Large scale crises require collaboration between a multitude of actors and power imbalances can hinder effective collaboration in times when rapidity and effectiveness is crucial. Using the theory of collaborative advantage, this thesis aimed to analyse individuals’ experiences of collaboration between uniformed and non-uniformed crisis management actors in Sweden. This study is empirically based on 14 semi-structured interviews with representatives from six different actors. The results illustrate how factors such as structures, the uniform, language, trust and relationships, and education, training, and exercise are essential to collaboration between uniformed and non-uniformed actors. The study concludes that uniforms, language, and knowledge and trust affect collaboration and is a source to power imbalances. However, through joint education, training, and exercises and an understanding of each actors’ needs, mandates, and structures, power imbalances may be mitigated and collaboration successful. / Storskaliga kriser kräver samverkan mellan en mängd aktörer och maktobalanser kan hindra effektiv samverkan i situationer då snabbhet och effektivitet är avgörande. Denna uppsats analyserar genom theory of collaborative advantage individers upplevelser av samverkan mellan uniformerade och icke-uniformerade krishanteringsaktörer i Sverige. Denna studie är empiriskt baserad på 14 semistrukturerade intervjuer med representanter från sex olika aktörer. Resultaten illustrerar hur faktorer som strukturer, uniform, språk, tillit och relationer samt utbildning, träning och övning är väsentliga för effektiv samverkan mellan uniformerade och icke-uniformerade aktörer. Studien drar slutsatsen att uniformer, språk, kunskap och tillit påverkar samverkan och är en källa till maktobalanser. Maktobalanser kan hanteras genom gemensam utbildning, träning och övningar och en förståelse för varje aktörs behov, mandat och strukturer och leda till framgångsrik samverkan.