Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda på hur och varför svensklärare i årskurs 4–6 använder sig av boksamtal i sin undervisning. Tidigare forskning visar många fördelar för elevernas kunskapsutveckling genom att de får samtala om böcker och där är Chambers samtalsmodell i fokus. Däremot framkommer det också att det finns svårigheter i arbetet med boksamtal. Studiens teoretiska ram grundar sig i det sociokulturella perspektivet med utgångspunkt i att vi lär oss tillsammans samt Judith Langers föreställningsvärldar och Michel Tengbergs läsarter. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex svensklärare i årskurs 4–6 har studiens data kunnat samlas in. Den insamlade datan har systematiskt analyserats utifrån våra frågeställningar och resulterade i olika svarskategorier: hur lärare arbetar med boksamtal, varför lärare arbetar med boksamtal samt svårigheter med boksamtal. Utifrån intervjuerna kan en slutsats göras om att det mest förekommande sättet som boksamtal används enligt studiens deltagare är vid läsläxa och högläsning. Samtliga deltagare beskrev bland annat att eleverna får utveckla sitt ordförråd, sin läsförmåga och sitt sätt att resonera. Dessutom kan boksamtal hjälpa eleverna att uppnå betygskriterierna för årskurs 6. Studiens resultat om hur och varför lärare arbetar med boksamtal stämmer bra överens med den tidigare forskningen inom området. Däremot har det uppmärksammats svårigheter av lärarna som inte framkommer lika mycket i den tidigare forskningen. Den tidigare forskningen tar upp att eleverna kan uppfatta boksamtalen som problematiska om de blir hårt styrda av läraren eller för intima. Ingen av studiens lärare nämner det problemet utan de uppmärksammar i stället andra problem som att tiden och resurserna inte räcker till.