektivet, Bindningsteorin framkom det att djur kan användas som ett verktyg för klienter när de ska bygga upp sitt förtroende för relationer. Att kommunicera och att ha relationer människor emellan kan alltid innebära en risk för att bli ratad, lämnad och övergiven. Djuren kan erbjuda en positiv start i arbetet att bygga upp förtroendet för relationer.

Theoretically  the  report  revolves  around  the  British  child  psychologist  D.W.  Winnicott  and  his  theory  on  transitional  objects.  He  talks  about  the  comforter  as  an  object  that  serves  as  a  transition  between  the  mother’s  secure  embrace  and  the  sourrounding  world.  The  comforter  functions  as  a  step  towards  buildning  up  the  child’s  own  internal  security.  The  report  also  highlights  partial  reinforcement,  which  is  a  learning  mechanism  that  can  be  very  efficient  to  create  a  dependency  and  maintain  a  destructive  behaviour  for  the  person  being  exposed  to  the  mechanism.  Through  my  ceramic  work  I  have  investigated  the  relationship  between  the  two  theories.  I  ask:  are  the  inherent  feelings  of  safety  and  belonging  things  that  we  are  born  into  or  inherit,  or  are  they  created  later  through  experience  and  cultivation?  If  one  lacks  the  inherent  feeling  of  safety  does  that  cast  them  as  an  easier  target  for  destructive  emotional  dependency?  If  so,  can  a  foundation  of  safety  and  confidence  be  built  up  by  the  work  of  clay,  can  clay  function  as  a  comforter? In  the  report  i  discuss  how,  with  the  help  of  clay,  I  approach  and  explore  these  subjects.  I  go  further  to  illustrate  my  therapeutic  beliefs  on  clay,  and  its  ability  to  build  self  esteem  and  confidence.

In this study the relatively new role-playing phenomenon is investigated, with games such as Dungeons and Dragons. This investigation is carried out in part from a religion psycho-social perspective as well as an object relations theory perspective. The occurrence, which is multifaceted, came to Sweden from the United States toward the end of the 1970’s. In this study, both ’live’ and ’table’ forms of role-playing are focused on, where the experience of stories and adventure in so called secondary worlds are particularly central. In these stories and adventures, existential questions as well as various forms of fantasy religion often take an important position. I have chosen to study these phenomena in part because I with others feel that the psychology of religion in our late modern Swedish secularized context needs to broaden its field of research by incorporating meaning-making behaviour in a more general context, partly because I feel that hypothetically speaking there exist several similarities between the practising of a role-playing game and the practising of a religion. This study has three theoretical points of departure: object relations theory, according to Winnicott, et al; Pruyser’s Three Worlds Model; as well as a theory of ritual based on Erikson. In addition, the role-playing phenomenon is compared to the late modern context and the Swedes different worldview-profiles. The study is founded in six intensive interviews, which make it impossible to draw any general conclusions, but from a religion psycho-social and an object relations theory perspective the concluded result points to that the role-playing phenomenon on several points can be viewed as a substitute for religion. From this, I feel that it is of the utmost importance for our societies psycho-social and existential health that we study how we can aid children and adolescents in their ability to create consistent functional and symbolically rich systems of meaning, which they can express and share with others. My intention is that this study of the role-playing phenomenon in some form shall lend itself to the illumination of these extremely important questions. / I denna religionspsykologiska studie undersöks det relativt nya rollspelsfenomenet, med spel som t ex Drakar &amp; Demoner, dels undersöks det mer allmänt ur ett religionspsykosocialt perspektiv, dels mer specifikt ur ett objektrelationsteoretiskt perspektiv. Företeelsen, som kom till Sverige från USA i slutet av 1970-talet, är mångfasetterad, men fokus i denna studie ligger på (bords)rollspel och levande rollspel, s k lajv, där det framför allt är den magiska berättelsen och berättandet och upplevelsen av historier och äventyr i så kallade sekundära världar som är det centrala. I dessa berättelser och äventyr har dessutom de existentiella frågorna och olika former av fantasireligioner ofta en framträdande plats. Jag har valt att studera detta fenomen dels för att jag med andra anser att religionspsykologin i vår senmoderna svenska sekulariserade kontext behöver bredda sitt forskningsfält till att innefatta meningsskapande beteenden i mer allmän bemärkelse, dels för att jag hypotetiskt anser att det finns flera likheter mellan utövandet av rollspel och utövandet av en religion: båda utövas i den illusionistiska världen; i båda sker ett rolltagande och en identifiering med olika roller, och genom detta rolltagande och denna identifiering samt möjligheten till projicering, verkar båda kunna ge lindring för s k dåliga objekt; dessutom innehåller båda rituella inslag; och båda erbjuder en möjlighet till bearbetning av existentiella frågor. För att undersöka dessa antaganden har jag för denna studie valt tre teoretiska utgångspunkter: objektrelationsteorin, enligt Winnicott med flera; Pruysers trevärldsmodell; och en ritualteori där fokus ligger på Eriksons begrepp ”ritualisering”. Utöver detta ställs rollspelsfenomenet mot den senmoderna kontexten och svenskarnas olika livsåskådningsprofiler, där det verkar som om de unga i större utsträckning, än de äldre, intresserar sig för de existentiella frågeställningarna, vilket också styrks av denna studie. Studien grundar sig på sex djupintervjuer, vilket gör att det inte går att dra några generella slutsatser. Men ur ett religionspsykosocialt och objektrelationsteoretiskt perspektiv pekar ändå det sammanställda resultatet på att rollspelsfenomenet på en rad punkter kan ses som en form av religionssubstitut, vilket innebär att det i den svenska senmoderna sekulariserade kontexten är ytterst ändamålsenligt att religionspsykologin breddar sitt forskningsområde till att innefatta meningsskapande beteenden i mer allmän bemärkelse, där fokus gärna kan ligga på hur och i vilka sammanhang vi bearbetar existentiella och religiösa frågeställningar. Utifrån dessa resultat anser jag dessutom att det är av största vikt för vårt samhälles psykosociala och existentiella hälsa att vi studerar hur vi kan underlätta för barn och ungdom att dels skapa sammanhängande, funktionella och symboliskt rika meningssystem, dels studera hur de i sina liv kan ge uttryck för dessa meningssystem såväl som dela dessa med andra. Min intention är att denna studie av rollspelsfenomenet i någon mån ska bidra till att belysa dessa, som jag ser det, ytterst angelägna frågor.

Detta är en kvalitativ observationsstudie som vittnar om att ritandet och tillägnandet av sina teckningar spelar roll för barnen på olika sätt. Syftet är därför att undersöka vilken betydelse tillägnandet av barns teckningar till någon nära person har, för barn i 3-5 års ålder under fri lek på en förskola, samt hur man kan se tillägnandet som en del av anknytningsprocessen och i förhållande till begreppen intermediärt område och övergångsobjekt. Studien försöker genom ett brett perspektiv förstå bakomliggande aspekter av vad barns skapande av teckningar och tillägnande av dem till en nära person har för betydelse för dem utifrån olika känslor barnen uttrycker i dessa sammanhang. Metoder som används är sex öppna observationer och en semistrukturerad intervju. Analysen har en abduktiv hermeneutisk tolkningsansats. Genom att låta två perspektiv, anknytningsteorins (Bowlby, 1988) och det intermediära områdets (Winnicott, 1971) begrepp samverka i analysen tillsammans med forskning om gåvogivande och barns bildskapande, framträder en komplex bild över vad barns skapade teckningar och tillägnande har för betydelse för dem. Resultatet visar att olika psykologiska verktyg blir synliga som barnen förhåller sig till: Utforska från en trygg bas, inre arbetsmodeller, att vara i det intermediära området där fantasi, lek, kreativitet och symbolisering av övergångsobjekt sker, samt internalisera objekt och känslor från vuxenvärlden till tankeverktyg och bidrag till ritningsaktiviteter. Med hjälp av dessa verktyg spelar det roll ifall och hur barnen tänker på den nära personen de vill ge sin teckning till, samt ifall och i hur stor omfattning anknytningssystemet gör sig påmint i samverkan med utforskarsystemet och det intermediära området. Barnen ger uttryck för olika känsloområden när de har en tanke bakom tillägnandet till en viss person med anledningar som: att glädja någon som är ledsen eller oroar sig för världen, att någon fyller år, att barnet oroar sig för en kompis eller känner empati för den eller en personal, att värna om en relation, att ge för att få något i utbyte; antingen gåvor eller känslor, att vara stolt över sina färdigheter, tänka om döden eller när hen är ledsen.

For phenomenology, subjective experience is essential, as is the relationship with the other. But despite these central themes, the relationship between bodies is not primary focus. Philosophical understanding of bodily encounter is lacking. It is for this reason I have put Maurice Merleau-Ponty in dialogue with psychoanalyst and paediatrician Donald Winnicott who claims that the meeting between bodies is vital. Merleau-Ponty talks about the body's relationship with the other based on an intentional act of the subject. How the body comes into being with the world. Winnicott talks about the subject as continually developing through the interaction of bodies where the intention is expressed somewhat differently. He argues that it ́s not always the child's intention that matters. Winnicott also claims that my own body has not always had the experience of being a separate body. There is a phase in development where the child is a subjectobject as he puts it. With no border between the other. The purpose of this thesis is to investigate the formation of subjectivity. The thesis contribution is a complement to philosophical understanding of subject-construction with the desire to point toward the responsibility of the body who has come further in life.