Syftet med föreliggande avhandling är att studera användning och förekomst av lektionsbeteckningar på scheman i skolor utan en nationellt fastställd timplan, samt belysa hur elever upplever de lokala val som görs vad gäller vissa av dessa lektionsbeteckningar. Den teoretiska referensramen har sin grund i didaktikens selektionsfråga och kommunikationsfråga, och Bernsteins båda begrepp klassifikation och inramning. Avhandlingen består av två delstudier. I delstudie I analyseras, såväl kvalitativt som kvantitativt, 326 scheman från 33 skolor som på försök arbetar utan timplan. 163 scheman från skolor med timplan har analyserats i jämförande syfte. I delstudie II genomförs tio gruppintervjuer med totalt 41 elever kring tre typer av icke ämnesrelaterade lektionsbeteckningar (lagtid, verkstad och mentorstid), som är vanligt förekommande på elevers scheman. I avhandlingen visas att en mängd schemabeteckningar (170 stycken) används för att beskriva vad elever och lärare ämnar ägna sig åt. Utöver traditionella ämnen, schemaläggs arbetsmetoder, gruppbaserad tid, skriv- och lästid, social samspelstid, rekreationstid samt lektioner där eleverna involveras i val, planering och utvärdering. Den här typen av alternativa schemabeteckningar används i signifikant större utsträckning i skolorna utan timplan och i de tidigare årskurserna. När skolorna utan timplan använder alternativa beteckningar leder det huvudsakligen till schemapositioner med svagare inramning och svagare klassifikation, samt en förskjutning från innehåll mot metod/form. Eleverna upplever att lektionerna med svagare inramning och klassifikation har ett värdefullt och verklighetsanknutet innehåll, men att de inte är lika viktiga som ämnena. De upplevs ibland vara slöseri med lektionstid. Resultaten diskuteras i ljuset av annan forskning om skolor utan timplan och avhandlingens didaktiska perspektiv. / The aim of the present thesis is to study the existence and use of lesson designations on the schedules in schools that do not work according to a nationally set timetable, and to elucidate how pupils experience the local choices as regards some of these designations. The theoretical frame of reference is based on the didactical questions of selection and communication together with Bernstein’s concepts of classification and framing. The thesis includes two studies. Study I is a qualitative as well as quantitative analysis of 326 schedules from 33 schools that take part in an experiment where they work without the nationally set timetable. For the purpose of comparison 163 schedules from schools following the set timetable have also been analysed. In study II ten group interviews with a total of 41 pupils are carried out concerning three types of non-subject related lesson designations (team time, workshop, and mentor time), which frequently appear on the pupils’ schedules. In the thesis it is demonstrated that a large number of lesson designations (170 in all) are used to describe what the pupils and the teachers are doing at school. Apart from traditional subjects, working methods, group-based time, time for reading and writing as well as social interaction and recreation, and lessons, where pupils are involved in selecting, planning and evaluating activities, are included on the agenda. These types of alternative lesson designations are used to a significantly higher degree in schools without a timetable and in the lower grades. The use of alternative designations at the schools without timetable primarily leads to lessons with weak framing and weak classification and, in addition, to a change of focus from content to method or form. The pupils think that lessons with weak framing and classification have a meaningful content related to their everyday life but they are not as important as the ‘real’ subjects. They are sometimes experienced as a waste of valuable lesson time. The thesis has an overall didactic perspective, and the results of the two studies are discussed in the light of previous research about schools using no set timetable.