Denna uppsats har som syfte att undersöka hur mannen konstrueras hos Maria Sandel. Några noveller ur Vid svältgränsen och andra berättelser analyseras, liksom ett par kapitel ur Familjen Vinge, samt en episod ur Mannen som reste sig.Tesen är att mannen hos Sandel konstrueras i förhållande till hemmet. Vid detta kan man urskilja två roller. Den ena är mannen som sabotör, den andra är mannen som konstruktör. Mannen som konstruktör blir också, i sin kontext, till en utopi.Fokus för analysen är skötsamhetsbegreppet och hemmet. Dessutom diskuteras Ellen Keys inflytande över författarskapet och hur det yttrar sig i texterna. Slutsatsen är att Ellen Keys idéer är närvarande men att Sandel förhåller sig ambivalent till dem. Denna ambivalens kan i viss mån härledas till motsägelser hos Ellen Key själv. De utopiska mansrollerna, där mannen intar en omvårdande roll, utgör också exempel på detta.