Syftet med denna studie är att kartlägga gymnasieelevers användning av datorer i skolarbetet med olika ämnen på ett yrkesprogram och två högskoleförberedande program. Kontext för studien är en centralt belägen kommunal gymnasieskola, i en mindre kranskommun gränsande till en storstadsregion i Mellansverige. Datainsamlingen består av en kvantitativ fallstudie med enkät som datainsamlingsmetod. Det empiriska underlaget omfattar 50 enkäter och respondenterna är elever i gymnasiets årskurs tre, från några av den undersökta skolans olika gymnasieprogram. Studien avser jämföra vad elever på ett fordonsprogram, ett samhällsvetenskapligt program och ett tekniskt program använder datorer till i olika skolämnen, däribland svenska, engelska och matematik. Centralt för studien är också elevernas sökstrategier på internet samt i vilka situationer de anser att datorn är till störst nytta för dem skolarbetet. Resultaten visar att elever på de högskoleförberedande programmen använder datorn i större omfattning i de flesta situationer än eleverna på yrkesprogrammet. Yrkeseleverna upplever dock en större nytta av datorn i förhållande hur mycket de använder den. Datorn är överlag till störst nytta för eleverna i språk, samhällsorienterande ämnen samt i kurser knutna till respektive gymnasieprogram. Den används nästan inte alls i matematik som skolämne. Resultaten visar också att det finns samband mellan den omfattning eleverna fått undervisning i att kritiskt granska och värdera källor på internet och deras val av strategi vid informationssökning.

Syftet med denna studie är att kartlägga gymnasieelevers användning av datorer i skolarbetet med olika ämnen på ett yrkesprogram och två högskoleförberedande program. Kontext för studien är en centralt belägen kommunal gymnasieskola, i en mindre kranskommun gränsande till en storstadsregion i Mellansverige. Datainsamlingen består av en kvantitativ fallstudie med enkät som datainsamlingsmetod. Det empiriska underlaget omfattar 50 enkäter och respondenterna är elever i gymnasiets årskurs tre, från några av den undersökta skolans olika gymnasieprogram. Studien avser jämföra vad elever på ett fordonsprogram, ett samhällsvetenskapligt program och ett tekniskt program använder datorer till i olika skolämnen, däribland svenska, engelska och matematik. Centralt för studien är också elevernas sökstrategier på internet samt i vilka situationer de anser att datorn är till störst nytta för dem skolarbetet. Resultaten visar att elever på de högskoleförberedande programmen använder datorn i större omfattning i de flesta situationer än eleverna på yrkesprogrammet. Yrkeseleverna upplever dock en större nytta av datorn i förhållande hur mycket de använder den. Datorn är överlag till störst nytta för eleverna i språk, samhällsorienterande ämnen samt i kurser knutna till respektive gymnasieprogram. Den används nästan inte alls i matematik som skolämne. Resultaten visar också att det finns samband mellan den omfattning eleverna fått undervisning i att kritiskt granska och värdera källor på internet och deras val av strategi vid informationssökning.

I denna uppsats behandlas hur latinelever i dagens gymnasieskola tänker kring ämnet. Latinets roll som skolämne har varit föremål för debattbåde under 1800-talet och första halvanav 1900-talet. Från att ha haft en mycket stark ställning och hög status har ämnet marginaliserats allt mer. Med hjälp av en enkät med öppna frågor har jag gjort en kvalitativ studie av latinelevernas uppfattningar om ämnets kärna och eventuella framtidsnytta. De teman som framkommit har satts i relation till tidigare forskning om argumentationen i framförallt 1800-talets latinstrider. Undersökningn visar att grammatikstudiet upplevs som en mycket central del av ämnet, medan flertalet elever tror sig få störst nytta av de allmänspråkliga kunskaper som latinet ger och som kan vara till hjälp vid inlärning av moderna språk. Grammatikens starka närvaro i elevernas medvetande sätts i relation till älder föreställningar om latinstudiet som ett redskap för att träna den allmänna intellektuella förmågan. En ganska vanlig uppfattning bland eleverna är också att nyttan med latinet är att det ger allmänbildning och personlig status vilket jämförs med Bourdieus begrepp kulturellt kapital.

Syftet med föreliggande avhandling är att studera användning och förekomst av lektionsbeteckningar på scheman i skolor utan en nationellt fastställd timplan, samt belysa hur elever upplever de lokala val som görs vad gäller vissa av dessa lektionsbeteckningar. Den teoretiska referensramen har sin grund i didaktikens selektionsfråga och kommunikationsfråga, och Bernsteins båda begrepp klassifikation och inramning. Avhandlingen består av två delstudier. I delstudie I analyseras, såväl kvalitativt som kvantitativt, 326 scheman från 33 skolor som på försök arbetar utan timplan. 163 scheman från skolor med timplan har analyserats i jämförande syfte. I delstudie II genomförs tio gruppintervjuer med totalt 41 elever kring tre typer av icke ämnesrelaterade lektionsbeteckningar (lagtid, verkstad och mentorstid), som är vanligt förekommande på elevers scheman. I avhandlingen visas att en mängd schemabeteckningar (170 stycken) används för att beskriva vad elever och lärare ämnar ägna sig åt. Utöver traditionella ämnen, schemaläggs arbetsmetoder, gruppbaserad tid, skriv- och lästid, social samspelstid, rekreationstid samt lektioner där eleverna involveras i val, planering och utvärdering. Den här typen av alternativa schemabeteckningar används i signifikant större utsträckning i skolorna utan timplan och i de tidigare årskurserna. När skolorna utan timplan använder alternativa beteckningar leder det huvudsakligen till schemapositioner med svagare inramning och svagare klassifikation, samt en förskjutning från innehåll mot metod/form. Eleverna upplever att lektionerna med svagare inramning och klassifikation har ett värdefullt och verklighetsanknutet innehåll, men att de inte är lika viktiga som ämnena. De upplevs ibland vara slöseri med lektionstid. Resultaten diskuteras i ljuset av annan forskning om skolor utan timplan och avhandlingens didaktiska perspektiv. / The aim of the present thesis is to study the existence and use of lesson designations on the schedules in schools that do not work according to a nationally set timetable, and to elucidate how pupils experience the local choices as regards some of these designations. The theoretical frame of reference is based on the didactical questions of selection and communication together with Bernstein’s concepts of classification and framing. The thesis includes two studies. Study I is a qualitative as well as quantitative analysis of 326 schedules from 33 schools that take part in an experiment where they work without the nationally set timetable. For the purpose of comparison 163 schedules from schools following the set timetable have also been analysed. In study II ten group interviews with a total of 41 pupils are carried out concerning three types of non-subject related lesson designations (team time, workshop, and mentor time), which frequently appear on the pupils’ schedules. In the thesis it is demonstrated that a large number of lesson designations (170 in all) are used to describe what the pupils and the teachers are doing at school. Apart from traditional subjects, working methods, group-based time, time for reading and writing as well as social interaction and recreation, and lessons, where pupils are involved in selecting, planning and evaluating activities, are included on the agenda. These types of alternative lesson designations are used to a significantly higher degree in schools without a timetable and in the lower grades. The use of alternative designations at the schools without timetable primarily leads to lessons with weak framing and weak classification and, in addition, to a change of focus from content to method or form. The pupils think that lessons with weak framing and classification have a meaningful content related to their everyday life but they are not as important as the ‘real’ subjects. They are sometimes experienced as a waste of valuable lesson time. The thesis has an overall didactic perspective, and the results of the two studies are discussed in the light of previous research about schools using no set timetable.

Studien syftar till att undersöka lärares och elevers uppfattningar om lärandesituationen i skolämnen och det sociala samspelet i åldersintegrerade respektive åldershomogena klasser. Studien är inte jämförande för att finna vilken skolform som är mest fördelaktig utan vi vill se svårigheter och möjligheter i båda skolformerna. Tidigare forskning visar på delade meningar gällande möjligheter och svårigheter i det sociala samspelet och lärande i skolämnen i framförallt åldersintegrerade klasser. Vi har intervjuat sammanlagt åtta personer, varav två lärare från en åldersintegrerad skola och två lärare från en åldershomogen skola. Övriga personer är fyra elever med erfarenhet från både åldershomogen och åldersintegrerad klass. Resultaten tyder på att det finns likartade möjligheter och svårigheter med den skillnaden att spridningen på nivån i mognad och lärande är större i en åldersintegrerad skolklass, vilket tyder på att det finns störst möjligheter gällande det sociala samspelet i den åldersintegrerade skolformen. Således tyder det också på att det finns störst möjligheter gällande lärande i skolämnen i den åldershomogena skolformen. I vår studie kom vi fram till att båda skolformerna har liknande arbetssätt med smärre skillnader som snarare beror på lärarnas egna synsätt på lärande och inte på skolformen i sig. Vår slutsats är att det är lärarnas syn på lärande och vad de gör av dessa möjligheter och svårigheter som avgör hur saker och ting ser ut i en klass.

Uppsatsen analyserar dels svensk forskningslitteratur där det utvalda materialet i litteraturgenomgången består av nio olika forskare och författare, dels kvalitativa intervjuer med fyra verksamma lärare i Östra Mellansverige. Den utvalda litteraturen består av fyra fysiska böcker, tre examensarbeten, en digital textbok och en artikel. Studiens syfte är att framhäva vilka för- och nackdelar det finns med att använda tecknade serier i undervisningen, samt att ge en klarare bild av vilken syn verksamma lärare har på dessa. Uppsatsen utgår från en litteraturgenomgång som fokuserar på att framhäva för- och nackdelar med tecknade serier i undervisningen, samt en empirisk studie i form av kvalitativa semistrukturerade lärarintervjuer som fokuserar på att ge en klarare bild av lärares syn, attityd och inställning till tecknade serier. Litteraturgenomgången grundar sig på en textanalys med kvalitativa inslag där vi tolkar innehållet i den utvalda forskningslitteraturen och på så sätt framhäver en slutsats som baseras på våra egna tolkningar. Slutsatserna visar att det förekommer betydligt fler fördelar än nackdelar med att använda tecknade serier i undervisningen och att de dessutom kan användas inom olika skolämnen och åldersgrupper. Slutsatserna visar även att lärare kan behandla framskrivningar i läroplanen på ett lustfyllt sätt genom att använda tecknade serier, trots att tecknade serier inte uttryckligen står med eller nämns i läroplanen. Studiens slutsatser visar dessutom att de intervjuade lärarna har en positiv syn på tecknade serier och att tecknade serier kan främja elevernas läsmotivation och läsutveckling, men att det dock riktar sig mer specifikt mot de lässvaga eleverna. Tecknade serier kan dessutom användas på olika sätt, både genom att eleverna får vara egna serieskapare och genom att läsa serier. Avslutningsvis visar slutsatserna att möjliga orsaker till att tecknade serier inte får så stort utrymme i skolvärlden är för att det inte står något i läroplanen och att lärare är styrda av läromedelsförfattarna.

Syftet med denna uppsats är att studera vad elever uppfattar av utomhuspedagogik sett utifrån lärarens syn på utomhuspedagogik och hur denna tillämpas. Uppsatsen bygger på en elev-enkät till elever från åk 1 till åk 5 och fyra strukturerade intervjuer med lärare från samma skola som eleverna. Fyra intervjupersoner har svarat på frågor som handlar om utomhuspedagogiken och hur den tillämpas. Enkätens frågor handlade om hur eleverna upplever utomhuspedagogiken. Resultatet blev att elevernas och lärarnas svar överstämmer väl sinsemellan samt med teorin. Uppsatsen visar att de flesta elever samt intervjuade lärare tycker att det är bra att arbeta med utomhuspedagogik och att det är en tillgång för alla att skolan har olika sätt att lära ut. Utom-huspedagogiken hjälper eleverna fram till kunskap från teori till praktik och sammankopplar delarna till en helhet. / The purpose of this paper is to study what students perceive of outdoor education from the perspective of the teacher's approach to outdoor education and how this applies. The essay is based on a student questionnaire to students from Year 1 to Year 5 and four structured inter-views with teachers at the same school as the pupils. Four interviewees responded to questions related to outdoor education and how it is applied. The survey questions focused on how students experience outdoor education. The result was that students and educators responses are in close harmony with each other and with the theory. The paper shows that most students and interviewed teachers think it is great to work with outdoor education and that it is an asset to all the school has different ways of teaching. Outdoor education helps students to knowledge from theory to practice and connect-ing the parts into a whole.