Undervisning, och utveckling av densamma, är en av lärarens huvudsakliga arbetsuppgifter och ska sedan 2011 vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Tidigare studier visar att beprövad erfarenhet är ett begrepp som definieras av Skolverket men förstås av verksamma lärare på ett bitvis annat sätt. Föreliggande studie har syftet dels att undersöka hur några erfarna grundskolelärare använder sina erfarenheter för att utveckla sin och sina kollegors undervisning, dels att undersöka beprövad erfarenhet i relation till lärares utvecklingsarbete. Nio kvalitativa intervjuer har genomförts med erfarna lärare som har någon form av pedagogiskt utvecklingsuppdrag i tjänsten. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet analyserades delvis genom studiens teoretiska ramverk, vilket utgjordes av Marton & Booths förståelse av begreppen erfara och erfarenhet, Deweys erfarenhet- och reflektionsbegrepp och Schöns reflektionsbegrepp reflektion-i-handling och reflektion-om-handling. Resultatet visar att lärares utvecklingsprocess gällande undervisning skiljer sig åt beroende på om utvecklingsarbetet är på en individuell nivå eller kollegial nivå. Vidare visar resultatet att flera viktiga förutsättningar behövs för att möjliggöra utvecklingsarbete. Till sist visade resultatet att beprövad erfarenhet är ett svårdefinierat begrepp. Resultatet diskuterades i förhållande till studiens bakgrund och tidigare forskning. I diskussionen framgår ett behov av att lärares individuella utvecklingsarbete behöver synliggöras och systematiseras och att vissa förutsättningar är nödvändiga. Slutsatsen är att lärares undervisningserfarenhet utgör en viktig del i lärares utvecklingsarbete, särskilt det som lärare genomför individuellt. En annan slutsats är att utvecklingsarbetet inte uppfyller Skolverkets definition av beprövad erfarenhet, inte minst för att det inte utsättas för kritisk granskning och delning. En annan slutsats är att det individuella utvecklingsarbetet behöver synliggöras systematisk genom till exempel en modell, då kan det generera beprövad erfarenhet. Det kollegiala utvecklingsarbetet uppfyller inte helt definitionen för att beprövad erfarenhet ska ha genererats, vilket bland annat beror på att organisatoriska förutsättningar inte finns i den mån de behövs. En sista slutsats är att flera viktiga förutsättningar för utvecklingsarbete behövs för att lärare ska ha möjlighet att utveckla undervisningen, vilket ger rektorer ett betydande ansvar att organisera verksamheten så att förutsättningarna för lärares utvecklingsarbete stärks, då kan det generera beprövad erfarenhet på ett sätt som kan utveckla skolans verksamhet.