<p>Hur har framställningen av Bondbruden och James Bond förändrats sedan 1965? På vilket sätt påverkar eventuell förändrad syn på maskulinitet det feminina, samspelet dem emellan, och hur kommer detta till uttryck i Bondfilmen? Syftet med denna uppsats är att med hjälp av det populärkulturella fenomenet James Bond undersöka framställningen av det feminina och maskulina, hur detta kan tänkas ha förändrats de senaste femtio åren. Med hjälp av kvalitativ metod med inslag av semiotik har jag studerat en Bondfilm från mitten av 60-talet och en från mitten av 00-talet. Jag har kontextualiserat med hjälp av postfeminismen samt filmdiskursens ansett ”klassiska” manliga och kvinnliga karaktärsdrag och egenskaper. Genom min studie av hur den kvinnliga karaktären ”Bondbruden” framställs i relation till James Bond, om hon är mer eller mindre drivande för handlingen samt om hon spelar en mer aktiv eller passiv roll, har jag tagit reda på hur Bondfilmen tolkar det samtida samhällets normer för det kvinnliga och manliga. Resultatet av min studie visar att de så kallade ”nya manligheterna” möjligen har påverkat filmdiskursen vilket kan speglas i ”Casino Royale” från 2006. Karaktären James förefaller här vara mer känslosam, mänsklig samt ha fler lager egenskaper än sitt jag från 2006. De manliga och kvinnliga karaktärerna presenteras som jämlika gällande dumhet och intelligens, någonting som i den äldre tidens filmdiskurs inte förekom på samma sätt, något som de kvinnliga och manliga karaktärerna i ”Åskbollen” från 1965 kan visa exempel på. James Bond betraktas ibland som en arketyp för klassisk manlighet, men i Bondfilmen från 2006 framträder i James en mansroll som kombinerar tuffhet med en mer tankfull och vårdande sida. Postfeminismen har lett till utvecklingen av nya manligheter såsom Den metrosexuelle mannen, som står för märkesfixering och ett välvårdat yttre, och likaså Den nya mannen, som är något narcissistisk men med vårdande egenskaper vilket möjligen återspeglas i James Bond anno 2006. Detta kan sägas vara ett uttryck för filmdiskursens avspegling av den samtida samhälleliga kontexten.</p>

Hur har framställningen av Bondbruden och James Bond förändrats sedan 1965? På vilket sätt påverkar eventuell förändrad syn på maskulinitet det feminina, samspelet dem emellan, och hur kommer detta till uttryck i Bondfilmen? Syftet med denna uppsats är att med hjälp av det populärkulturella fenomenet James Bond undersöka framställningen av det feminina och maskulina, hur detta kan tänkas ha förändrats de senaste femtio åren. Med hjälp av kvalitativ metod med inslag av semiotik har jag studerat en Bondfilm från mitten av 60-talet och en från mitten av 00-talet. Jag har kontextualiserat med hjälp av postfeminismen samt filmdiskursens ansett ”klassiska” manliga och kvinnliga karaktärsdrag och egenskaper. Genom min studie av hur den kvinnliga karaktären ”Bondbruden” framställs i relation till James Bond, om hon är mer eller mindre drivande för handlingen samt om hon spelar en mer aktiv eller passiv roll, har jag tagit reda på hur Bondfilmen tolkar det samtida samhällets normer för det kvinnliga och manliga. Resultatet av min studie visar att de så kallade ”nya manligheterna” möjligen har påverkat filmdiskursen vilket kan speglas i ”Casino Royale” från 2006. Karaktären James förefaller här vara mer känslosam, mänsklig samt ha fler lager egenskaper än sitt jag från 2006. De manliga och kvinnliga karaktärerna presenteras som jämlika gällande dumhet och intelligens, någonting som i den äldre tidens filmdiskurs inte förekom på samma sätt, något som de kvinnliga och manliga karaktärerna i ”Åskbollen” från 1965 kan visa exempel på. James Bond betraktas ibland som en arketyp för klassisk manlighet, men i Bondfilmen från 2006 framträder i James en mansroll som kombinerar tuffhet med en mer tankfull och vårdande sida. Postfeminismen har lett till utvecklingen av nya manligheter såsom Den metrosexuelle mannen, som står för märkesfixering och ett välvårdat yttre, och likaså Den nya mannen, som är något narcissistisk men med vårdande egenskaper vilket möjligen återspeglas i James Bond anno 2006. Detta kan sägas vara ett uttryck för filmdiskursens avspegling av den samtida samhälleliga kontexten.

<p>I denna uppsats analyseras de två tidningarna Glamour och King Magazine för att se till hurgenusrepresentationen syns på dess omslag och om det finns några eventuella likheter ochskillnader mellan en tidning riktad till kvinnor (Glamour) och en tidning riktad till män(King).Syftet med analysen är att se till de olika budskapen för genusrepresentation samtidigt somsyftet är att undersöka de olika stereotyper som finns kring män och kvinnor i dagenssamhälle och jämföra dessa mot omslagen för tidningarna.Studien innehåller teorier från bland annat R.W Connell och hans föreställningar kring blandannat den hegemoniska maskuliniteten, men också övriga teorier kring genusrepresentationfrån personer som bland annat Gunilla Jarlbro, Eva-Lena Hedvall och David Gauntlett.Studien bygger i sin analys på en retorisk modell med fokus på omslagens kompositionmellan bland annat text och bild.Resultatet visar på en stereotypifiering av män och kvinnor för tidningsomslagen, där kvinnorförefaller som underordnade i sin representation medan männen besitter stor makt vilket visarsig i form av en jämförelse. Detta överensstämmer med teorierna kring de olika ideal somförekommer kring män och kvinnor.</p>

I denna uppsats analyseras de två tidningarna Glamour och King Magazine för att se till hurgenusrepresentationen syns på dess omslag och om det finns några eventuella likheter ochskillnader mellan en tidning riktad till kvinnor (Glamour) och en tidning riktad till män(King).Syftet med analysen är att se till de olika budskapen för genusrepresentation samtidigt somsyftet är att undersöka de olika stereotyper som finns kring män och kvinnor i dagenssamhälle och jämföra dessa mot omslagen för tidningarna.Studien innehåller teorier från bland annat R.W Connell och hans föreställningar kring blandannat den hegemoniska maskuliniteten, men också övriga teorier kring genusrepresentationfrån personer som bland annat Gunilla Jarlbro, Eva-Lena Hedvall och David Gauntlett.Studien bygger i sin analys på en retorisk modell med fokus på omslagens kompositionmellan bland annat text och bild.Resultatet visar på en stereotypifiering av män och kvinnor för tidningsomslagen, där kvinnorförefaller som underordnade i sin representation medan männen besitter stor makt vilket visarsig i form av en jämförelse. Detta överensstämmer med teorierna kring de olika ideal somförekommer kring män och kvinnor.