Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs 1–3 beskriver och ser på kommunikationsförmågan i matematik, vilken är en av fem förmågor som ingår i den kursplan som matematikundervisningen ska förhålla sig till. Syftet är också att undersöka hur lärare arbetar och utformar undervisning för att stötta elevers utveckling av kommunikationsförmågan. Detta är relevant att studera då tidigare forskning visar att matematikundervisning ofta styrs av läroboken och att lärare inte alltid är insatta i kursplanen, vilket kan påverka huruvida elever får möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga. För att ge en bild av lärares kunskap om kommunikationsförmågan och undervisningens utformning genomfördes intervjuer med fem lärare som undervisar matematik i årskurs 1–3. Insamlade data analyserades och kategoriserades utifrån studiens teoretiska begreppsramverk, som innefattar begrepp från det sociokulturella perspektivet på lärande och fyra benämningar på olika uttrycksformer. Resultatet visar att lärarna beskrev kommunikationsförmågan på lite olika sätt, men att de var överens om att förmågan spelar en viktig roll i förhållande till elevers lärande i matematik. Resultatet visar även att muntlig kommunikation förekommer i samtliga klassrum, att majoriteten av lärarna nämnde konkret material och bilder som en del av undervisningen, samt att skriftlig kommunikation var det som lärarna fokuserade minst på i relation till kommunikationsförmågan. Slutsatsen är att olika uttrycksformer som kan användas för att kommunicera matematik ges olika stort utrymme i undervisningen, och att detta påverkar elevers möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga i matematik.