<p>Internal communication is very important for the success of an organization. The county council Landstinget i Värmland is a large organization with many managers on different positions. Every one of these managers gets an email every week, with the message that a new manager letter, called Chef, is published on the intranet. With my paper I am examining what the managers think of this letter, how they use it and if managers on different positions differ from each other in opinions about and use of the letter. I want to find out if there is a need of Chef as a part of the internal communication of Landstinget i Värmland.</p><p>To answer these questions, I have chosen a quantitative method in the form of a questionnaire which is send to all the receivers of the manager letter. The result shows that Chef seems to be a largely successful information channel. A majority of the managers look through at least most of the issues, think that most of the contents is important to read and do not think that another channel could replace the manager letter. The majority also find the contents topical and reliable and find it rather useful.</p><p>A clear purpose of Chef is that the managers should read it and then inform their co-workers. The result shows that a majority of the managers inform their co-workers but I think there are too many that do not. The managers’ communicative responsibility should therefore be more clearly described so they understand what is expected from them. Moreover they should be supported to develop their communication skills.</p><p>The differences between managers on different positions are not that big but they do exist. The division managers who are high up in the hierarchy and are included in a managerial body are more content with Chef than what the head of departments and the managers of service works are who are more distant from the management. Those who are responsible of Chef should consider how these differences could be reduced.</p><p>Problems shown should give occasion to improvements but is not reason enough to stop the publication of Chef, which is a well established channel. Obviously, there is nothing like a good Chef.</p> / <p>Internkommunikation är av mycket stor vikt för en organisations framgång. Landstinget i Värmland är en stor organisation med många mellanchefer på olika befattningar. Alla dessa får varje vecka ett mail om att ett nytt chefsbrev, Chef, utkommit på intranätet. Med min uppsats undersöker jag hur cheferna uppfattar och använder sig av detta chefsbrev samt om uppfattning och användning skiljer sig åt bland olika befattningsgrupper. Jag önskar ta reda på om Chef behövs som en del av landstingets interna kommunikation.</p><p>Studiens frågeställningar försöker jag besvara genom att använda mig av en kvantitativ metod i form av en enkät som skickas ut till alla mottagare av chefsbrevet. Resultatet av studien visar att Chef till stor del verkar vara en lyckad informationskanal. En majoritet av cheferna tittar igenom åtminstone de flesta numren, anser att en större del av innehållet känns viktigt att ta del av och anser inte att någon annan kanal skulle kunna ersätta chefsbrevet. Majoriteten upplever också att innehållet är aktuellt och tillförlitligt samt att de har ganska stor nytta av brevet i sitt arbete.</p><p>Ett uttalat syfte med Chef är att cheferna i Landstinget i Värmland ska läsa det och vidareinformera till sina medarbetare. Resultatet visar att en majoritet av cheferna ofta vidareinformerar men jag anser att den andel som inte gör det är alltför stor. Chefernas kommunikativa ansvar bör därför tydligare beskrivas så att de förstår vad som förväntas av dem, samtidigt som de bör få hjälp att utveckla sin kommunikativa förmåga.</p><p>Skillnaderna mellan hur de olika befattningsgrupperna uppfattar och använder sig av Chef är inte så stora men vissa skillnader finns. Divisionscheferna som befinner sig högt upp på organisationsschemat och ingår i en ledningsgrupp är mer nöjda med Chef än vad avdelningschefer och chefer inom serviceverksamheter, som befinner sig längre ifrån ledningen är. Ansvariga bör fundera på hur dessa skillnader skulle kunna minskas.</p><p>De problem som visat sig finnas bör åtgärdas men är givetvis inte anledning nog att avveckla chefsbrevet, som ändå är en väl fungerande, etablerad kanal. Det visar sig alltså att en bra Chef går hem.</p>

<p>Denna uppsats är en studie av rapporteringen av terroristattentaten i Madrid 2004, London 2005 och Moskva 2010 i Dagens Nyheter. Genom Van Dijk och Faircloughs diskursanalys har jag analyserat fem artiklar ifrån morgontidningen. Med anledning till fördelningen mellan väst och öst, och bilden som skapats av dessa i media, har jag gjort en studie i ”vi” och ”dem” relaterade perspektiv. Där Madrid och London fått representera det västerländska medan Moskva stått för det österländska. Syftet med analysen har varit att belysa huvuddrag, skillnader, likheter och ideologiska grunder i samtliga artiklar. Min teoretiska grund återfinns i nyhetsvärden och maktrelaterade perspektiv, där jag inriktat mig på ett eurocentrisk samt etnocentriskt tankesystem. För samtliga av mina fem artiklar återfanns det huvudsakliga syftet i att sammanställa och återberätta för de aktuella händelseförloppen. Skillnaderna speglades i framställningen av Spanien och Storbritannien som solida, rationella och förberedda. Medan rapporterna om Ryssland präglades av mörker och dysterhet, där myndigheterna framställdes som vanvettiga och osäkra. Madrid och London sammankopplades ofta till andra europeiska nationer och inte minst den svenska. Gemenskap och solidariska uttryck präglade rapporteringarna om dessa medan den mentala föreställningen om Ryssland som en nation i fjärran öster formade artiklarna och skapade en kulturell och social distansering. De ideologiska förklaringarna återfinns i den allmänna tron om en centraliserad världsbild där den eurocentriska bilden förstorar och förfinar föreställningarna om en tillhörighet inom de västerländska gränserna, som skapar en gruppering vilket främjar distanseringen gränserna emellan. En distansering media är med och reproducerar.</p>

<p>Aim</p><p>The aim of this study is to investigate who can be considered to be the owner of the broadcasting rights on sport events in Sweden. Furthermore our aim is to investigate how the owners can protect their rights.</p><p>The reason why we are interested in this subject is that there is no legislation in this field. There is no legislation on who the owner is and there are no arena rights that protect the broadcasting rights. We have studied case law and legislation in other countries and tried to apply it to Swedish conditions. We have posed the following questions:</p><p>Who owns the broadcasting rights on sport events in Sweden?</p><p>What legal protection does the owners of the broadcasting rights have for their rights?</p><p>Method</p><p>The study is based on literature studies and interviews. We have used a qualitative method when doing the interviews. When chosen the interview objects we have tried to find people from both the selling and the buying parts of the TV market. A few lawyers have also been interviewed in order to get more knowledge about the legal issues. The literatures that have been used are legal textbooks, legal articles, EU publications, scientific studies and textbooks in Sport Management.</p><p>Results and conclusions</p><p>Taking legislation and case law from other European countries into consideration, we argue that a decision by a Swedish Court would prove that the clubs are the owners of the broadcasting rights on sport events in Sweden. The reason for this is that the clubs are taking the economic risks related to the games. Today the Swedish sport associations sell the broadcasting rights collectively on behalf of the clubs. The associations (the ice hockey and the football associations) have rules stating that the clubs cannot sell the broadcasting rights individually without the associations’ permission. These rules could conflict with the 36th clause in the Swedish Contract Act.</p><p>When it comes to the organizers protection of the broadcasting rights, organizers in Sweden protect their rights through a contract that state what is forbidden. Another way to protect their rights is through a disposal right of the arena. Through this they can deny anyone, whom they think will make a recording of the event without their permission, entry. The 4th clause in the Swedish Marketing Act and common law could also protect the owners’ rights.</p> / <p>Syfte och frågeställningar</p><p>Anledningen till varför vi har intresserat oss för detta ämne är att det varken finns någon lagstiftning eller i övrigt någon samlad rättslig enighet på detta område. Det finns ingen rättskälla som talar om vem som äger rättigheterna och ingen lagstiftning eller övrig arenarätt som skyddar rättigheterna. Vi har valt att undersöka förhållandena i andra länder för att utifrån detta underlag dra slutsatser om vad som skulle kunna gälla för Sverige.</p><p>Syftet med denna uppsats är att utreda vem som kan anses äga TV-rättigheterna till idrottsevenemang Sverige. Vi vill även undersöka vilket rättsligt skydd ägaren av TV-rättigheterna har för dessa rättigheter. Vi har valt att arbeta utifrån följande frågeställningar:</p><p>Vem äger TV-rättigheterna till idrottsevenemang i Sverige?</p><p>Vilket rättsligt skydd har ägaren av TV-rättigheterna till idrottsevenemang i Sverige för sina rättigheter?</p><p>Metod</p><p>Vi har baserat uppsatsen på litteraturstudier och åtta intervjuer. Intervjuerna har varit av ett kvalitativt slag och enkelt strukturerade. I valet av intervjuobjekt har vi försökt finna personer som representerar både köpar- och säljarsidan av TV-marknaden. Vi har även intervjuat tre jurister för att få en bättre insikt i den eventuella juridiska hanteringen av våra frågeställningar. Det skriftliga materialet består av olika juridiska läroböcker, juridiska artiklar, EU-publikationer, vetenskapliga uppsatser samt läroböcker i Sport Management.</p><p>Resultat och slutsatser</p><p>Med utgångspunkt i hur det ser ut i Europa antar vi att ett svenskt rättsligt avgörande skulle visa att föreningarna, och då föreningen som arrangerar idrottsevenemanget, är ägare av TV-rättigheterna till idrottsevenemang. Detta eftersom det är föreningarna som tar den ekonomiska risken för evenemanget. Som det ser ut idag är det dock de olika förbunden som säljer TV-rättigheterna kollektivt i stället för föreningarna. Intäkterna delas sedan lika mellan föreningarna bortsett från den summa som förbundet tar. Det finns regler i förbundens (ishockey- och fotbollförbundens) stadgar som förbjuder föreningarna att i egen regi sälja TV-rättigheterna. Vid en rättslig prövning är det möjligt att dessa bestämmelser skulle anses stå i strid med 36 § avtalslagen och därmed föranleda en eventuell jämkning eller ändring av stadgarna.</p><p>Vad gäller arrangörens skydd för TV-rättigheterna skyddar sig arrangörer i Sverige genom avtal. Arrangörerna anger helt enkelt på biljetten vad som inte är tillåtet. Annat skydd arrangörerna kan åtnjuta är att dessa genom att deras dispositionsrätt över arenan kan neka människor att göra bild- och ljudupptagningar under arrangemanget/evenemanget. Även 4 § marknadsföringslagen kan tänkas skydda arrangören då den som gör en otillåten utsändning från ett idrottsevenemang skulle kunna anses snylta på arrangörens renommé. Den sedvanerätt som vuxit fram i Sverige tillåter arrangören att upplåta/överlåta till ett TV-bolag ensamrätt för ett eller flera arrangemang/evenemang. Andra TV-bolag får dock sända kortare sammandrag mot en mindre avgift.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Arbetet belyser området runt marknadsrättigheter för Svensk ishockey och Svensk fotboll. Utvecklingen har medfört att rättigheternas värdet ökat enormt de senaste 15 åren vilket bidragit till att rättigheter idag är en stor business. Den svenska rättighetsmarknaden liknar den europeiska som under de senast åren brottats med ett flertal problem som lägre intäkter för rättigheterna, konkurrens mellan TV-bolag som köpt rättigheter men inte har råd att betala m.m. Finns det likheter mellan det europeiska och den svenska rättighetsmarknaden som inte än har visat några tendenser på att minska intäktsmässigt, finns det möjlighet att förutse hur den svenska rättighetsmarknaden kommer att se ut i framtiden och vilka är faktorerna som påverkar de svenska rättighetsavtalen?</p><p>Metod</p><p>Jag har valt att göra arbetet utifrån de aktörer som idag är aktiva på marknaden vid rättighetsförhandlingar och avtal. Det är utifrån deras perspektiv arbetets frågeställningar är besvarade.</p><p>Resultat</p><p>Arbetet innehåller en sammanfattning av den europeiska rättighetsmarknaden som utgör bakgrunden för fotbollens och ishockeyns rättighetsavtal. Bakgrunden följs av frågeställningar till aktörerna om hur dom ser på och tror på en eventuell framtid inom rättighetsmarkanden. Sex personer har intervjuats inför arbetet och alla representerar olika delar av rättighetsmarknaden. Bosse Lundqvist (SvFF), Mats Wesslén ( ISPR), Erik Strandmark (SHL), Rolf Porsborn (SVT), Anders Lind (Profile Media) och en anonym tidigare sportchef på ett TV-bolag. Rättighetsmarknaden har blivit mer komplicerad i och med de stora summor som nu tillhör vardagen för avtal inom de största idrotterna. Kompetens, synergier och avtalsförhandlingar på hög nivå har skapat en intressant och mycket lukrativ marknad för alla aktörer.</p><p>Slutsats</p><p>Utifrån den analys som bakgrunden och aktörernas svart givit har en diskussionsdel utformats för att ytterligare undersöka och diskutera faktorer som vart tar TV-pengarna vägen, behövs konsulter, samarbete mellan fotbollen och hockeyn och hur dessa samtliga faktorer kommer att påverka framtida avtalsförhandlingarna.</p>

Denna uppsats är en studie av rapporteringen av terroristattentaten i Madrid 2004, London 2005 och Moskva 2010 i Dagens Nyheter. Genom Van Dijk och Faircloughs diskursanalys har jag analyserat fem artiklar ifrån morgontidningen. Med anledning till fördelningen mellan väst och öst, och bilden som skapats av dessa i media, har jag gjort en studie i ”vi” och ”dem” relaterade perspektiv. Där Madrid och London fått representera det västerländska medan Moskva stått för det österländska. Syftet med analysen har varit att belysa huvuddrag, skillnader, likheter och ideologiska grunder i samtliga artiklar. Min teoretiska grund återfinns i nyhetsvärden och maktrelaterade perspektiv, där jag inriktat mig på ett eurocentrisk samt etnocentriskt tankesystem. För samtliga av mina fem artiklar återfanns det huvudsakliga syftet i att sammanställa och återberätta för de aktuella händelseförloppen. Skillnaderna speglades i framställningen av Spanien och Storbritannien som solida, rationella och förberedda. Medan rapporterna om Ryssland präglades av mörker och dysterhet, där myndigheterna framställdes som vanvettiga och osäkra. Madrid och London sammankopplades ofta till andra europeiska nationer och inte minst den svenska. Gemenskap och solidariska uttryck präglade rapporteringarna om dessa medan den mentala föreställningen om Ryssland som en nation i fjärran öster formade artiklarna och skapade en kulturell och social distansering. De ideologiska förklaringarna återfinns i den allmänna tron om en centraliserad världsbild där den eurocentriska bilden förstorar och förfinar föreställningarna om en tillhörighet inom de västerländska gränserna, som skapar en gruppering vilket främjar distanseringen gränserna emellan. En distansering media är med och reproducerar.

Syfte och frågeställningar Arbetet belyser området runt marknadsrättigheter för Svensk ishockey och Svensk fotboll. Utvecklingen har medfört att rättigheternas värdet ökat enormt de senaste 15 åren vilket bidragit till att rättigheter idag är en stor business. Den svenska rättighetsmarknaden liknar den europeiska som under de senast åren brottats med ett flertal problem som lägre intäkter för rättigheterna, konkurrens mellan TV-bolag som köpt rättigheter men inte har råd att betala m.m. Finns det likheter mellan det europeiska och den svenska rättighetsmarknaden som inte än har visat några tendenser på att minska intäktsmässigt, finns det möjlighet att förutse hur den svenska rättighetsmarknaden kommer att se ut i framtiden och vilka är faktorerna som påverkar de svenska rättighetsavtalen? Metod Jag har valt att göra arbetet utifrån de aktörer som idag är aktiva på marknaden vid rättighetsförhandlingar och avtal. Det är utifrån deras perspektiv arbetets frågeställningar är besvarade. Resultat Arbetet innehåller en sammanfattning av den europeiska rättighetsmarknaden som utgör bakgrunden för fotbollens och ishockeyns rättighetsavtal. Bakgrunden följs av frågeställningar till aktörerna om hur dom ser på och tror på en eventuell framtid inom rättighetsmarkanden. Sex personer har intervjuats inför arbetet och alla representerar olika delar av rättighetsmarknaden. Bosse Lundqvist (SvFF), Mats Wesslén ( ISPR), Erik Strandmark (SHL), Rolf Porsborn (SVT), Anders Lind (Profile Media) och en anonym tidigare sportchef på ett TV-bolag. Rättighetsmarknaden har blivit mer komplicerad i och med de stora summor som nu tillhör vardagen för avtal inom de största idrotterna. Kompetens, synergier och avtalsförhandlingar på hög nivå har skapat en intressant och mycket lukrativ marknad för alla aktörer. Slutsats Utifrån den analys som bakgrunden och aktörernas svart givit har en diskussionsdel utformats för att ytterligare undersöka och diskutera faktorer som vart tar TV-pengarna vägen, behövs konsulter, samarbete mellan fotbollen och hockeyn och hur dessa samtliga faktorer kommer att påverka framtida avtalsförhandlingarna.

Internal communication is very important for the success of an organization. The county council Landstinget i Värmland is a large organization with many managers on different positions. Every one of these managers gets an email every week, with the message that a new manager letter, called Chef, is published on the intranet. With my paper I am examining what the managers think of this letter, how they use it and if managers on different positions differ from each other in opinions about and use of the letter. I want to find out if there is a need of Chef as a part of the internal communication of Landstinget i Värmland. To answer these questions, I have chosen a quantitative method in the form of a questionnaire which is send to all the receivers of the manager letter. The result shows that Chef seems to be a largely successful information channel. A majority of the managers look through at least most of the issues, think that most of the contents is important to read and do not think that another channel could replace the manager letter. The majority also find the contents topical and reliable and find it rather useful. A clear purpose of Chef is that the managers should read it and then inform their co-workers. The result shows that a majority of the managers inform their co-workers but I think there are too many that do not. The managers’ communicative responsibility should therefore be more clearly described so they understand what is expected from them. Moreover they should be supported to develop their communication skills. The differences between managers on different positions are not that big but they do exist. The division managers who are high up in the hierarchy and are included in a managerial body are more content with Chef than what the head of departments and the managers of service works are who are more distant from the management. Those who are responsible of Chef should consider how these differences could be reduced. Problems shown should give occasion to improvements but is not reason enough to stop the publication of Chef, which is a well established channel. Obviously, there is nothing like a good Chef. / Internkommunikation är av mycket stor vikt för en organisations framgång. Landstinget i Värmland är en stor organisation med många mellanchefer på olika befattningar. Alla dessa får varje vecka ett mail om att ett nytt chefsbrev, Chef, utkommit på intranätet. Med min uppsats undersöker jag hur cheferna uppfattar och använder sig av detta chefsbrev samt om uppfattning och användning skiljer sig åt bland olika befattningsgrupper. Jag önskar ta reda på om Chef behövs som en del av landstingets interna kommunikation. Studiens frågeställningar försöker jag besvara genom att använda mig av en kvantitativ metod i form av en enkät som skickas ut till alla mottagare av chefsbrevet. Resultatet av studien visar att Chef till stor del verkar vara en lyckad informationskanal. En majoritet av cheferna tittar igenom åtminstone de flesta numren, anser att en större del av innehållet känns viktigt att ta del av och anser inte att någon annan kanal skulle kunna ersätta chefsbrevet. Majoriteten upplever också att innehållet är aktuellt och tillförlitligt samt att de har ganska stor nytta av brevet i sitt arbete. Ett uttalat syfte med Chef är att cheferna i Landstinget i Värmland ska läsa det och vidareinformera till sina medarbetare. Resultatet visar att en majoritet av cheferna ofta vidareinformerar men jag anser att den andel som inte gör det är alltför stor. Chefernas kommunikativa ansvar bör därför tydligare beskrivas så att de förstår vad som förväntas av dem, samtidigt som de bör få hjälp att utveckla sin kommunikativa förmåga. Skillnaderna mellan hur de olika befattningsgrupperna uppfattar och använder sig av Chef är inte så stora men vissa skillnader finns. Divisionscheferna som befinner sig högt upp på organisationsschemat och ingår i en ledningsgrupp är mer nöjda med Chef än vad avdelningschefer och chefer inom serviceverksamheter, som befinner sig längre ifrån ledningen är. Ansvariga bör fundera på hur dessa skillnader skulle kunna minskas. De problem som visat sig finnas bör åtgärdas men är givetvis inte anledning nog att avveckla chefsbrevet, som ändå är en väl fungerande, etablerad kanal. Det visar sig alltså att en bra Chef går hem.

Till examensarbetet hör även en film med samma titel.

Aim The aim of this study is to investigate who can be considered to be the owner of the broadcasting rights on sport events in Sweden. Furthermore our aim is to investigate how the owners can protect their rights. The reason why we are interested in this subject is that there is no legislation in this field. There is no legislation on who the owner is and there are no arena rights that protect the broadcasting rights. We have studied case law and legislation in other countries and tried to apply it to Swedish conditions. We have posed the following questions: Who owns the broadcasting rights on sport events in Sweden? What legal protection does the owners of the broadcasting rights have for their rights? Method The study is based on literature studies and interviews. We have used a qualitative method when doing the interviews. When chosen the interview objects we have tried to find people from both the selling and the buying parts of the TV market. A few lawyers have also been interviewed in order to get more knowledge about the legal issues. The literatures that have been used are legal textbooks, legal articles, EU publications, scientific studies and textbooks in Sport Management. Results and conclusions Taking legislation and case law from other European countries into consideration, we argue that a decision by a Swedish Court would prove that the clubs are the owners of the broadcasting rights on sport events in Sweden. The reason for this is that the clubs are taking the economic risks related to the games. Today the Swedish sport associations sell the broadcasting rights collectively on behalf of the clubs. The associations (the ice hockey and the football associations) have rules stating that the clubs cannot sell the broadcasting rights individually without the associations’ permission. These rules could conflict with the 36th clause in the Swedish Contract Act. When it comes to the organizers protection of the broadcasting rights, organizers in Sweden protect their rights through a contract that state what is forbidden. Another way to protect their rights is through a disposal right of the arena. Through this they can deny anyone, whom they think will make a recording of the event without their permission, entry. The 4th clause in the Swedish Marketing Act and common law could also protect the owners’ rights. / Syfte och frågeställningar Anledningen till varför vi har intresserat oss för detta ämne är att det varken finns någon lagstiftning eller i övrigt någon samlad rättslig enighet på detta område. Det finns ingen rättskälla som talar om vem som äger rättigheterna och ingen lagstiftning eller övrig arenarätt som skyddar rättigheterna. Vi har valt att undersöka förhållandena i andra länder för att utifrån detta underlag dra slutsatser om vad som skulle kunna gälla för Sverige. Syftet med denna uppsats är att utreda vem som kan anses äga TV-rättigheterna till idrottsevenemang Sverige. Vi vill även undersöka vilket rättsligt skydd ägaren av TV-rättigheterna har för dessa rättigheter. Vi har valt att arbeta utifrån följande frågeställningar: Vem äger TV-rättigheterna till idrottsevenemang i Sverige? Vilket rättsligt skydd har ägaren av TV-rättigheterna till idrottsevenemang i Sverige för sina rättigheter? Metod Vi har baserat uppsatsen på litteraturstudier och åtta intervjuer. Intervjuerna har varit av ett kvalitativt slag och enkelt strukturerade. I valet av intervjuobjekt har vi försökt finna personer som representerar både köpar- och säljarsidan av TV-marknaden. Vi har även intervjuat tre jurister för att få en bättre insikt i den eventuella juridiska hanteringen av våra frågeställningar. Det skriftliga materialet består av olika juridiska läroböcker, juridiska artiklar, EU-publikationer, vetenskapliga uppsatser samt läroböcker i Sport Management. Resultat och slutsatser Med utgångspunkt i hur det ser ut i Europa antar vi att ett svenskt rättsligt avgörande skulle visa att föreningarna, och då föreningen som arrangerar idrottsevenemanget, är ägare av TV-rättigheterna till idrottsevenemang. Detta eftersom det är föreningarna som tar den ekonomiska risken för evenemanget. Som det ser ut idag är det dock de olika förbunden som säljer TV-rättigheterna kollektivt i stället för föreningarna. Intäkterna delas sedan lika mellan föreningarna bortsett från den summa som förbundet tar. Det finns regler i förbundens (ishockey- och fotbollförbundens) stadgar som förbjuder föreningarna att i egen regi sälja TV-rättigheterna. Vid en rättslig prövning är det möjligt att dessa bestämmelser skulle anses stå i strid med 36 § avtalslagen och därmed föranleda en eventuell jämkning eller ändring av stadgarna. Vad gäller arrangörens skydd för TV-rättigheterna skyddar sig arrangörer i Sverige genom avtal. Arrangörerna anger helt enkelt på biljetten vad som inte är tillåtet. Annat skydd arrangörerna kan åtnjuta är att dessa genom att deras dispositionsrätt över arenan kan neka människor att göra bild- och ljudupptagningar under arrangemanget/evenemanget. Även 4 § marknadsföringslagen kan tänkas skydda arrangören då den som gör en otillåten utsändning från ett idrottsevenemang skulle kunna anses snylta på arrangörens renommé. Den sedvanerätt som vuxit fram i Sverige tillåter arrangören att upplåta/överlåta till ett TV-bolag ensamrätt för ett eller flera arrangemang/evenemang. Andra TV-bolag får dock sända kortare sammandrag mot en mindre avgift.

Till examensarbetet hör även en film med samma titel.