Att vara lärare är komplext men många gånger kan det vara mycket svårare att vara elev. NärCovid-19 klassades som pandemi 2020 av WHO, bestämde regeringen att svenska grundskolorfick lov att övergå till distansundervisning. När detta inträffade påverkades elever och läraresamtidigt av förändringen. Syftet med denna studie är att utröna hur elevernas lärande påverkadesunder distansundervisningen, vad som gick fel och vad eleverna tyckte var bra. I denna studiebehöver elevernas insikter och erfarenheter tolkas. Det medförde att en fenomenografisk ansatsvar den bästa metoden. eftersom djupintervjuer är ett vedertaget sätt att få insikter om hur elevertänker, förstår och tycker. Intervjuerna baserades på frågor utifrån ett allmänt perspektiv och in idetalj. Först fick eleverna beskriva och tycka allmänt om distansundervisningen och därefter fickde tre frågor som hörde ihop med varandra. Dessa handlade om hur en vecka fungerade underdistansutbildningen, hur en dag fungerade under distansutbildningen och slutligen hur en lektionfungerade under distansutbildningen. Efter det fick eleverna en följdfråga om det var något detyckte saknades i frågeställningarna eller borde lägga till. Denna ansats blev sedan granskad av denlärandeteori, som Knud Illeris har beskrivit i sin bok ”Lärande” (2019). Den tidigare forskningenhar visat att det är väldigt viktigt med enkelhet och tydlighet under distansundervisning. Isamband med fenomenografi och Knud Illeris ”Lärande”(2019) kan denna studie visa på atteleverna har utvecklat sin förståelse för sitt eget lärande men inte alltid kunnat implementeradenna i sitt eget lärande. När det gäller elevernas lärande har distansundervisningen påverkatdenna kraftigt negativt och eleverna anser att de tappat kunskap mot om de hade varit i en normalklassrumsmiljö. Slutligen vill jag i detta arbete påvisa att de intervjuade eleverna inte påverkades avsin socioekonomiska miljö utan att det snarare var att samhället stängt ner under pandemin somvar det huvudsakliga problemet