Det har skett en ökning av antalet elever i den anpassade grundskolan där elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning (IF) står för den största ökningen. Studiens syfte var att undersöka och ge exempel på hur lärare i den anpassade grundskolan arbetar med kunskapsutveckling för elever med lindrig IF, samt hur samverkan med grundskolan kan se ut gällande dessa elevers möjligheter till deltagande i klassrumsundervisning. Studien utgick från en kvalitativ forskningsansats där data samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tio lärare verksamma inom den anpassade grundskolan. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där begreppen utveckling sker i samspel med andra och den proximala utvecklingszonen är det vi har utgått från.  Resultatet visade att det finns en stor variation gällande användandet av bedömningsstöden och i arbetet med elevernas kunskapsutveckling. Vi ser markanta skillnader gällande samverkan mellan de olika skolformerna. För en framgångsrik samverkan blir ledningens kunskaper om den anpassade grundskolan och dess verksamhet av stor betydelse för hur samverkan ser ut. Betydande blir även att ledningen och lokalerna är gemensamma för de båda skolformerna. Vi ser även att det har skett en förändring mot ett större kunskapsfokus kontra det tidigare omsorgsfokuset, även om det är ett område som kräver fortsatt utvecklingsarbete på skolorna.