I förskolans styrdokument betonas att förskolan bör sträva efter att stimulera barns språkutveckling i svenska. Det finns olika metoder som förskollärare kan använda sig av för att göra detta. I denna studie har jag velat ta reda på vilka dessa metoder är samt hur de används för att stödja barns språkutveckling. Studien är baserad på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som underlag för datainsamlingen. Informanterna som deltagit i studien är verksamma lärare inom småbarnspedagogiken i Finland, men deras utbildning motsvarar den svenska förskollärarutbildningen. Två av informanterna som intervjuats arbetar med språkbadsverksamhet vilket innebär att verksamheten bedrivs på ett främmande språk för barnen, där målet är att lära sig antingen det finska eller svenska språket. Resultatet i studien visar att lärarna arbetar med språkstimulans genom bokläsning, dagliga samtal och tydliga rutiner. De stimulerar även barns språkutveckling genom estetiska uttryck som sång, rim och ramsor. Dessa arbetssätt har likheter med det interaktionistiska perspektivet och den sociokulturella teorin som ligger som grund för studien. Jag har även undersökt vilka utmaningar lärarna upplever att finns gällande språkstimulans i verksamheten. I resultatet framkommer bland annat att gruppstorlek och miljön påverkar lärarnas möjligheter att stimulera barnens språkutveckling.