The Greater Hindukush is an area that stretches from northwestern–central Afghanistan, through Khyber Pakhtunkhwa and Gilgit–Baltistan of Pakistan and to Kashmir in northwestern India. It is home to some fifty languages of various genera including Indo-Aryan, Iranian, Nuristani, Tibeto- Burman, Turkic and the isolate Burushaski. It has long been of interest in areal typology, and there has been some discussion of phonological and lexical features shared between the languages, presumed to have evolved due to language contiguity and contact. The purpose of the present study is to research a grammatical feature, namely the plural marking of common nouns, in a selection of languages spoken in the Greater Hindukush area, and to discuss its salience as an areal or sub-areal feature. Several grammars have been consulted in the extraction and analysis of all relevant information on nominal plurality in the languages. The results indicate a correlation between stem modification as a means of marking nouns for plural, as well as optionality in the overt plural marking, and the contiguity of some languages. Conclusively, stem change as a method of expression displays some moderate degree of areality, while optionality of nominal plural marking in particular is suggested as a sub-areal feature of the area. / Greater Hindukush är ett område som sträcker sig från nordvästra–centrala Afghanistan, genom Khyber Pakhtunkhwa och Gilgit–Baltistan i Pakistan, till Kashmir i nordvästra Indien. Ett femtiotal språk av olika språkfamiljer, inklusive de indoariska, iranska, nuristanska, tibetoburmanska och turkiska samt isolatspråket burushaski, talas i området. Området har länge forskats på i arealtypologiska sammanhang, i vilka ett antal fonologiska och lexikala drag som delas mellan språken har diskuterats och antagits ha utvecklats till följd av närbelägenhet och språkkontakt. Syftet med denna studie är att undersöka ett grammatiskt drag, nämligen pluralismarkering på substantiv, i ett urval av språk som talas i Greater Hindukush-området, samt att diskutera dess signifikans som arealt eller subarealt drag. All relevant information som berör nominal pluralitet i språken i samplet har extraherats från ett flertal grammatiska beskrivningar och analyserats för vidare jämförelse och diskussion. Resultaten indikerar en korrelation mellan mekanismen stamförändring som nominal pluralismarkör, liksom valfrihet i markeringen, och närbelägenhet mellan några av språken. Sammanfattningsvis visar stamförändring som pluralismarkör en mild grad av arealitet, och optionalitet i den nominala pluralismarkeringen föreslås som ett subarealt drag i området. / Språkkontakt och språksläktskap i Hindukushregionen, Vetenskapsrådet, Projektnummer: 421-2014-631