The purpose of this study was to investigate how high school students felt that the computer helped or hindered participation and self-esteem in the learning situation and if the students experienced any differences between when they had been relatively alone in using a computer compared to when everyone had their own computer. The starting point was the national one-to-one projects made to give every student access to a personal computer and how it affected students in special educational needs and previous research. The theoretical approach was based on socioculture/activity theory and theories of self-esteem. Ten high school students in grade one at a senior high school that previously had started up a one-to-one project was interviewed. The results showed that the students primarily used the computer to write and to search the Internet, but even as a alternative or compensatory tool. Students felt that the computer contributed to increased motivation and self-esteem and better results both in secondary and senior high school. Several students stressed the teacher's importance for if and how the computer was used as a learning tool. The main difference between the computer utilization was seen between the high school programs. Students in the individual program felt the education more individualized and customized compared to secondary school, while students in the vocational program used the computer less as a special education tool than in secondary school. Therefore, any conclusion re-garding one-to-one and its impact could not be drawn. / Syftet med studien var att undersöka hur gymnasieelever upplevde att datorn bidrog till eller hindrade delaktighet och självkänsla i lärsituationen samt om eleverna upplevde någon skillnad mellan då de var relativt ensamma om att ha en egen dator jämfört med då alla elever hade en egen dator. Utgångspunkten var de nationella en-till-en-satsningar som gjorts för att ge varje elev tillgång till en egen dator och på vilket sätt det påverkade elever i behov av särskilt stöd samt tidigare forskning. Den teoretiska ansatsen grundade sig i sociokulturell teori/verksamhetsteori och teorier om självbild. Tio gymnasieelever i årskurs 1 på en gymnasieskola som precis startat upp en en-till-en-satsning intervjuades. Resultatet visade att eleverna i första hand använde datorn till att skriva och till informationssökning i skolan, men även som alternativt eller kompenserande lärverktyg. Eleverna upplevde att datorn bidrog till ökad motivation och självkänsla samt bättre resultat i skolarbetet både i grundskolan och på gymnasiet. Flera elever framhöll lärarens betydelse för om och hur datorn nyttjades som lärverktyg. Den största skillnaden mellan hur datorn nyttjades kunde man se mellan gymnasieprogrammen. Eleverna på det individuella programmet upplevde att de fick mer individualiserad och datoranpassad undervisning jämfört med i grundskolan, medan eleverna på det yrkesförberedande programmet använde datorn som specialpedagogisk verktyg mer sällan jämfört med i grundskolan. Någon slutsats angående en-till-en och dess påverkan kunde därför inte dras.