This is a study of demonstratives in Gawri [ISO 639-3: gwc] (Hindukush Indo-Aryan, HKIA), based on field data collected in Islamabad, Pakistan during the winter of 2016–2017. Previous studies of HKIA languages report systems of third-person pronouns with a three-way demonstrative contrast – two terms distinguishing between proximal and distal referents, and one used with accessible referents out of sight. Gawri, by contrast, exhibits a five-term system of demonstrative determiners, which is separate from its personal pronouns. This study investigates the deictic meaning, pragmatic use, and syntactic function of each demonstrative in Gawri as well as a comparative sample of four Indo-Aryan languages. The purpose is to assess differences in reference to accessible and inaccessible entities, and whether Gawri’s invisible term is viable in an exophoric (situational) context. A modified version of Wilkins’ (1999) demonstrative questionnaire was used to elicit data from seven speakers. Results indicate that Gawri’s invisible demonstrative is functionally exophoric on at least two discrete distances from the deictic center, while it is restricted to accessible referents in other HKIA languages. A reanalysis of Gawri’s demonstrative system is proposed, which reduces its number of terms to two within each of the parameters of distance and visibility. / Detta är en undersökning av demonstrativor i gawri [ISO 639-3: gwc] (Hindukush-indoariskt, HKIA) baserad på fältdata samlade i Islamabad, Pakistan under vintern 2016–2017. Tidigare studier i HKIA rapporterar tredjepersonpronomen med en tredelad demonstrativkontrast, varav två termer särskiljer proximala från distala referenter och en används med tillgängliga referenter utom synhåll. Gawri har i motsats ett femdelat system av demonstrativdeterminerare som är separata från dess personliga pronomen. Denna studie undersöker samtliga demonstrativors deiktiska betydelse, pragmatiska användning och syntaktiska funktion i gawri samt i ett jämförelsesampel med fyra indoariska språk. Syftet är att upptäcka eventuella skillnader i referens till tillgängliga och otillgängliga entiteter, samt huruvida den osynliga demonstrativan är tillämpbar i en exoforisk (situationell) kontext. En modifierad version av Wilkins (1999) demonstrative questionnaire användes för att elicitera data från sju talare. Resultatet visar att gawris osynliga demonstrativa är funktionellt exoforisk vid åtminstone två diskreta avstånd från den deiktiska mittpunkten, medan den är begränsad till tillgängliga referenter i andra HKIA-språk. En omanalys av gawris demonstrativsystem föreslås, vilken reducerar dess termer till två inom var och en av parametrarna avstånd och synlighet. / Language contact and relatedness in the Hindukush Region, Swedish Research Council, Project number: 421-2014-631

In complex clause constructions, the dependent clause can either precede or succeed the main clause. In a study on a selection of Indo-Aryan languages spoken on the Indian subcontinent (Hook 1987), a gradual transition between pre- and postposing languages was found, when moving from the southeast to the northwest in the area. In their relative vicinity in the Hindukush area, a sub-group of Indo-Aryan languages are spoken, commonly known by the tentative term “Dardic”. These languages are said to mainly have the dependent clause preceding the main clause (left-branching), and that this feature is shared by the neighbouring languages. This would mean a breach with the continuum described by Hook. In the present comparative study on the Dardic languages spoken in northern Pakistan, complex clauses of adverbial and complement types were studied in an attempt to confirm this proposition. The languages were found to have two competing branching structures where the indigenous, dominating left-branching structure possibly is being challenged by an imported right branching pattern, especially in complement clauses, possibly due to Persian or Urdu influence. A similar transition between more left-branching languages towards languages with a higher degree of right branching structures were found when moving from east to west in the geographical area studied. / I underordnande satskonstruktioner kan bisatsen antingen föregå eller följa på huvudsatsen. I en studie på ett urval indoariska språk som talas på den indiska subkontinenten (Hook 1987) fann man en gradvis skiftning mellan språk med bisatsen till vänster om huvudsatsen (vänsterställda), via språk som tillät båda placeringar av bisatsen, till språk som enbart hade bisatsen till höger om huvudsatsen (högerställda). Detta när man rörde sig från sydöstra Indien i riktning mot nordväst. I Hindukush-området, inte allt för långt ifrån denna region, talas en undergrupp av indoariska språk som länge gått under den provisoriska termen ”dardiska” språk. Om dessa språk har det hävdats att de har bisatsen till vänster om huvudsatsen, ett drag som också ska delas med närliggande språk i området. Om detta stämmer skulle det innebära en brytning av det kontinuum Hook beskrev. I denna jämförande studie på några indo-ariska språk som talas i norra Pakistan studerades underordnade adverbiala och nominala bisatser i ett försök att utreda om dessa verkligen är vänsterställda. Språken befanns ha två konkurrerande placeringsmönster där en inhemsk och starkt dominerande vänsterställd struktur eventuellt håller på att utmanas av en importerad högerställd struktur, särskilt i nominala objektsatser, som möjligen kommit in i språken via inflytande från persiska eller urdu. Ett kontinuum liknande Hooks mellan språk med primärt vänsterställda bisatser till språk med en allt högre andel högerställda bisatser hittades i en rörelse från öst till väst i området.

The languages belonging to the group commonly known as the “Dardic languages” are on some levels insufficiently researched and have barely been subject to any comparative research on their finer grammatical structures, such as their tense and aspect systems. This comparative study analyses three Dardic languages spoken in the central Dardic speaking area (Khowar, Gawri, Palula) in view of their tense and aspect system, to find out how similar the languages are in this respect. The comparison is based on Dahl‟s 1985 Tense and Aspect questionnaire, partly to have an equal, comparable data set, and partly to be able to tie the results to the greater field of language typology. The study shows that the languages studied have a common primary focus on IPFV:PFV distinction, where past tense often is a secondary implicature following perfective aspect. There are notable differences in how and if the languages mark future tense and habitual aspect. The subject merits further studies on an extended sample and with more languages from the Dardic group.