Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka och kartlägga gymnasieelevers smak för idrott (praktiktillhörighet) utifrån Lars-Magnus Engströms praktikuppdelning. Syftet är också att undersöka hur kön, föreningsidrottande, betyg i idrott och hälsa samt socioekonomiskt kapital kan relateras till praktiktillhörighet. Studien ska även undersöka vilket lärande de olika praktikerna bidrar till. – Hur ser praktiktillhörigheten bland gymnasieelever ut? – Finns det en relation mellan praktiktillhörighet och lärande? Metod En enkätundersökning genomfördes på 270 gymnasieelever. Eleverna kom från tre skolor som alla var belägna i Stockholms förorter. Resultaten analyserades i SPSS och signifikansprövades genom Pearson Chi-Squaretest. Studiens teoretiska utgångspunkter var Bourdieus habitusbegrepp, Vygotskijs sociokulturella lärandeteori samt Hirdmans och Fagrells tolkning av genussystemet. Resultat Utmaning, fysisk träning samt tävling och rangordning var de praktiker som de flesta kände stark tillhörighet med. Färdighetsträning var en praktik som killar i större utsträckning tillhörde än tjejer och rörelse till musik var en praktik som tjejer i större utsträckning tillhörde än killar. De elever som fick ett högre betyg i idrott och hälsa hade en stark praktiktillhörighet med alla praktiker förutom rörelse till musik samt samvaro med djur. Det fanns inga signifikanta resultat mellan ekonomiskt kapital och praktiktillhörighet. De med högt eller medelhögt utbildningskapital kände en stark praktiktillhörighet med alla praktiker förutom rörelse till musik, samvaro med djur samt tävling och rangordning. De elever som var föreningsidrottare kände starkare tillhörighet med alla prestationspraktiker samt fysiskt träning och färdighetsträning än de som inte var föreningsidrottare. Resultaten i jämförelsen mellan praktiktillhörighet och lärande visade att de med stark praktiktillhörighet i större utsträckning instämde med påståendena kopplade till praktikens lärande. Slutsats Det tycks finnas skillnader i praktiktillhörighet beroende på vilket kön man tillhör. Ens praktiktillhörighet kan också skiljas åt beroende på utbildningskapital och förenings-idrottande. Det tycks finnas vissa praktiker som i större utsträckning leder till högre betyg i idrott och hälsa. Resultaten tyder också på att det finns ett lärande inom varje praktik. / Aim The purpose of this study is to research and map Swedish secondary school students’ taste for sports (practice belonging) based on Lars-Magnus Engström’s practice division. The purpose is also to explore how gender, participation in organized sports and socioeconomic capital might be related to practice belonging. The study will also explore what type of learning the different practices contributes to. – How is the practice belonging among Swedish secondary school students? – Is there a relationship between practice belonging and learning? Method A survey was conducted on 270 Swedish secondary school students. The students went to three different schools, all located in the Stockholm suburbs. The results were analyzed in SPSS and significance levels were tried through Pearson’s Chi-Square test. The study’s theoretical base consisted of Bourdieu’s concept of habitus, Vygotsky’s sociocultural learning theory as well as Hirdman’s and Fagrell’s rendering of the gender system.  Results Challenge, physical training as well as competition and ranking were practices who most felt a strong belonging to. Skill training was a practice that boys to a larger extent than girls belonged to and movement to music was a practice that girls in a larger extent than boys belonged to. The students who had a higher grade in PE felt a strong practice belonging to all practices but movement to music as well as interaction with animals. There were no significant results between economic capital and practice belonging. Those with a high or semi-high educational capital felt a strong practice belonging for all practices but movement to music, interaction with animals and competition and ranking. The students who were participating in organized sports felt a stronger belonging to all performance practices as well as physical training and skill training than those who weren’t participating in organized sports. The results in the comparison between practice belonging and learning showed that those with strong practice belonging to a greater extent agreed with the assertions connected to the practice’s learning. Conclusions There seems to be differences in practice belonging depending on which gender one belongs to. One’s practice belonging can also differ depending on educational capital and participation in organized sports. It seems to be some practices that to a greater extent lead to a higher grade in PE. The results also indicate that there is learning within each practice.