SyfteSyftet med denna undersökning är att ta reda på hur tiden för matematiklektioner ilågstadiet disponeras och huruvida tidsdisponeringen skiljer sig åt beroende pålärarnas ålder, vilken årskurs de undervisar, om de undervisar i helklass ellerhalvklass samt deras erfarenhet av att undervisa matematik i de lägre åldrarna.MetodDå studiens syfte är att kunna mäta och jämföra används hur tiden förmatematiklektioner disponeras av lärarna används kvantitativ metod och struktureradobservation. Sju lärare på två skolor har observerats under elva lektioner.ResultatUndersökningen visar på en ojämn fördelning av tid mellan de femaktivitetskategorier som togs fram för undersökningen. I resultaten framgår en ojämnfördelning av disponeringen av tiden mellan kategorierna. Störst del av tiden förmatematiklektionen lades på arbete i läroboken eller stencil (kategori 4) eller på ickeinteraktiva genomgångar (kategori 2). Därefter tid för att komma igång med lektionensamt plocka ihop (kategori 5). Dessa tre aktiviteter utgjorde sammanlagt 72 procentav lektionstiden. De kategorier de representerar, alltså de båda icke interaktivakategorierna samt kategorin för icke ämnesrelaterade aktiviteter, utgjorde 91 procentav den totala uppmätta lektionstiden. De övriga 9 procentenheterna lades påinteraktiva aktiviteter antingen endast mellan elever eller mellan elever och lärare.Vad det gäller skillnader i tidsdisponeringen beroende på läraren eller klassenframkom tre tydliga skillnader. Klassens storlek påverkade hur mycket tid somförsvann till icke ämnesrelaterade aktiviteter, lärarens erfarenhet påverkade hur storandel av tiden som gick åt till diskussioner men också hur stor andel av tiden somlades på enskilt arbete.

<p>Studiens syfte var att undersöka gymnasieelevernas intresse för ämnet matematik samt att urskilja det som är karakteristiskt för motivationsskapande lärande inom matematik och vad som gör en matematiklektion på gymnasiet givande och intressant. I grunden för arbetet ligger den sociokulturella lärandeteorin, teorier om motivation och intresse, samt vissa trender inom matematikundervisningen som behandlas i litteraturavsnittet.  I undersökningen användes en metodkombination: en kvantitativ studie i form av gruppenkät, som delades ut till elever som läser matematikkurser första och tredje året på två olika program på en gymnasieskola – det naturvetenskapliga och det samhällsinriktade samt en kvalitativ intervjustudie med fyra gymnasieelever.</p><p>  Resultatet av undersökningen visar att gymnasieelevernas intresse för ämnet matematik är kopplat till deras framtidsplaner samt graden av framgång och bra betyg i ämnet. Det finns även ett starkt positivt samband mellan intresset för ämnet och lusten inför matematiklektionen, undervisningstempot respektive lärarens inverkan. Faktorer som stimulerar elevernas intresse och som påverkar attityden till en matematiklektion är bundna till matematikundervisningens innehåll, dess aktualitet och variation, frågor om matematikundervisningens metoder och arbetssätt samt elevens individuella drag och påverkan. Dessa faktorer arbetar samtidigt och de flesta samverkar i en matematisk uppgiftslösning. En sådan uppgift är matematikundervisningens redskap och mål och den har flera didaktiska syften.  Bland annat formar den elevens syn på matematiken, det abstrakta och logiska tänkandet utvecklas, olika färdigheter utarbetas och den skapar motivation för att lära sig matematik. Huvudslutsatsen är att läraren har en viktig roll för utvecklingen av elevens intresse för ämnet matematik och kan göra en matematiklektion intressant för eleverna genom att framförallt noggrant välja de uppgifter eleverna arbetar med under en matematiklektion samt hur de arbetar med dessa uppgifter.</p>

Studiens syfte var att undersöka gymnasieelevernas intresse för ämnet matematik samt att urskilja det som är karakteristiskt för motivationsskapande lärande inom matematik och vad som gör en matematiklektion på gymnasiet givande och intressant. I grunden för arbetet ligger den sociokulturella lärandeteorin, teorier om motivation och intresse, samt vissa trender inom matematikundervisningen som behandlas i litteraturavsnittet.  I undersökningen användes en metodkombination: en kvantitativ studie i form av gruppenkät, som delades ut till elever som läser matematikkurser första och tredje året på två olika program på en gymnasieskola – det naturvetenskapliga och det samhällsinriktade samt en kvalitativ intervjustudie med fyra gymnasieelever.   Resultatet av undersökningen visar att gymnasieelevernas intresse för ämnet matematik är kopplat till deras framtidsplaner samt graden av framgång och bra betyg i ämnet. Det finns även ett starkt positivt samband mellan intresset för ämnet och lusten inför matematiklektionen, undervisningstempot respektive lärarens inverkan. Faktorer som stimulerar elevernas intresse och som påverkar attityden till en matematiklektion är bundna till matematikundervisningens innehåll, dess aktualitet och variation, frågor om matematikundervisningens metoder och arbetssätt samt elevens individuella drag och påverkan. Dessa faktorer arbetar samtidigt och de flesta samverkar i en matematisk uppgiftslösning. En sådan uppgift är matematikundervisningens redskap och mål och den har flera didaktiska syften.  Bland annat formar den elevens syn på matematiken, det abstrakta och logiska tänkandet utvecklas, olika färdigheter utarbetas och den skapar motivation för att lära sig matematik. Huvudslutsatsen är att läraren har en viktig roll för utvecklingen av elevens intresse för ämnet matematik och kan göra en matematiklektion intressant för eleverna genom att framförallt noggrant välja de uppgifter eleverna arbetar med under en matematiklektion samt hur de arbetar med dessa uppgifter.

Syftet med föreliggande studie är att beskriva hur det matematiska innehållet beskrivs och förmedlas av lärare vid introduktion av matematiklektioner. Observationer av åtta grundskolelärare har genomförts. Balls, Thames och Phelps (2008) modell för MKT har använts för att sortera och analysera studiens empiri. Resultatet visar att lärarna kombinerar både ämnes- och pedagogiska kunskaper vid introduktion av matematiklektioner. Dock missar samtliga lärare att förklara och förmedla målet med matematiklektionen till eleverna. Resultatet diskuteras utifrån ett pragmatiskt perspektiv och en av slutsatserna som dras är att modellen för MKT kan användas av lärare som underlag vid planering och genomförande av matematiklektioner.