This is a study of demonstratives in Gawri [ISO 639-3: gwc] (Hindukush Indo-Aryan, HKIA), based on field data collected in Islamabad, Pakistan during the winter of 2016–2017. Previous studies of HKIA languages report systems of third-person pronouns with a three-way demonstrative contrast – two terms distinguishing between proximal and distal referents, and one used with accessible referents out of sight. Gawri, by contrast, exhibits a five-term system of demonstrative determiners, which is separate from its personal pronouns. This study investigates the deictic meaning, pragmatic use, and syntactic function of each demonstrative in Gawri as well as a comparative sample of four Indo-Aryan languages. The purpose is to assess differences in reference to accessible and inaccessible entities, and whether Gawri’s invisible term is viable in an exophoric (situational) context. A modified version of Wilkins’ (1999) demonstrative questionnaire was used to elicit data from seven speakers. Results indicate that Gawri’s invisible demonstrative is functionally exophoric on at least two discrete distances from the deictic center, while it is restricted to accessible referents in other HKIA languages. A reanalysis of Gawri’s demonstrative system is proposed, which reduces its number of terms to two within each of the parameters of distance and visibility. / Detta är en undersökning av demonstrativor i gawri [ISO 639-3: gwc] (Hindukush-indoariskt, HKIA) baserad på fältdata samlade i Islamabad, Pakistan under vintern 2016–2017. Tidigare studier i HKIA rapporterar tredjepersonpronomen med en tredelad demonstrativkontrast, varav två termer särskiljer proximala från distala referenter och en används med tillgängliga referenter utom synhåll. Gawri har i motsats ett femdelat system av demonstrativdeterminerare som är separata från dess personliga pronomen. Denna studie undersöker samtliga demonstrativors deiktiska betydelse, pragmatiska användning och syntaktiska funktion i gawri samt i ett jämförelsesampel med fyra indoariska språk. Syftet är att upptäcka eventuella skillnader i referens till tillgängliga och otillgängliga entiteter, samt huruvida den osynliga demonstrativan är tillämpbar i en exoforisk (situationell) kontext. En modifierad version av Wilkins (1999) demonstrative questionnaire användes för att elicitera data från sju talare. Resultatet visar att gawris osynliga demonstrativa är funktionellt exoforisk vid åtminstone två diskreta avstånd från den deiktiska mittpunkten, medan den är begränsad till tillgängliga referenter i andra HKIA-språk. En omanalys av gawris demonstrativsystem föreslås, vilken reducerar dess termer till två inom var och en av parametrarna avstånd och synlighet. / Language contact and relatedness in the Hindukush Region, Swedish Research Council, Project number: 421-2014-631

Hindukush Indo-Aryan (HKIA) is a disputed subgroup of Indo-Aryan languages spoken within a linguistically diverse area stretching from northeastern Afghanistan, across northern Pakistan to northwestern India, principally covering the mountainous region of Hindukush–Karakoram–Western Himalaya. A noteworthy feature of some of these languages is a three-way demonstrative system, or three deictic terms used by speakers to direct one another’s attention to referents at different distances in their environment. It has been suggested that the distinguishing feature of one such demonstrative in HKIA is its referents’ remote distance from the interlocutors, or their absence from the environment altogether. The purpose of this study is two-fold: first, it is to more closely examine the demonstrative systems of a sample of HKIA languages on the basis of fieldwork data; secondly, it is to compare the data to previous accounts of the systems, as well as to the demonstrative systems of other languages spoken in the region. The results provide evidence that two demonstratives in HKIA are distance-contrastive, and one is invisibility-contrastive vis-à-vis the other two. Such a three-term system is moreover shown to be present in languages of the area that span across three other genealogical families, which suggests that the feature may be areally influenced. / Hindukush-indoariska (HKIA) är en omtvistad grupp av indoariska språk som talas i ett språkrikt område från nordöstra Afghanistan, genom norra Pakistan till nordvästra Indien, vilket främst täcker Hindukush-, Karakoram- och västra Himalaya-bergen. Ett anmärkningsvärt drag i ett antal sådana språk är demonstrativsystem med tre nivåer, eller tre deiktiska termer som talare använder för att rikta varandras uppmärksamhet åt referenter vid olika avstånd i deras omgivning. Det har föreslagits att det utmärkande draget för en av HKIA-språkens sådana demonstrativor är det stora avståndet mellan dess referenter och talarna, eller rentav referenternas frånvaro från omgivningen. Syftet med denna studie är dubbelt: i första hand att närmre undersöka demonstrativsystemen hos ett urval av HKIA-språken på basis av fältdata; i andra hand att jämföra dessa data med tidigare beskrivningar av systemen, samt med demonstrativsystem i andra språk som talas i regionen. Resultatet ger bevis för att två demonstrativor i HKIA är avståndskontrastiva, och att en kontrasterar osynlighet från de andra två. Det påvisas dessutom att ett likadant tredelat system finns i språk som talas i området från tre andra genealogiska familjer, vilket tyder på att draget kan vara arealt signifikant. / Language contact and relatedness in the Hindukush Region, Swedish Research Council, Project number: 421-2014-631

This study presents selected features in the phonology and grammar of Sauji, an Indo-Aryan language spoken in a village in the Kunar province in north-eastern Afghanistan. Sauji belongs to a cluster of (western) Shina languages - a subgroup of the Hindukush Indo-Aryan languages, which are spoken in large parts of northernmost Pakistan, north-eastern Afghanistan, and the disputed Kashmir region. As many languages in the Hindukush region, Sauji is largely underdescribed, hence the aim of this study was to provide a grammar sketch of the language, based on materials from field trips to the region. The results were compared to the closest related languages, to put the language into a broader context. Sauji is generally very similar to its closest linguistic relative, Palula, but also shows clear influence of Gawarbati, another Indo-Aryan language, on its phonology, lexicon, and some grammatical features. / Denna studie presenterar ett urval av fonologiska och grammatiska drag i sauji, ett indoariskt språk som talas i en by i Kunarprovinsen i nordöstra Afghanistan. Sauji tillhör ett kluster av shinaspråk, som är en undergrupp av de hindukush-indoariska språken som talas i stora delar av nordligaste Pakistan, nord-östra Afghanistan och det omstridda Kashmirområdet. I likhet med många av språken i denna region är sauji knapphändigt beskrivet och därför är målet med den här studien att bidra med en grammatikskiss. Studien är baserat på data som har samlats in under fältarbete i regionen. Resultaten jämfördes med de närmast besläktade språken för att undersöka språket i en bredare kontext. Sauji är i stora drag väldigt likt palula, det närmast besläktade språket, men det har också visat sig att fonologin, lexikonet och även vissa grammatiska drag har påverkats mycket av gawarbati, ett annat indoariskt språk som talas i omgivningen. / Language Contact and Relatedness in the Hindu Kush Region, Swedish Research Council (VR 421-2014-631)