Genom att analysera olika filosofi-medicinska argument har denna uppsats åsyftat att besvara huruvida en liberal sekulära demokrati bör förbjuda eller tillåta omskärelse av unga pojkar. Uppsatsens huvudsakliga fokus läggs på debatten kring olika uppfattningar gällande barnets bästa, dess rättigheter och de konkukrrerande intressen som möts i debatten kring förbud eller tillåtande av omskärelse av unga pojkar. De två huvudsakliga argumentsteman som uppsatsen analyserats utifrån är icke-skada och autonomi. Förbudsförespråkare menar att ingreppet bryter mot barnets absoluta rätt till kroppslig intregritet vilken enligt dem rättfärdigar ett förbud av ingreppet. Tillåtelseförespråkare menar att ett förbud hade orsakat mer skada både för barnet och samhället, vilket enligt dem innebär att ingreppet bör tillåtas. Ett förbud av ingreppet hade inneburit mer skada än nytta, både för barnet men även samhället i helhet. Uppsatsens slutsats baseras på en viss tillämpning av den barnrättsliga intresseteorin i kombination med John Stuart Mills skadeprincip där statens främsta intresse är att beskydda barnets bästa och dess främsta intresse uppnås genom att sträva efter det skadepreventiva ändamålet. Uppsatsens slutsats landar i att ingreppet i ung ålder bör tillåtas såvida det sker under kunniga läkares uppsyn med barnvänliga bedövningsmedel. Ett förbud av ingreppet hade inneburit mer skada än nytta, både för barnet men även för samhället i helhet. På så vis anses ett fortsatt tillåtande av ingreppet vara den rimligaste avvägningen för att uppnå det skadepreventiva ändamålet.