I denna studie undersöker vi fritidspedagogers förhållningssätt till meningsfull fritid för barn, hur dessa förhållningssätt står emot föräldrar inom medel- och arbetarklassen, och om fritidspedagoger använder verksamheten för att skapa likvärdiga möjligheter för barn att generera utbildningsfrämjande resurser. Barn rustas olika inför framtiden beroende på vilket hem och vilka uppväxtvillkor de föds in i vilket föreslår en inbyggd orättvisa i vårt samhälle. Föräldrars tillgång till socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital skapar ett värderande av utbildning som överförs till deras barn genom den primära socialisationen. Föräldrar inom medelklassen odlar till skillnad från föräldrar inom arbetarklassen aktivt handplockade färdigheter hos sina barn genom organiserade fritidsaktiviteter som föräldrarna anser blir gynnande ur ett framtidsperspektiv. Med skilda ambitioner om sina barns framtida utbildningsval fortsätter de högre klasserna att ta avstånd från de lägre. Genom deltagande observation och intervjuer undersöker vi fritidspedagogers eget förhållningssätt. Vi ser en potential hos fritidshemmet att bli en jämlikhetsfrämjande institution genom att förse barn inom arbetarklassen med likvärdiga möjligheter att generera samma typ av resurser på fritiden som barn inom medelklassen gör. Fritidspedagoger värderar fri lek där eleverna får utvecklas naturligt i en trygg, pedagogisk miljö och menar att vad som är meningsfullt utgår ifrån vad eleverna själva upplever. Fritidspedagogers förhållningssätt till meningsfull fritid skiljer sig därför från föräldrar inom medelklassen. Att barns fritidsvanor ser olika ut är inte ett jämlikhets-problem som uppmärksammas på fritidshemmet.