I uppsatsen undersöks Svenska kyrkans bekännelseskrifter samt tio konfirmandböcker som är utgivna mellan åren 1942 och 2007. Syftet med uppsatsen är att, med utgångspunkt i Svenska kyrkans bekännelseskrifter, undersöka hur material som under modern tid varit och är vanligt förekommande i Svenska kyrkans konfirmandarbete presenterar dopet, dvs. vad som sägs och hur det sägs, samt om och i så fall hur detta material återspeglar bekännelseskrifternas presentation av dopet. Uppsatsen behandlar frågorna om hur dopet presenteras i bekännelseskrifterna respektive konfirmandböckerna, om det finns samstämmighet mellan dessa samt om det går att se någon förändring i samstämmigheten över tid. Konfirmandböcker jämförs dels gentemot bekännelseskrifterna och dels gentemot varandra. Undersökningen visar att det finns en spännvidd i de konfirmandmaterial som undersökts och den kan ses som ett uttryck för varje tids försök att svara på frågan hur kyrkan gör sitt budskap relevant för tidens konfirmander. Undersökningen visar även att bekännelseskrifternas funktion som något som varje tids teologiska reflektion kan ta avstamp i är tydlig. Detta kan ses i att alla konfirmandböcker har samstämmighet med bekännelseskrifterna, även om det är mindre samstämmighet i de senare konfirmandböckerna. Det finns även pedagogiska riktningar som har betydelse för hur dopet presenteras i de olika böckerna. Samstämmigheten med bekännelseskrifterna återfinns i alla konfirmandböcker, men har minskat under undersökningsperioden. De tidiga böckerna i undersökningen har en mer utförlig och tydlig presentation av dopet och större samstämmighet med bekännelseskrifterna. De senare böckerna har en mer otydlig presentation och mindre samstämmighet med bekännelseskrifterna, exempelvis gällande liknelser och dopets gåvor. Innehållsmässigt kan sägas att dopet har gått från att vara något som den döpte ska leva i och som påverkar hennes vardagsliv till en välkomsthälsning in till Guds familj och denna utveckling stämmer inte samman med bekännelseskrifternas presentation av dopet. Tilltalet har gått från att vara sakligt och undervisande till mer inkluderande och uppmuntrande.

No description available.

Fredrik och Märtha Ysander var i Svenska Kyrkans Missions tjänst mellan år 1923 och år 1956. Större delen av denna tid tillbringade de på missionssjukhuset i Tirupattur på den sydindiska slätten. Fredrik var läkare och Märtha var under en tid föreståndare för sjukhusets blindskola. Föreliggande uppsats har som syfte att beskriva deras liv på denna plats och i denna tid med betoning på arbete och vardag, deras förhållande till den omgivande kulturen och den inhemska befolkningen samt syn på missionsuppdraget. Uppsatsen har delvis formen av en biografi. Resultaten av undersökningen visar att arbetet innebar, förutom det rent medicinska, att delta i möten och konferenser som behandlade missionens inre angelägenheter. Fredrik var också under lång tid chef för sjukhuset och ledde då det medicinska arbetet och sjukhusets utveckling. När det var alltför hett på slätten reste man till den svenska semesterkolonin i Kodaikanal, där man vilade ut och umgicks med kollegor. Fredriks och Märthas förhållande till den indiska kulturen och de människor de kom i kontakt med var inte helt okomplicerat. Till en början var det svårt framför allt för Märtha att riktigt trivas, men med tiden ändrades hennes inställning och hon kom att känna sig hemma i Tirupattur. Fredriks syn på missionsuppdraget under alla år i tjänst var i grunden detsamma. Han ansåg att läkarmissionens uppdrag var att vittna om, att bereda en väg till och att utså en längtan efter Kristus genom att utföra barmhärtiga gärningar i Hans namn. Detta är också en förkunnelse i sig. Hos Fredrik fanns redan från början en stark längtan att gå ut som missionär. Hos Märtha växte denna längtan fram under årens lopp. Det livsval de gjorde innebar bland annat att kontakten med släkt och vänner länge var hänvisad till brev. Under några år var Fredrik och Märtha också åtskilda från sina barn. De var kvar i Sverige, bland annat för att studera, då föräldrarna reste ut till Indien för en sista period.

I uppsatsen undersöks Svenska kyrkans bekännelseskrifter samt tio konfirmandböcker som är utgivna mellan åren 1942 och 2007. Syftet med uppsatsen är att, med utgångspunkt i Svenska kyrkans bekännelseskrifter, undersöka hur material som under modern tid varit och är vanligt förekommande i Svenska kyrkans konfirmandarbete presenterar dopet, dvs. vad som sägs och hur det sägs, samt om och i så fall hur detta material återspeglar bekännelseskrifternas presentation av dopet. Uppsatsen behandlar frågorna om hur dopet presenteras i bekännelseskrifterna respektive konfirmandböckerna, om det finns samstämmighet mellan dessa samt om det går att se någon förändring i samstämmigheten över tid. Konfirmandböcker jämförs dels gentemot bekännelseskrifterna och dels gentemot varandra. Undersökningen visar att det finns en spännvidd i de konfirmandmaterial som undersökts och den kan ses som ett uttryck för varje tids försök att svara på frågan hur kyrkan gör sitt budskap relevant för tidens konfirmander. Undersökningen visar även att bekännelseskrifternas funktion som något som varje tids teologiska reflektion kan ta avstamp i är tydlig. Detta kan ses i att alla konfirmandböcker har samstämmighet med bekännelseskrifterna, även om det är mindre samstämmighet i de senare konfirmandböckerna. Det finns även pedagogiska riktningar som har betydelse för hur dopet presenteras i de olika böckerna. Samstämmigheten med bekännelseskrifterna återfinns i alla konfirmandböcker, men har minskat under undersökningsperioden. De tidiga böckerna i undersökningen har en mer utförlig och tydlig presentation av dopet och större samstämmighet med bekännelseskrifterna. De senare böckerna har en mer otydlig presentation och mindre samstämmighet med bekännelseskrifterna, exempelvis gällande liknelser och dopets gåvor. Innehållsmässigt kan sägas att dopet har gått från att vara något som den döpte ska leva i och som påverkar hennes vardagsliv till en välkomsthälsning in till Guds familj och denna utveckling stämmer inte samman med bekännelseskrifternas presentation av dopet. Tilltalet har gått från att vara sakligt och undervisande till mer inkluderande och uppmuntrande.

Denna uppsats, ”Vilket utrymme för nyandlighet finns inom Svenska kyrkan – En kvalitativ diskursiv läsning av debatten rörande nyandlighet i Kyrkans tidning”, har som syfte att synliggöra den eller de diskurser som är framträdande rörande nyandlighet inom Svenska kyrkan samt hur bilden av nyandlighet konstrueras av Svenska kyrkan. Detta görs genom en närläsning av artiklar vilka berör ämnet nyandlighet i Kyrkans tidning under åren 2014–2015. Materialet analyseras med en diskursteoretisk ansats utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Resultatet påvisar tre stycken framträdande diskurser rörande nyandlighet inom Svenska kyrkan. Analysen av materialet belyser även hur den antagonism, som uppsatsen hävdar råder inom den svensk-kyrkliga diskursen, påverkar Svenska kyrkans framtid som samfund. Detta genom jämförelse med annan forskning inom fältet. / This essay, “What space is there for alternative spirituality in the Church of Sweden?” has as its purpose to discover the discourse or discourses that is to be found regarding spirituality within the Church of Sweden. Also to analyse how the picture of spirituality is created within the Church of Sweden. This will be done through a qualitative reading of articles published during the years 2014–2015 with connection to the topic spirituality in the magazine Kyrkans tidning (The church’s newspaper). The material will be analysed using discourse theory with a social constructivism perspective. The result of the analysis points out three main discourses regarding spirituality within the Church of Sweden. The analysis also puts light on how the apparent antagonism affects the future of the congregation. This through comparing the essays result with other studies in the field.

No description available.

I Samkönade äktenskaps vara eller icke vara inom Svenska kyrkan utförs en argumentationsanalys, baserad på hermeneutiks metod och kvalitativ textanalys, av debattartiklar som behandlat frågan som Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten efter att svenska staten har gjort äktenskapsbalken könsneutral. Alla undersökta debattartiklar är publicerade mellan 2008-12-11 och 2009-10-31 i Kyrkans tidning och Dagens Nyheter. I resultatanalysen framgår det att både ja- och nej-sidan använder sig av ungefär samma typer av argument men med olika vinklingar och tolkningar. Nej-sidan använder sig dock mer av ett toleransperspektiv än ja-sidan. I ja-sidans argumenterande kan man hitta en underliggande normkritik av heteronormativiteten.

Syftet med denna uppsats är att, genom Norman Faircloughs kritiska diskursanalys, undersöka hur debatten om kristna konfessionella friskolor ser ut i de kristna tidsskrifterna Kyrkans Tidning och Dagen. Diskursanalysens resultat analyseras utifrån Norman Faircloughs tredimensionella modell, samt Anthony Giddens teori om det posttraditionella samhället och Bruce Lincolns religionsdefinition. Resultatet visar att debatten i tidsskrifterna övervägande präglas av en frustration över oklara direktiv från skollagen och Skolverket i fråga om konfessionella inslag i den svenska skolan.

Jag har i denna uppsats gjort en jämförande undersökning av kyrkohandböckerna från 1942, 1986 och 2017 kring instruktioner om förbönsmomentet. Genom en innehållsanalys av instruktioner och av de färdigformulerande bönerna har jag sökt efter likheter och skillnader under några teman jag valt: Gud, människan, kyrkan.  Resultatet av analysen visar att det skett förskjutningar när man tittar på förbönerna genom de tre valda temana. Gud har gått från att vara en mäktig härskare som styr sin värld fjärran ifrån till att framställas som stark och kärleksfull och sedan i den senaste av kyrkohandböckerna har Gud flyttat in i människan. Människan har i sin tur gått från att vara någon som behöver bli helgad och förbättras av Gud, det är Gud som är aktiv och människan passiv. I de senare kyrkohandböckerna är människan en Guds medarbetare som aktivt ska ta ansvar för världen, medmänniskan och sig själv. Bilden av kyrkan skiljer sig också mellan de tre kyrkohandböckerna. Det är intressant att det i HB86 visar sig två olika bilder. I HB42 har bilden av kyrkan stark betoning på ämbete och det nationella, det är en Guds kyrka. I HB86 är den ena bilden en Guds kyrka som är stark, med tydliga drag av att vara överhet, kyrkan är världsvid i en universell betydelse. Den andra har betoning på en världsvid kyrka som omfattar alla kristna på jorden. Hon kommer underifrån och församlingen är tydlig. HB17 visar en bild av en världsvid kyrka som syns i det lokala. Hon relaterar både personligt till individer och till en kollektiv gemenskap. I tolkningen av resultatet diskuterar jag kring hur man kan förstå dessa skillnader med hjälp av främst Karin Oljelund, Avery Dulles och Ninna Edgardh. Där Oljelunds analysmotiv i paren: närhet och distans, individ och gemenskap, inklusivitet och exklusivitet fått bidra med förståelser kring mina teman. Dulles Models of The Church bidrar med hur man kan se på kyrka med hjälp av olika bilder. Ninna Edgardh bidrar med förståelser kring gudstjänst i nutiden, och hur förskjutning som synliggjorts kan förstås. Då kyrkohandböckerna har sin plats i gudstjänstlivet inom Svenska kyrkan är det i gudstjänsten som min diskussion också landar.  Jag menar att man kan göra en tolkning av kyrkohandböckernas tydliga förskjutning genom det titthål som gäller förbönen. Där gudstjänsten går att förstås i HB42 som Guds kontrollbehov, i HB86 som mellanhanden mellan Gud och människan och i HB17 som frihet i Kristus.

The purpose of this essay is to analyse and compare pneumatology in Eftertanke in Kyrkans Tidning, in a Swedish evangelical Lutheran context, with pneumatology in Luthers Small Catechism and Luther's Large Catechism. Through a descriptive, inductive and hermenutical approach the essay intends to answer two main questions regarding how these sources 1) describe the character features and 2) the function of the Spirit.  The conclusions of this essay show that the character features of the Spirit in Eftertanke differ from the catechisms in describing the Spirit with words connected to nature and life, while the catechisms only describe the Spirit as holy. The discussion that follows implies that the Spirit in the catechisms is depicted as more personal whereas Eftertanke depicts the Spirit more as an impersonal force. There are similarities in how both the catechisms and Eftertanke depict a dialectic relationship between human beings and the Spirit. However, they differ in function: in Eftertanke the Spirit is foremost a giver of life and a creator of positive emotions as well as a giver of guidance, while in the catechisms the Spirit is foremost a sanctifier. There are also dissimilarities in how the catechisms emphasize that the Spirit works through the word, the church and the sacraments, while this is barely mentioned in Eftertanke. Eftertanke on the other hand emphasizes a more panentheistic function of the Spirit in the world.