Forskning om arbetsplatsmobbning utifrån svenska förskolesammanhang är knapphändig. Syftet med föreliggande studie är därför att beskriva och tolka tolv förskolepedagogers levda erfarenheter av detta fenomen. Med utgångspunkt i Edmund Husserls fenomenologiska ansats respektive interpretativ fenomenologisk analys (IPA) erhålls deras erfarenheter genom individuella semistrukturerade intervjuer. Resultaten visar på en sammantagen oförrättslivsvärld hos förskolepedagogerna. Inom ramen för denna livsvärld manifesteras arbetsplatsmobbning genom utfrysningar och osynliggörande, föraktfulla kommentarer och negativt skvaller. Mobbningen försämrar fysiskt och psykiskt välmående, arbetsprestationer, kollegiala samarbeten och pedagogiskt arbete med förskolebarn. Fenomenet beror enligt förskolepedagogerna på en generations- och utbildningsklyfta tillsammans med höga krav och ogynnsamma arbetsmiljöer. För att hantera mobbningen framhäver de relationsbyggande i personalgrupper. En slutsats som dras är att de tolv förskolepedagogerna upplever arbetsplatsmobbning som ett befintligt problem vilket på grund av en tystnadskultur sällan blir föremål för hantering utifrån deras erfarenheter. I relation till detta konkluderas att respondenterna inte upplever sig omfattas av demokrati-, likabehandlings- och värdegrundsarbete i samma utsträckning som förskolebarn.

Undervisning i sexualitet, samtycke och relationer är ett väl omdebatterat undervisningsområde under ständig utveckling. Den ständiga utvecklingen kan dels tänkas bero på den nyligen införda läroplanen, Lgy22, dels avslöjanden från tidigare forskning vilka tyder på ett elevmissnöje kring den undervisning eleverna fått möjlighet att ta del av. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka hur verksamma lärare och deras elever uppfattar den undervisning i sexualitet, samtycke och relationer som ges inom ämnet naturkunskap samt hur Lgy22 influerat arbete. Detta för att försöka skapa en bild av de faktorer elever upplever påverka undervisningen. Studiens resultat tar utgångspunkt i semistrukturerade lärarintervjuer samt elevenkäter vilka analyserats med hjälp av en interpretativ fenomenologisk analysmetod. Enkäterna och intervjuerna möjliggjorde en inblick i de båda studiegruppernas livsvärldar där lärarnas erfarenheter skildrar de många möjligheter samt utmaningar undervisningen inbegriper medan elevernas upplevelser förtäljer vilka utav lärarnas undervisningsval som tycks mer eller mindre önskvärda när det kommer till att organisera en godtycklig undervisning inom ämnesområdet sexualitet, samtycke och relationer. Framgångsfaktorer har kunnat konstateras i form av organisatoriska möjligheter vilka belysts av lärarna och bekräftats av eleverna, dels ett diskussionsorienterat arbetssätt, dels ett undervisningsinnehåll som tar hänsyn till elevernas önskemål. De utmaningar lärarna upplevde undervisningen inbegripa, bland annat med anknytning till okunskap kring elevernas tidigare erfarenheter samt en oro att diskussionerna kan inkräkta på det personliga, tycks däremot inte influera elevernas upplevelser av undervisningen och detsamma gäller den nya läroplanens inverkan på naturkunskapslärarnas arbete. Utifrån elevernas upplevelser synliggörs även en tydlig korrelation mellan undervisningens innehållsliga variation och upplevda förbättringsområden. Föreliggande studie kan med andra ord ses som en tillgång när det kommer till att organisera undervisning inom ämnesområdet sexualitet, samtycke och relationer.