Trä som byggnadsmaterial har ökat inom byggbranschen de senaste åren. Detta på grund av att trä är ett miljövänligt och förnybart material. Dock ställer trä som byggnadsmaterial en hel del utmaningar då trä är brandkänsligt och kan behöva brandskydds-behandlas innan användning. Detta görs för att minska risken för uppkomst av brand och kan göras på två sätt, antingen genom att brandskyddsimpregnera eller flamskyddsmåla träprodukten. Den främsta uppgiften brandskyddsmedel har är i det tidiga skeendet av brand då det kan förlänga tiden till antändning. Funktionen brandskyddsbehandlingen har på träprodukten kan över tid minska och kan variera kraftigt i dess duglighet. Tillvägagångsätten för att bestämma brandskyddsbehandlade träprodukters beständighet över tid är olika och det tas kontinuerligt fram olika studier, forskning och experiment. 2017 fastställdes en europeisk standard, EN 16755, som innehåller olika bruksklasser för brandskyddets beständighet. Standard togs framför att hjälpa och ge vägledning till användare för att hitta passande brandskyddade produkter och motivera tillverkarna till att producera och leverera bra produkter.I detta arbete har flera olika studier granskats och studerats över vilka brandegenskaper som förändras när brandskyddsbehandlade träfasader exponeras för utomhusklimat. Tre studier har utfört accelererad och naturlig åldring där huvudsyftet har varit att se hur träets beständighet förändras över tid. Andra studier har studerat och testat vilka egenskaper brandhämmandekemikalier har för träprodukten. Melaminformaldehydharts, borsyra och guanylureafosfatanvänds som brandhämmande kemikalie för att nämna några. Slutsatsen drogs att brandskyddsmedel kan avsevärt förbättra brandegenskaperna genom att förlänga antändningstiden, ge högre LOI-värden och ge lägre värmeavgivningshastighet, HRR. LOI är ett syreindex som är ett index för hur mycket syre som krävs för förbränning av träet. Men över tid minskar brandskyddet och dess funktion förloras då brandskyddsmedlet lakas ut från träprodukten. En av studierna använde predikteringsmodeller för att utvärdera vilken klass träpanelerna som har utsatts för naturlig åldring har. Studien klassade träpanelerna i euroklass D eller lägre. Vilket motsvarar samma klass som obehandlade och omålade träpaneler

I Mälardalens och Västra Götalands lerjordar har tidigare naturligt höga halter av kobolt och nickel respektive arsenik och koboly uppmätts. Med dagens nationella bakgrundshalter och generella riktvärden kan de naturliga lerjordarna i riskbedömningen felaktigt bedömas som förorenade och kan då behöva saneras i onödan. Projektet syftade till att bestämma bakgrundshalter för dessa ämnen i lerjord i Mälardalen och Västra Götaland med hjälp av data från Mark- och grödoinventeringen samt med data från denna studie. Vidare syftade studien till att undersöka lakbarheten av ämnena och den markekologiska risken för en mer hållbar riskbedömning. Bakgrundshalterna av kobolt och nickel i Mälardalen bestämdes till 16,2 mg/kg TS respektive 32 mg/kg TS vilket visade att bakgrundshalterna i Mälardalen är naturligt höga för kobolt och nickel. I Västra Götaland bestämdes bakgrundshalterna för arsenik och kobolt till 6,4 mg/kg TS respektive 12,8 mg/kg TS. Bakgrundshalten av Co är naturligt hög i lerjorden men bakgrundshalten av As är lägre än Naturvårdsverkets nationella bakgrundshalt, vilket visar att halten As inte är naturligt hög i lerjord i Västra Götaland.  Flera skakförsök utfördes som visade att lakbarheten av arsenik, kobolt och nickel var låg. Ett Kd-värde för att beskriva lakbarheten beräknades som visade att ämnena binds hårt i lerjord. När indata till Naturvårdsverkets riktvärdesmodell anpassades till lerjord ökade riktvärdena i jord för kobolt och nickel. För arsenik skedde ingen förändring. För kobolt och nickel innebär detta att högre halter kan tillåtas i jorden innan en oacceptabel risk uppstår vid jämförelse med dagens generella riktvärden. Se tabell 1 för  de föreslagna riktvärdena i lerjord tillsammans med Kd-värdena för arsenik, kobolt och nickel. Tabell 1. Rekommenderade riktvärden i lerjord och Kd-värden för arsenik, kobolt och nickel                                                                              Arsenik       Kobolt       Nickel Riktvärde i lerjord (KM) [mg/kg TS]           10              20              120 Riktvärde i lerjord (MKM) [mg/kg TS]         15             150             250 Kd-värde (p10) [l/kg TS]                           5 800         51 000        6 000 Lösligheten simulerades i Visual MINTEQ, en programvara som kan användas för att visualisera lakbarheten i en jord. För de undersökta lerjordarna överskattade modellerna lösligheten och dåliga anpassningar erhölls för kobolt och nickel. Det gick inte att förklara med den använda modellen varför metallerna binds så hårt till lerjorden.