<p>Denna rapport redovisar resultatet av en analys som syftar till att identifiera pedagogiska metoder i utbildningsspel respektive underhållningsspel. Undervisningspotentialen i kommersiella underhållningsspel diskuteras ofta och anses kunna vara ett mycket bra sätt att motivera genom underhållning samtidigt som det är utbildande. Dock har inte många jämförelser genomförts mellan de pedagogiska fördelarna, nackdelarna och skillnaderna mellan underhållningsspelen och de kommersiella spel som specifikt har i syfte att utbilda. Analysens syfte är att undersöka pedagogiska metoder i två underhållningsspel och två utbildningsspel för att ta reda på om underhållningsspelen (oavsett om det gäller kunskap om spelet eller separata kunskaper) använder sig av ett större antal pedagogiska metoder än utbildningsspelen. Genom att analysera användandet av pedagogiska metoder i spel bör fördelar och nackdelar kunna hittas för att kunna förbättra utvecklingen av framtida utbildningsspel. Detta med utgångspunkt i att användningen av flera pedagogiska metoder under utlärning (s.k. multimodalitet) är fördelaktigt för att maximera lärandepotentialen. De pedagogiska metoderna har sin utgångspunkt i fyra inriktningar inom pedagogisk psykologi (behaviorism, kognitivism, konstruktivism och socio-kulturellt lärande). Dessa ställs i förhållande till ett antal spelegenskaper (utmaningar/regler, användargränssnitt, interaktionsmodell, bakgrundsberättelse och estetik/grafisk utformning) hos spelen för att identifiera pedagogiska metoder och placera in dem i aktuella spelegenskaper. Resultatet presenteras i form av ett antal matriser över förhållandet mellan pedagogiska metoder och spelegenskaper. Resultatet visar att ett marginellt större antal pedagogiska metoder kan identifieras i underhållningsspelen men att detta inte är något generellt resultat som kan sägas vara slutgiltigt då en mängd felkällor finns och antalet analyserade spel är för lågt.</p>

Denna rapport redovisar resultatet av en analys som syftar till att identifiera pedagogiska metoder i utbildningsspel respektive underhållningsspel. Undervisningspotentialen i kommersiella underhållningsspel diskuteras ofta och anses kunna vara ett mycket bra sätt att motivera genom underhållning samtidigt som det är utbildande. Dock har inte många jämförelser genomförts mellan de pedagogiska fördelarna, nackdelarna och skillnaderna mellan underhållningsspelen och de kommersiella spel som specifikt har i syfte att utbilda. Analysens syfte är att undersöka pedagogiska metoder i två underhållningsspel och två utbildningsspel för att ta reda på om underhållningsspelen (oavsett om det gäller kunskap om spelet eller separata kunskaper) använder sig av ett större antal pedagogiska metoder än utbildningsspelen. Genom att analysera användandet av pedagogiska metoder i spel bör fördelar och nackdelar kunna hittas för att kunna förbättra utvecklingen av framtida utbildningsspel. Detta med utgångspunkt i att användningen av flera pedagogiska metoder under utlärning (s.k. multimodalitet) är fördelaktigt för att maximera lärandepotentialen. De pedagogiska metoderna har sin utgångspunkt i fyra inriktningar inom pedagogisk psykologi (behaviorism, kognitivism, konstruktivism och socio-kulturellt lärande). Dessa ställs i förhållande till ett antal spelegenskaper (utmaningar/regler, användargränssnitt, interaktionsmodell, bakgrundsberättelse och estetik/grafisk utformning) hos spelen för att identifiera pedagogiska metoder och placera in dem i aktuella spelegenskaper. Resultatet presenteras i form av ett antal matriser över förhållandet mellan pedagogiska metoder och spelegenskaper. Resultatet visar att ett marginellt större antal pedagogiska metoder kan identifieras i underhållningsspelen men att detta inte är något generellt resultat som kan sägas vara slutgiltigt då en mängd felkällor finns och antalet analyserade spel är för lågt.

Studiens syfte är att undersöka hur yrkesverksamma lärare i årskurserna F-3 upplever fördelar respektive begränsningar i arbetet med kooperativa lärandemetoder och hur lärare legitimerar användningen av kooperativa lärandemetoder i språkutvecklande syfte hos elever med svenska som andraspråk i språkligt heterogena klassrum. Teoretiska perspektiv som används är dialogisk undervisning, muntlig interaktion ur ett andraspråksperspektiv, kooperativt lärande och kooperativa strukturer. Studien bidrar med lärares uppfattningar om användningen av kooperativa lärandemetoder i de yngre skolåren. Det är en kvalitativ intervjustudie med åtta yrkesverksamma lärare från olika kommuner i Skåne. För att analysera vår insamlade empiri har vi utgått från en tematisk analys genom våra transkriberingar, kodning av empirin och tematisering. I resultatanalysen har vi sammanställt lärarnas syn på kooperativa lärandemetoder generellt och för elever med svenska som andraspråk, med både fördelar och begränsningar. Genom att eleverna får arbeta i mindre grupper har lärarna upplevt att de vågar språka vilket de i förlängningen anser gynna språkutvecklingen, speciellt hos elever med svenska som andraspråk. Begränsningar som framkom var främst tid och personalresurser. Sammanfattningsvis legitimerar lärarna kooperativa lärandemetoder genom att gruppinteraktionen ger eleverna större talutrymme vilket gynnar elevernas språk- och kunskapsutveckling. Vi diskuterar den rådande enspråksnormen i svenska klassrum och diskuterar kooperativa lärandemetoder utifrån ett flerspråksperspektiv.