Gemensamhetsanläggningar har ett väl etablerat regelverk i form av anläggningslagen, där villkor för bland annat anläggningens inrättande och kostnadsfördelning för anläggningens utförande och drift finns lagstadgat. När anläggningen inte längre är i bruk och ägarna till de deltagande fastigheterna vill avveckla och bortföra anläggningen, saknas däremot ett fullständigt regelverk för bortförandet av den fysiska anläggningen och för hur kostnader ska fördelas. Examensarbetets syfte är att framställa ett underlag för hur relevant lagstiftning och tillämpningen av relevant lagstiftning vid avvecklingar av gemensamhetsanläggningar kan förbättras, för att i framtiden underlätta handläggningen i förrättningar där avvecklingar av gemensamhetsanläggningar genomförs. För att uppfylla studiens syfte genomfördes en granskning av förrättningsakter där avvecklingar av gemensamhetsanläggningar tidigare genomförts. I förrättningsakterna granskades vilka problem som uppstått gällande kostnadsfördelningen och hur ansvaret för den fysiska anläggningens bortförande hanterats. Som ett komplement till granskningen av förrättningsakterna utfördes intervjuer, samt en juridisk metod där relevanta lagrum, förarbeten och doktrin granskades. Resultatet visar att det finns ett behov av att avveckla gemensamhetsanläggningar, och att förrättningsprocessen där avvecklingar tidigare genomförts sett olika ut. Kostnadsfördelningen och ansvaret för den fysiska anläggningens bortförande har hanterats på olika sätt av ansvariga förrättningslantmätare, och i ett fall ligger delar av en avvecklad gemensamhetsanläggning kvar fysiskt. Vår egen slutsats är att det finns brister i relevant lagstiftning och även brister i hur lagstiftningen skall tillämpas, gällande avvecklingar av gemensamhetsanläggningar. Bristerna medför att förändringar behöver göras, för att i framtiden underlätta handläggningen i förrättningsprocesser. / Joint facilities have a well-established framework in shape of the joint facility act, where terms of the facilities formation and distribution of costs for the facilities construction and operation is statuated. When the facility is no longer in use and the owners of the participating property units wishes to liquidate and remove the facility, a complete legislation framework is missing regarding the removal of the facility and how to distribute resulting costs. The purpose of the study is to provide support on how pertinent legislation and the application of the legislation regarding liquidations of joint facilities can improve, in order to facilitate conduction in the cadastral procedure in the future, where liquidations of joint facilities are performed. To achieve the purpose of the study an inspection of cadastral dossiers were made, where earlier liquidations of joint facilities have been accomplished. The cadastral dossiers were reviewed to give information about occurring problems in earlier liquidations of joint facilities, regarding the responsibility for the removal of the facility and the distribution of resulting costs. As a complement to the inspection of the cadastral dossiers, interviews and a legal method were used, where relevant sections of the law, preparatory work and doctrine were examined. The result of the study shows that there is a need for liquidation of joint facilities. The result also shows that previously performed cadastral processes regarding liquidations of joint facilities have been performed differently by the cadastral surveyor in charge. The cost distribution and the responsibility for the physical facilities removal have been handled differently and in one performed cadastral procedure parts of a physical facility still remains after the liquidation. Our own conclusions are that there are flaws in pertinent legislation regarding liquidations of joint facilities, and how pertinent legislation can be applied. We therefore consider that reforms are needed to facilitate the conduction in the cadastral process in the future.

Si l’on reste dans les généralités, le droit français et le droit saoudien consacrent des solutions analogues aux entreprises en difficulté : ils prévoient l’un et l’autre la possibilité d’un traitement non contentieux des difficultés par le recours à un accord entre le débiteur et ses créanciers ; si ce traitement n’aboutit pas, une procédure collective sera mise en place. Mais la philosophie des deux systèmes est loin d’être la même : la principale préoccupation du droit français est de parvenir à sauver l’entreprise qu’il considère comme créatrice de richesses et d’emplois, alors que le droit saoudien n’a pour l’essentiel qu’une seule préoccupation, celle de sauvegarder les droits des créanciers. Pour réaliser les objectifs qu’il recherche, le droit français multiplie ses interventions en la matière, alors que le droit saoudien en reste à son règlement du 2 juin 1931 sur la faillite et à son décret sur la conciliation préventive de la faillite du 24 janvier 1996. A la complexité du système français du traitement des entreprises en difficulté correspond la simplicité du système saoudien. L’examen des problèmes de base en la matière conduit à s’interroger sur l’existence d’une troisième solution. / At a general level, French law and Saudi law provide similar solutions to companies facing financial difficulties: they both provide for the possibility of a non-contentious treatment of the difficulties through an agreement between the debtor and its creditors; if this process fails, an insolvency procedure will be initiated. However, the philosophy of the two systems is far from being the same: the main concern of French law is to achieve save the company, that it considers being creative of wealth and jobs, whereas Saudi law has essentially the concern of securing the creditors' rights. To achieve its objectives, French law has been very active in this area, while the Saudi law remains in its Regulation of 2 June 1931 on bankruptcy and its decree on preventive conciliation of bankruptcy dated 24 January 1996. Where the French insolvency system is complex, the Saudi one is simple. The analysis of the basic issues in this area leads to wonder whether a third route could be considered.