Priskonvergens är en teoretisk slutsats av ett flertal ekonomiska teorier, samt ett väl undersökt område som visat sig vara ett statistiskt signifikant faktum i olika ekonomiska regioner. Priskonvergens kräver i teorin och empirin att ekonomierna är likriktade och har liknande ekonomiska förutsättningar, krav som den inomeuropeiska marknaden uppfyller. Här har också priskonvergens bevisats vara ett statistiskt signifikant faktum i ett flertal studier. Förutom de studier vari detta bevisats redovisas också teorier som kan förklara  priskonvergensen, i denna uppsats redovisas bland annat lagen om ett pris, teorin om köpkraftsparitet samt utbuds- och efterfrågeteori. Något som torde leda till ytterligare ekonomisk konvergens och därmed också priskonvergens är en gemensam valuta, och efter euroinförandet genomfördes flera studier i syfte att klargöra huruvida det teoretiska antagandet om stärkt priskonvergens inom en valutaunion kunde stämma. Dessutom testades i dessa studier om EU-kommissionen haft rätt i sitt uttalande om att priskonvergensen skulle bli stärkt mellan de länder som anslöt sig till valutasamarbetet. Resultatet från studierna varierar och det är här denna uppsats tar vid. Problemformuleringen lyder: ”Har införandet av den gemensamma valutan euro i lett till en stärkt priskonvergens mellan de länder som antagit valutan?” Problemet undersöks med hjälp av regressionsanalys där ett modifierat prisjämförelseindex används som beroende variabel. Den viktigaste oberoende variabeln i analysen är en dummyvariabel som visar priskonvergensen innan och efter euroinförandet inom de aktuella länderna. Slutsatsen av den genomförda analysen är att euron inte påverkat priskonvergensen inom euroområdet. Dock bevisades att priskonvergens är ett statistiskt signifikant faktum i EU-regionen som helhet.

In 1993 the internal market within the European Union was formed and ensured free movement of goods, services, capital and people. This led to the removal of trade barriers between members of the European Union. When opening up for competition, price differences between countries decreased and more jobs were created. A single currency was introduced by eleven countries in 1999 with the goal of reducing transaction costs, eliminating exchange rate risk and to further simplify trade. In 2001 Greece joined the collaboration and introduced the euro. With a single currency, price differences are expected to decrease. The aim of this study is to investigate whether a common currency has had a significant effect on reducing price dispersion or not. Two types of convergence are tested, beta and sigma convergence. 21 different product groups are included in this study and are sorted after the speed of convergence. All of the 27 EU member states are included and divided into two groups, one euro group and one non-euro group. We also examine if differences in productivity can explain price convergence. The results indicate that the introduction of a common currency did not decrease price dispersion within the majority of product groups. For the product groups in which price convergence are evident, only one product group within the euro countries and one product group within the non-euro countries have proven to be significantly positive in terms of differences in productivity.

Östersjön har alltid varit en viktig knutpunkt för de länder som angränsar dit för att göra det möjligt att handla med varandra och på så sätt skapa en internationell marknad sinsemellan varandra. Under 1700-1800-talet tog produktionen fart och tack vare merkantilismen utvecklades den internationella handeln. För att fastställa deras växelkurs har många länder använt sig av olika myntfot såsom till exempel guldmyntfoten där valutans värde bestämdes utifrån värdet på motsvarande mängd guld vilket innebär att växelkurserna var fasta. Utifrån guldmyntfoten utvecklades teorierna lagen om ett pris och köpkraftsparitet med principerna om att en enhet valuta ska ha samma köpkraft även i andra länder vilket innebär att en vara ska kunna köpas för samma mängd av valutan oavsett om det är inrikes eller utrikes. Dessa teorier har studerats flertalet gånger, både för kort och lång sikt, med fåtalet länder till ett större antal. Denna studie använder sig av teoriernas grundidé och testar huruvida PPP i dess absoluta samt relativa form håller för Östersjöns handelsområde. För att kunna testa detta har två ekonometriska tester av de variabler som används gjorts, stationäritetstest och kointegrationstest. Stationäritetstestet visade att alla variabler förutom de tidsserier som användes för att testa relativ PPP led av icke-stationäritet och därmed behövdes differentieras för att kunna användas för att testa PPP. Kointegrationstestet visade att ingen av tidsserierna led av kointegration vilket medförde att vidare korrigeringsmodeller ej behövdes göras. Resultatet från de ekonometriska skattningarna visade på att absolut och relativ PPP ej kunde bekräftas, ej heller förnekas, då inga signifikanta koefficienter kunde konstateras. Vid testandet av real växelkurs för relativ PPP gavs signifikanta tidsserier men ej i enlighet med nollhypotesen och därmed förkastades nollhypotesen om att relativ PPP håller. Utifrån resultatet dras slutsatsen att PPP ej kan bekräftas utan att vidare studier måste göras. / The Baltic sea has always been an important transit hub for neighboring countries and the sea have made ​​it possible for the countries to trade with each other and thus create an international trade among themselves to each other. During 1700-1800's, the production took off and because of the mercantilism international trade developed. To establish their exchange rate, many countries have followed different standards, such as the gold standard where the currency's value was determined from the value of the corresponding quantity of gold which implies that the exchange rates were fixed. Based on the gold standard different theories was developed, such as the law of one price and purchasing power parity with the principles that a single currency will have the same purchasing power in other countries, which implies that a commodity should be bought for the same amount of currency, whether it is domestic or foreign. These theories have been studied several times, both for the short and long term, with the few countries to a greater number. In order to test this, two econometric tests of the variables were made​​, stationarity test and cointegration test. The stationarity test showed that all variables except the time series that was used to test relative PPP suffered from non-stationarity and therefore needed to be differentiated to be used to test the PPP. The cointegration test showed that no one of the time series suffered of cointegration and therefore further correction models was not needed to be done. The results from the econometric estimates showed that absolute and relative PPP could not be confirmed, nor denied, since no significant coefficients were identified. In the testing of real exchange rate for relative PPP significant time series were given but not in accordance with the nullhypothesis and therefore the null hypothesis is rejected that the relative PPP holds. From the results it is concluded that the PPP cannot be confirmed without that further studies must be done.