No description available.

BakgrundVi har valt att belysa bildpedagogikens framväxt i Sverige och ge en överblick av viktiga föregångsgestalter och deras pedagogiska synsätt. Reggio Emilias pedagogiska filosofi presenteras, där idén om att använda en ateljerista i den pedagogiska verksamheten startade. Några av Loris Malaguzzis tankegångar kommer även synliggöras. Vidare belyser vi hur Reggio Emilias pedagogiska filosofi kom till Sverige, estetiska lärprocesser och läroplaner. Vår teoretiska utgångspunkt är Vygotskijs sociokulturella teori.SyfteDenna undersökning har gjorts i syfte att få en ökad förståelse för några ateljeristors förhållningssätt till barns bildskapande.MetodVår studie har en hermaneutisk ansats. Vi har valt att använda oss av kvalitativ strukturerad intervju för att få inblick om hur verksam ateljerista och blivande ateljeristor tänker om sin yrkesroll.ResultatInformanterna upplever att de blivit tryggare och friare i sin yrkesroll genom sin ateljeristautbildning. De framhåller vikten av de estetiska uttryckssätten och att barnens ”hundra språk” stimuleras. Processen ses som central och ateljeristorna vill ge barn frihet inom ramarna i deras bildskapande. Barnen ska få möjlighet att arbeta med olika tekniker och material, utforska och nyttja närmiljön i lärandet. Informanterna arbetar gärna projektinriktat med mindre grupper, utifrån barnens idéer och intressen. / Program: Lärarutbildningen

Emilia Sundström. (2010). Några förskolebarns perspektiv på sitt eget bildskapande. Examensarbete i pedagogik. Lärarprogrammet. Akademin för utbildning och ekonomi. Högskolan i Gävle.   Denna studie syftar till att undersöka barns perspektiv på det egna bildskapandet och samt pröva en metod för hur man kan undersöka barns perspektiv på sina bilder. Tidigare forskning har visat att barns bildskapande har en betydande inverkan på barns utveckling. Forskare har fokuserat på barns bilder och utvecklat stadieteorier, vilket gör att man kan se på ett barns teckning var i utvecklingen de befinner sig. Forskare har dock inte lagt fokus på den skapande processen där bilderna uppkommer utan på det färdiga resultaten. Därför har jag samtalat med barnen om deras bilder under den skapande processen för att få en inblick i deras perspektiv om sina bilder. Denna studie bygger på observationer och intervjuer med barnen, utifrån barnens perspektiv. Barns perspektiv menas med att barnen själva har varit deltagare och fått lämna sina utsagor och tankar om sina bilder. Bilder som skapats utifrån deras eget initiativtagande och utifrån det lärarstyrda bildskapandet. Delar av resultatet pekar på att barn gärna ritar tillsammans och gärna ritar likartade bilder. Barn gör bilder som är föränderliga och har ett egocentriskt tänkande. De upplever de som att alla uppfattar det de målar som de själva gör.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare uppfattar betydelsen av barns bildskapande (teckna, måla, lera mm.) för barns språkutveckling samt om och i så fall hur förskollärare använder sig av bildskapande som språkfrämjandeverktyg i sin undervisning. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer som analyserades genom begreppen samspel, lånad fantasi och kulturella tecken som alla hämtades ur Vygotskijs sociokulturella teori. Resultatet visade att bild används som metod för annat lärande exempelvis för att utveckla barns språk, bild används för att bidra till barnens nyfikenhet och kreativitet samt att bild används som egen aktivitet med målet att utforska just bildskapande. Barnens intresse är utgångspunkten i aktiviteter som planeras. Det är vanligt förekommande att tecknande används i kombination med berättande. Bildskapande sker ofta tillsammans med flera barn. Det sker i olika miljöer, både inomhus och utomhus, och med mängder av olika verktyg. Variationen på verktyg och material som används bidrar till att barnen får lära sig hantera dessa, visar studien och det handlar om både analoga och digitala verktyg. Förskollärarna i studien berättar att det förekommer mycket kommunikation i samband med bildskapande. En av slutsatserna blev att bildskapande som språkfrämjandeverktyg används av förskollärare i studien genom att de medvetet använder sina egna och barngruppens språkkunskaper i samband med bildskapande. Barnen erbjuds teckna och måla när de skapar berättelser, barnen uppmuntras att skapa tillsammans och samtala med varandra i undervisningen.

<p><p>Denna uppsats behandlar hur naturen används som ett pedagogiskt rum och barnets</p><p>bildskapande i naturen sett ur olika perspektiv. De flätas samman i en undersökning hur</p><p>pedagoger använder barnets bildskapande i naturen. I den här uppsatsen undersöks en förskola</p><p>för att kartlägga deras vanor och visioner om bildskapande i naturen. Utifrån intervju och studie</p><p>belyser uppsatsen både pedagogernas erfarenheter och visioner såväl som barnens upplevelser.</p><p>Studieobjektet i denna undersökning är en Ur och Skur profilerad förskola.</p><p>Huvudresultatet är att miljön för barnens bildskapande påverkar och gör sitt avtryck. Får barnet</p><p>näring till sin fantasi sker en utveckling.</p></p> / <p><p>This essay examines from different perspectives how the nature is used as an educational</p><p>environment for childrens creation of visual arts. Childrens creations of visual arts in the nature</p><p>are brought together with educationists practice. More closely, one preschool class and their</p><p>educationists have been examined and interviewed about their experiences, practices and visions</p><p>of creating art in the forest. The school in this inquiry has focus of outdoor education (sv. ”Ur</p><p>och Skur”).</p><p>The main result is that the environment for childrens creation of visual art make sense and takes</p><p>an impression of. May children get livelihood/stimulation for their imagination it will be a</p><p>progress</p></p>

Denna uppsats behandlar hur naturen används som ett pedagogiskt rum och barnets bildskapande i naturen sett ur olika perspektiv. De flätas samman i en undersökning hur pedagoger använder barnets bildskapande i naturen. I den här uppsatsen undersöks en förskola för att kartlägga deras vanor och visioner om bildskapande i naturen. Utifrån intervju och studie belyser uppsatsen både pedagogernas erfarenheter och visioner såväl som barnens upplevelser. Studieobjektet i denna undersökning är en Ur och Skur profilerad förskola. Huvudresultatet är att miljön för barnens bildskapande påverkar och gör sitt avtryck. Får barnet näring till sin fantasi sker en utveckling. / This essay examines from different perspectives how the nature is used as an educational environment for childrens creation of visual arts. Childrens creations of visual arts in the nature are brought together with educationists practice. More closely, one preschool class and their educationists have been examined and interviewed about their experiences, practices and visions of creating art in the forest. The school in this inquiry has focus of outdoor education (sv. ”Ur och Skur”). The main result is that the environment for childrens creation of visual art make sense and takes an impression of. May children get livelihood/stimulation for their imagination it will be a progress

Detta är en kvalitativ observationsstudie som vittnar om att ritandet och tillägnandet av sina teckningar spelar roll för barnen på olika sätt. Syftet är därför att undersöka vilken betydelse tillägnandet av barns teckningar till någon nära person har, för barn i 3-5 års ålder under fri lek på en förskola, samt hur man kan se tillägnandet som en del av anknytningsprocessen och i förhållande till begreppen intermediärt område och övergångsobjekt. Studien försöker genom ett brett perspektiv förstå bakomliggande aspekter av vad barns skapande av teckningar och tillägnande av dem till en nära person har för betydelse för dem utifrån olika känslor barnen uttrycker i dessa sammanhang. Metoder som används är sex öppna observationer och en semistrukturerad intervju. Analysen har en abduktiv hermeneutisk tolkningsansats. Genom att låta två perspektiv, anknytningsteorins (Bowlby, 1988) och det intermediära områdets (Winnicott, 1971) begrepp samverka i analysen tillsammans med forskning om gåvogivande och barns bildskapande, framträder en komplex bild över vad barns skapade teckningar och tillägnande har för betydelse för dem. Resultatet visar att olika psykologiska verktyg blir synliga som barnen förhåller sig till: Utforska från en trygg bas, inre arbetsmodeller, att vara i det intermediära området där fantasi, lek, kreativitet och symbolisering av övergångsobjekt sker, samt internalisera objekt och känslor från vuxenvärlden till tankeverktyg och bidrag till ritningsaktiviteter. Med hjälp av dessa verktyg spelar det roll ifall och hur barnen tänker på den nära personen de vill ge sin teckning till, samt ifall och i hur stor omfattning anknytningssystemet gör sig påmint i samverkan med utforskarsystemet och det intermediära området. Barnen ger uttryck för olika känsloområden när de har en tanke bakom tillägnandet till en viss person med anledningar som: att glädja någon som är ledsen eller oroar sig för världen, att någon fyller år, att barnet oroar sig för en kompis eller känner empati för den eller en personal, att värna om en relation, att ge för att få något i utbyte; antingen gåvor eller känslor, att vara stolt över sina färdigheter, tänka om döden eller när hen är ledsen.