Tidningens personporträtt är en journalistisk genre som skiljer sig från konventionell nyhetsjournalistik genom en artig och hyllande, snarare än kritisk och granskande karaktär. I den här uppsatsen har jag för avsikt att undersöka hur personporträtt i två svenska tidningars söndagsbilagor, Dagens Nyheters ”DN söndag” och Aftonbladets ”Söndag” konstrueras. I uppsatsen studeras 8 personporträtt utifrån frågeställningen: vad i de valda personporträttens livsbeskrivningar väljer journalisten att se och hur beskrivs det?  Syftet är att placera frågeställningen i en sociologiteoretisk kontext av moderniteten som tillstånd och media som viktig social kunskapskälla och förmedlare av erfarenhet. Metoden som används är Norman Faircloughs kritiska diskursanalys. Analysens resultat visar att det är inre processer och inre utveckling som lyfts fram och problematiseras. Beundran för huvudpersonen konstrueras utifrån hur huvudpersonen övervunnit psykologiska svårigheter. En diskurs där den porträtterade beskrivs i en ödmjuk jantediskurs kombineras med journalistens beundrande röst i texten, en hyllningsdiskurs. I kombinationen av dessa konstrueras en bild av den porträtterade som framgångsrik och beundransvärd. Samhället och omgivningen som eventuellt hinder eller möjlighet i livet utelämnas till förmån för porträttet som beskrivning av ett ”själsliv” snarare än ett ”liv”.   Slutligen argumenterar jag för att den funna problematiseringen av inre processer tar fokus från yttre processer och individen i en samhällellig kontext. Då porträtten konstituerar inre kamp som mer central än strävan efter att förändra yttre faktorer som kan tänkas utlösa ångestkänslor eller nedstämdhet lägger detta stort ansvar på individen att själv lyckas hantera en samhällskontext vars struktur framstår som naturgiven.