Denna empiriska studie ska undersöka hur tre lärares arbetssätt och inställning till litteratursamtal i undervisningen ser ut. Tidigare forskning visar på många fördelar för elevers språk- och begreppsutveckling samt ett flertal andra positiva effekter på elevernas lärande genom litteratursamtal. Studiens teoretiska ram grundar sig i det sociokulturella perspektivet med utgångspunkt i att elever lär sig tillsammans med varandra och med läraren. Studiens data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer där tre lågstadielärare har varit med och deltagit samt genom systematiska observationer av samtliga lärare. Data har sedan analyserats i förhållande till studiens forskningsfrågor samt de för studien centrala begreppen kollaborativt lärande, den proximala utvecklingszonen och kommunikativa stöttor. Resultatet av studien visar att lärarna har en positiv inställning till litteratursamtal som undervisningsform och att litteratursamtal kan bidra till att utveckla elevernas läsförståelse samt att det utvecklar elevernas begreppsförmåga.

Syftet med denna empiriska studie är att undersöka hur litteratursamtal påverkar mellanstadieelevers förståelse av läst skönlitteratur. Den tidigare forskningen presenterar positiva resultat vid användning av litteratursamtal i skolklasser. Flera forskare hävdar att litteratursamtal förbättrar och fördjupar elevernas förståelse. För att undersöka detta användes semistrukturerade intervjuer och ett litteratursamtal med sex sjätteklassare. Utgångspunkten för de två intervjuerna och litteratursamtalet var Chambers samtalsmodell och texten som användes var Astrid Lindgrens berättelse Allrakäraste syster (1973) som studiens urvalsgrupp fick läsa och diskutera. Den insamlade datan analyserades sedan utifrån studiens syfte och frågeställningar. Studiens resultat var av positiv karaktär och visade att en fördjupad förståelse för berättelsen uppstod efter litteratursamtalet. Hela urvalsgruppen återger en positiv bild av litteratursamtalet, samt att alla uppvisade bättre förståelse för berättelsen efter att de fått diskutera den med varandra.

Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda på hur och varför svensklärare i årskurs 4–6 använder sig av boksamtal i sin undervisning. Tidigare forskning visar många fördelar för elevernas kunskapsutveckling genom att de får samtala om böcker och där är Chambers samtalsmodell i fokus. Däremot framkommer det också att det finns svårigheter i arbetet med boksamtal. Studiens teoretiska ram grundar sig i det sociokulturella perspektivet med utgångspunkt i att vi lär oss tillsammans samt Judith Langers föreställningsvärldar och Michel Tengbergs läsarter. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex svensklärare i årskurs 4–6 har studiens data kunnat samlas in. Den insamlade datan har systematiskt analyserats utifrån våra frågeställningar och resulterade i olika svarskategorier: hur lärare arbetar med boksamtal, varför lärare arbetar med boksamtal samt svårigheter med boksamtal. Utifrån intervjuerna kan en slutsats göras om att det mest förekommande sättet som boksamtal används enligt studiens deltagare är vid läsläxa och högläsning. Samtliga deltagare beskrev bland annat att eleverna får utveckla sitt ordförråd, sin läsförmåga och sitt sätt att resonera. Dessutom kan boksamtal hjälpa eleverna att uppnå betygskriterierna för årskurs 6. Studiens resultat om hur och varför lärare arbetar med boksamtal stämmer bra överens med den tidigare forskningen inom området. Däremot har det uppmärksammats svårigheter av lärarna som inte framkommer lika mycket i den tidigare forskningen. Den tidigare forskningen tar upp att eleverna kan uppfatta boksamtalen som problematiska om de blir hårt styrda av läraren eller för intima. Ingen av studiens lärare nämner det problemet utan de uppmärksammar i stället andra problem som att tiden och resurserna inte räcker till.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur svensklärare i årskurs 4–6 arbetar med boksamtal i sin undervisning. Kvalitativa data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma svensklärare för årskurs 4–6. Därefter har intervjuerna transkriberats och analyserats och sedan har resultatet presenterats utifrån studiens forskningsfrågor. Studiens teoretiska ram grundar sig i det sociokulturella perspektivet eftersom studien syftar till att analysera och beskriva hur boksamtal används i undervisningen. Det sociokulturella perspektivet stärks av Langers sätt att se på hur kommunikation av tankar och idéer med andra utvecklar ens egna föreställningsvärldar. I intervjuerna framkommer det att de fyra lärarna som blivit intervjuade använder sig av liknande metoder under boksamtal, däremot skiljer det sig hur lärarna planerar upp sina boksamtal på grund av olika anledningar. I studien diskuteras likheter och skillnader om hur frågor i boksamtalen används samt vad som kan påverka valet av frågor och strukturen i samtalen. Resultatet av studien visar på att boksamtal är en bra metod att använda för att utveckla elevernas läsförståelse men även för att få eleverna att vilja läsa skönlitterära texter och böcker.