Hindukush Indo-Aryan (HKIA) is a disputed subgroup of Indo-Aryan languages spoken within a linguistically diverse area stretching from northeastern Afghanistan, across northern Pakistan to northwestern India, principally covering the mountainous region of Hindukush–Karakoram–Western Himalaya. A noteworthy feature of some of these languages is a three-way demonstrative system, or three deictic terms used by speakers to direct one another’s attention to referents at different distances in their environment. It has been suggested that the distinguishing feature of one such demonstrative in HKIA is its referents’ remote distance from the interlocutors, or their absence from the environment altogether. The purpose of this study is two-fold: first, it is to more closely examine the demonstrative systems of a sample of HKIA languages on the basis of fieldwork data; secondly, it is to compare the data to previous accounts of the systems, as well as to the demonstrative systems of other languages spoken in the region. The results provide evidence that two demonstratives in HKIA are distance-contrastive, and one is invisibility-contrastive vis-à-vis the other two. Such a three-term system is moreover shown to be present in languages of the area that span across three other genealogical families, which suggests that the feature may be areally influenced. / Hindukush-indoariska (HKIA) är en omtvistad grupp av indoariska språk som talas i ett språkrikt område från nordöstra Afghanistan, genom norra Pakistan till nordvästra Indien, vilket främst täcker Hindukush-, Karakoram- och västra Himalaya-bergen. Ett anmärkningsvärt drag i ett antal sådana språk är demonstrativsystem med tre nivåer, eller tre deiktiska termer som talare använder för att rikta varandras uppmärksamhet åt referenter vid olika avstånd i deras omgivning. Det har föreslagits att det utmärkande draget för en av HKIA-språkens sådana demonstrativor är det stora avståndet mellan dess referenter och talarna, eller rentav referenternas frånvaro från omgivningen. Syftet med denna studie är dubbelt: i första hand att närmre undersöka demonstrativsystemen hos ett urval av HKIA-språken på basis av fältdata; i andra hand att jämföra dessa data med tidigare beskrivningar av systemen, samt med demonstrativsystem i andra språk som talas i regionen. Resultatet ger bevis för att två demonstrativor i HKIA är avståndskontrastiva, och att en kontrasterar osynlighet från de andra två. Det påvisas dessutom att ett likadant tredelat system finns i språk som talas i området från tre andra genealogiska familjer, vilket tyder på att draget kan vara arealt signifikant. / Language contact and relatedness in the Hindukush Region, Swedish Research Council, Project number: 421-2014-631

This is a study of demonstratives in Gawri [ISO 639-3: gwc] (Hindukush Indo-Aryan, HKIA), based on field data collected in Islamabad, Pakistan during the winter of 2016–2017. Previous studies of HKIA languages report systems of third-person pronouns with a three-way demonstrative contrast – two terms distinguishing between proximal and distal referents, and one used with accessible referents out of sight. Gawri, by contrast, exhibits a five-term system of demonstrative determiners, which is separate from its personal pronouns. This study investigates the deictic meaning, pragmatic use, and syntactic function of each demonstrative in Gawri as well as a comparative sample of four Indo-Aryan languages. The purpose is to assess differences in reference to accessible and inaccessible entities, and whether Gawri’s invisible term is viable in an exophoric (situational) context. A modified version of Wilkins’ (1999) demonstrative questionnaire was used to elicit data from seven speakers. Results indicate that Gawri’s invisible demonstrative is functionally exophoric on at least two discrete distances from the deictic center, while it is restricted to accessible referents in other HKIA languages. A reanalysis of Gawri’s demonstrative system is proposed, which reduces its number of terms to two within each of the parameters of distance and visibility. / Detta är en undersökning av demonstrativor i gawri [ISO 639-3: gwc] (Hindukush-indoariskt, HKIA) baserad på fältdata samlade i Islamabad, Pakistan under vintern 2016–2017. Tidigare studier i HKIA rapporterar tredjepersonpronomen med en tredelad demonstrativkontrast, varav två termer särskiljer proximala från distala referenter och en används med tillgängliga referenter utom synhåll. Gawri har i motsats ett femdelat system av demonstrativdeterminerare som är separata från dess personliga pronomen. Denna studie undersöker samtliga demonstrativors deiktiska betydelse, pragmatiska användning och syntaktiska funktion i gawri samt i ett jämförelsesampel med fyra indoariska språk. Syftet är att upptäcka eventuella skillnader i referens till tillgängliga och otillgängliga entiteter, samt huruvida den osynliga demonstrativan är tillämpbar i en exoforisk (situationell) kontext. En modifierad version av Wilkins (1999) demonstrative questionnaire användes för att elicitera data från sju talare. Resultatet visar att gawris osynliga demonstrativa är funktionellt exoforisk vid åtminstone två diskreta avstånd från den deiktiska mittpunkten, medan den är begränsad till tillgängliga referenter i andra HKIA-språk. En omanalys av gawris demonstrativsystem föreslås, vilken reducerar dess termer till två inom var och en av parametrarna avstånd och synlighet. / Language contact and relatedness in the Hindukush Region, Swedish Research Council, Project number: 421-2014-631

In the mountainous area of the Greater Hindukush in northern Pakistan, north-western Afghanistan and Kashmir, some fifty languages from six different genera are spoken. The languages are at the same time innovative and archaic, and are of great interest for areal-typological research. This study investigates grammatical gender in a 12-language sample in the area from an areal-typological perspective. The results show some intriguing features, including unexpected loss of gender, languages that have developed a gender system based on the semantic category of animacy, and languages where this animacy distinction is present parallel to the inherited gender system based on a masculine/feminine distinction found in many Indo-Aryan languages. / I den här studien undersöks grammatiskt genus i ett antal språk som talas i ett bergsområde beläget i norra Pakistan, nordvästra Afghanistan och Kashmir. I området, här kallat Greater Hindukush, talas omkring 50 olika språk från sex olika språkfamiljer. Det stora antalet språk tillsammans med den otillgängliga terrängen har gjort att språken är arkaiska i vissa hänseenden och innovativa i andra, vilket gör det till ett intressant område för arealtypologisk forskning. Resultaten av den här undersökningen visar att en del språk i urvalet helt har tappat sitt grammatiska genus trots att det anses vara ett relativt stabilt språkdrag. Några språk har utvecklat ett nytt grammatiskt genus baserat på en animacitetsdistinktion, antingen som det enda kvarvarande systemet, eller parallellt med ett nedärvt indoariskt genussystem baserat på biologiskt kön. / Language contact and relatedness in the Hindukush region (421-2014-631)

The Greater Hindukush is an area that stretches from northwestern–central Afghanistan, through Khyber Pakhtunkhwa and Gilgit–Baltistan of Pakistan and to Kashmir in northwestern India. It is home to some fifty languages of various genera including Indo-Aryan, Iranian, Nuristani, Tibeto- Burman, Turkic and the isolate Burushaski. It has long been of interest in areal typology, and there has been some discussion of phonological and lexical features shared between the languages, presumed to have evolved due to language contiguity and contact. The purpose of the present study is to research a grammatical feature, namely the plural marking of common nouns, in a selection of languages spoken in the Greater Hindukush area, and to discuss its salience as an areal or sub-areal feature. Several grammars have been consulted in the extraction and analysis of all relevant information on nominal plurality in the languages. The results indicate a correlation between stem modification as a means of marking nouns for plural, as well as optionality in the overt plural marking, and the contiguity of some languages. Conclusively, stem change as a method of expression displays some moderate degree of areality, while optionality of nominal plural marking in particular is suggested as a sub-areal feature of the area. / Greater Hindukush är ett område som sträcker sig från nordvästra–centrala Afghanistan, genom Khyber Pakhtunkhwa och Gilgit–Baltistan i Pakistan, till Kashmir i nordvästra Indien. Ett femtiotal språk av olika språkfamiljer, inklusive de indoariska, iranska, nuristanska, tibetoburmanska och turkiska samt isolatspråket burushaski, talas i området. Området har länge forskats på i arealtypologiska sammanhang, i vilka ett antal fonologiska och lexikala drag som delas mellan språken har diskuterats och antagits ha utvecklats till följd av närbelägenhet och språkkontakt. Syftet med denna studie är att undersöka ett grammatiskt drag, nämligen pluralismarkering på substantiv, i ett urval av språk som talas i Greater Hindukush-området, samt att diskutera dess signifikans som arealt eller subarealt drag. All relevant information som berör nominal pluralitet i språken i samplet har extraherats från ett flertal grammatiska beskrivningar och analyserats för vidare jämförelse och diskussion. Resultaten indikerar en korrelation mellan mekanismen stamförändring som nominal pluralismarkör, liksom valfrihet i markeringen, och närbelägenhet mellan några av språken. Sammanfattningsvis visar stamförändring som pluralismarkör en mild grad av arealitet, och optionalitet i den nominala pluralismarkeringen föreslås som ett subarealt drag i området. / Språkkontakt och språksläktskap i Hindukushregionen, Vetenskapsrådet, Projektnummer: 421-2014-631

L'économie du Pakistan, fondée sur l'agriculture, est hautement dépendante de l'approvisionnement en eau issu de la fonte de la neige et des glaciers du Haut Bassin de l'Indus (UIB) qui s'étend sur les chaînes de l'Himalaya, du Karakoram et de l'Hindukush. Il est par conséquent essentiel pour la gestion des ressources en eau d'appréhender la dynamique de la cryosphère (neige et glace), ainsi que les régimes hydrologiques de cette région dans le contexte de scénarios de changement climatique. La base de données satellitaire du produit de couverture neigeuse MODIS MOD10A2 a été utilisée de mars 2000 à décembre 2009 pour analyser la dynamique du couvert neigeux de l'UIB. Les données journalières de débits à 13 stations hydrométriques et de précipitation et température à 18 postes météorologiques ont été exploitées sur des périodes variables selon les stations pour étudier le régime hydro-climatique de la région. Les analyses satellitaires de la couverture neigeuse et glaciaire suggèrent une très légère extension de la cryosphère au cours de la dernière décade (2000‒2009) en contradiction avec la rapide fonte des glaciers observée dans la plupart des régions du monde. Le modèle « Snowmelt Runoff » (SRM), associé aux produits neige du capteur MODIS a été utilisé avec succès pour simuler les débits journaliers et étudier les impacts du changement climatique sur ces débits dans les sous-bassins à contribution nivo-glaciaire de l'UIB. L'application de SRM pour différents scénarios futurs de changement climatique indique un doublement des débits pour le milieu du siècle actuel. La variation des écoulement de l'UIB, la capacité décroissante des réservoirs existants (barrage de Tarbela) à cause de la sédimentation, ainsi que la demande croissante pour les différents usages de l'eau, laissent penser que de nouveaux réservoirs sont à envisager pour stocker les écoulements d'été et répondre aux nécessités de l'irrigation, de la production hydro-électrique, de la prévention des crues et de l'alimentation en eau domestique. / Agriculture based economy of Pakistan is highly dependent on the snow and glacier melt water supplies from the Upper Indus River Basin (UIB), situated in the Himalaya, Karakoram and Hindukush ranges. It is therefore essential to understand the cryosphere (snow and ice) dynamics and hydrological regime of this area under changed climate scenarios, for water resource management. The MODIS MOD10A2 remote-sensing database of snow cover products from March 2000 to December 2009 was selected to analyse the snow cover dynamics in the UIB. A database of daily flows from 13 hydrometric stations and climate data (precipitation and temperature) from 18 gauging stations, over different time periods for different stations, was made available to investigate the hydro-climatological regime in the area. Analysis of remotely sensed cryosphere (snow and ice cover) data during the last decade (2000‒2009) suggest a rather slight expansion of cryosphere in the area in contrast to most of the regions in the world where glaciers are melting rapidly. The Snowmelt Runoff Model (SRM) integrated with MODIS remote-sensing snow cover products was successfully used to simulate the daily discharges and to study the climate change impact on these discharges in the snow and glacier fed sub-catchments of UIB. The application of the SRM under future climate change scenarios indicates a doubling of summer runoff until the middle of this century. This variation in the Upper Indus River flow, decreasing capacity of existing reservoirs (Tarbela Dam) by sedimentation and the increasing demand of water uses suggests that new reservoirs shall be planned for summer flow storage to meet with the needs of irrigation supply, increasing power generation demand, flood control and water supply.

This study presents selected features in the phonology and grammar of Sauji, an Indo-Aryan language spoken in a village in the Kunar province in north-eastern Afghanistan. Sauji belongs to a cluster of (western) Shina languages - a subgroup of the Hindukush Indo-Aryan languages, which are spoken in large parts of northernmost Pakistan, north-eastern Afghanistan, and the disputed Kashmir region. As many languages in the Hindukush region, Sauji is largely underdescribed, hence the aim of this study was to provide a grammar sketch of the language, based on materials from field trips to the region. The results were compared to the closest related languages, to put the language into a broader context. Sauji is generally very similar to its closest linguistic relative, Palula, but also shows clear influence of Gawarbati, another Indo-Aryan language, on its phonology, lexicon, and some grammatical features. / Denna studie presenterar ett urval av fonologiska och grammatiska drag i sauji, ett indoariskt språk som talas i en by i Kunarprovinsen i nordöstra Afghanistan. Sauji tillhör ett kluster av shinaspråk, som är en undergrupp av de hindukush-indoariska språken som talas i stora delar av nordligaste Pakistan, nord-östra Afghanistan och det omstridda Kashmirområdet. I likhet med många av språken i denna region är sauji knapphändigt beskrivet och därför är målet med den här studien att bidra med en grammatikskiss. Studien är baserat på data som har samlats in under fältarbete i regionen. Resultaten jämfördes med de närmast besläktade språken för att undersöka språket i en bredare kontext. Sauji är i stora drag väldigt likt palula, det närmast besläktade språket, men det har också visat sig att fonologin, lexikonet och även vissa grammatiska drag har påverkats mycket av gawarbati, ett annat indoariskt språk som talas i omgivningen. / Language Contact and Relatedness in the Hindu Kush Region, Swedish Research Council (VR 421-2014-631)

Doctoral thesis. / Format: PDF. Bibl.

In complex clause constructions, the dependent clause can either precede or succeed the main clause. In a study on a selection of Indo-Aryan languages spoken on the Indian subcontinent (Hook 1987), a gradual transition between pre- and postposing languages was found, when moving from the southeast to the northwest in the area. In their relative vicinity in the Hindukush area, a sub-group of Indo-Aryan languages are spoken, commonly known by the tentative term “Dardic”. These languages are said to mainly have the dependent clause preceding the main clause (left-branching), and that this feature is shared by the neighbouring languages. This would mean a breach with the continuum described by Hook. In the present comparative study on the Dardic languages spoken in northern Pakistan, complex clauses of adverbial and complement types were studied in an attempt to confirm this proposition. The languages were found to have two competing branching structures where the indigenous, dominating left-branching structure possibly is being challenged by an imported right branching pattern, especially in complement clauses, possibly due to Persian or Urdu influence. A similar transition between more left-branching languages towards languages with a higher degree of right branching structures were found when moving from east to west in the geographical area studied. / I underordnande satskonstruktioner kan bisatsen antingen föregå eller följa på huvudsatsen. I en studie på ett urval indoariska språk som talas på den indiska subkontinenten (Hook 1987) fann man en gradvis skiftning mellan språk med bisatsen till vänster om huvudsatsen (vänsterställda), via språk som tillät båda placeringar av bisatsen, till språk som enbart hade bisatsen till höger om huvudsatsen (högerställda). Detta när man rörde sig från sydöstra Indien i riktning mot nordväst. I Hindukush-området, inte allt för långt ifrån denna region, talas en undergrupp av indoariska språk som länge gått under den provisoriska termen ”dardiska” språk. Om dessa språk har det hävdats att de har bisatsen till vänster om huvudsatsen, ett drag som också ska delas med närliggande språk i området. Om detta stämmer skulle det innebära en brytning av det kontinuum Hook beskrev. I denna jämförande studie på några indo-ariska språk som talas i norra Pakistan studerades underordnade adverbiala och nominala bisatser i ett försök att utreda om dessa verkligen är vänsterställda. Språken befanns ha två konkurrerande placeringsmönster där en inhemsk och starkt dominerande vänsterställd struktur eventuellt håller på att utmanas av en importerad högerställd struktur, särskilt i nominala objektsatser, som möjligen kommit in i språken via inflytande från persiska eller urdu. Ett kontinuum liknande Hooks mellan språk med primärt vänsterställda bisatser till språk med en allt högre andel högerställda bisatser hittades i en rörelse från öst till väst i området.

This thesis concerns languages in the Greater Hindukush, the area in northern Afghanistan and Pakistan, where a total of about 50 languages are spoken. The thesis’ topic is case systems and case alignment systems of nouns in an areal-typological perspective. This is investigated by using a representative sample. The grammatical relations of S, A and P, and the cases marking these, are investigated. The three attested alignment systems are accusative, ergative and split, and are clearly geogra-phically distributed, which indicates that their status is areal-typological. Based on the sample, there seems to be a tendency for the languages in the Greater Hindukush to exhibit split align-ment systems built on tense-aspect. Most languages employ accusative alignment in imperfect-tive, and ergative alignment in perfective tense-aspects. A compa­rison with a worldwide sample (WALS) is only partly possible, as this sample uses more categories than accusative, ergative and split, but the present sample supports the results in those categories which can be compared. A predominant pattern in core case syncretism is observed, with an opposition of the nomi­native singular versus the nominative plural and the oblique in both numbers. / Denna uppsats behandlar språk i Hindukush i norra Afghanistan och Pakistan, där sammanlagt ca 50 språk talas. Ämnet för studien är kasussystem och kasusmarkeringssystem vid substantiv ur ett areal­typologiskt perspektiv, vilket undersöks utifrån grammatikor i ett representativt urval av språken. De grammatiska relationerna mellan S, A och P och de kasus som markerar dessa under­­söks. Belagda kasusmarkeringssystem är ackusativ- och ergativsystem samt kluvet system. Systemen uppvisar en distinkt geografisk distribution, vilket antyder att kasusmarkeringssystemen är ett arealtypologiskt drag. Vidare pekar resultaten på ett kluvet system baserat på klyvning i tempus-aspekt som det dominerande kasusmarkeringssystemet i Hindukush. De flesta av språken använder ett ackusativt kasusmarkeringssystem i imperfektiva, och ett ergativt kasusmarke-ringssystem i perfektiva tempus-aspekt. En jämförelse med ett globalt sampel (WALS) är bara till viss del möjlig, eftersom studien i WALS använder fler kategorier än ackusativa, ergativa och kluvna system, men den här studien bekräftar resultaten i de kategorier som kan jämföras. Ett dominerande mönster för kärnkasussynkretism kan observeras, med sammanfall av nominativ plural och oblik i båda numerus. / Språkkontakt och språksläktskap i Hindukushregionen, Vetenskapsrådet, Projektnummer: 421-2014-631

Surrounding the Hindukush mountain chain is a stretch of land where as many as 50 distinct languages varieties of several language meet, in the present study referred to as “The Greater Hindukush” (GHK). In this area a large number of languages of at least six genera are spoken in a multi-linguistic setting. As the region is in part characterised by both contact between languages as well as isolation, it constitutes an interesting field of study of similarities and diversity, contact phenomena and possible genealogical connections. The present study takes in the region as a whole and attempts to characterise the morphology of the many languages spoken in it, by studying three parameters: phonological fusion, exponence, and flexivity in view of grammatical markers for Tense-Mood-Aspect, person marking, case marking, and plural marking on verbs and nouns. The study was performed with the perspective of areal typology, employed grammatical descriptions, and was in part inspired by three studies presented in the World Atlas of Language Structures (WALS). It was found that the region is one of high linguistic diversity, even if there are common traits, especially between languages of closer contact, such as the Iranian and the Indo-Aryan languages along the Pakistani-Afghan border where purely concatenative formatives are more common. Polyexponential formatives seem more common in the western parts of the GHK as compared to the eastern. High flexivity is a trait common to the more central languages in the area. As the results show larger variation than the WALS studies, the question was raised of whether large-scale typological studies can be performed on a sample as limited as single grammatical markers. The importance of the region as a melting-pot between several linguistic families was also put forward. / Språkkontakt och språksläktskap i Hindukushregionen, Vetenskapsrådet, Projektnummer: 421-2014-631