Studiens syfte var att undersöka hur ett antal särskilt matematiskt begåvade elever upplevde sin tid i grundskolan, med fokus på ämnet matematik och matematiklektioner. Hur bemöttes eleverna av lärare? Fick eleverna det stöd och den stimulans de var i behov av? Vidare var ambitionen att undersöka hur dessa elever upplevde sig själva som en i klassens gemenskap, då tidigare forskning visar att särskilt begåvade elever inte har lika stort behov av umgänge med jämnåriga som normalbegåvade.   Examensarbetets empiriska underlag baserades på semistrukturerade intervjuer med särskilt matematiskt begåvade elever som slutat grundskolan mellan 2005 och 2008. Sammanlagt genomfördes sex intervjuer med två flickor och fyra pojkar, varav två par är syskon. Arbetets teoretiska utgångspunkter är baserade på forskning och annan litteratur som berör begåvning och särbegåvning ur olika perspektiv, med fokus på det didaktiska perspektivet.   Tidigare forskning visar att särskilt matematiskt begåvade elever kan ha styrkor men också svagheter inom matematikområdet. Då forskning även visar att matematikundervisningen i den svenska skolan idag är dominerad av tyst räkning i läromedel blir möjligheterna för dessa elever att bli upptäckta begränsade.   De erhållna resultaten i denna studie visar att matematiken i grundskolan har upplevts för lätt, men också för tråkig av eleverna. De beskriver en undervisning utan flexibilitet, dominerad av läromedlet. De beskriver repetitioner av moment de redan kunde och en väntan på att de övrig i klassen skulle arbeta ikapp. En av eleverna tappade tidigt intresset på grund av andra intressen. En annan elev försökte hela grundskoletiden att dölja sin matematiska begåvning för att passa in med kamraterna och tappade därför sin studieteknik.   Två av de sex informanterna säger dock att de är tämligen nöjda med undervisningen även om de också beskriver en läromedelsfokuserad undervisning. Dessa två elever har klarat sig på egen hand utan nämnvärd hjälp. Den stimulans de fått är att de blivit tillåtna att arbeta i sin egen takt.   En slutsats av denna undersökning är att som undervisningen ser ut i den svenska skolan idag får elever med särskild matematisk begåvning inte det stöd och den stimulans som de är i behov av. De elever som uttryckte att de var nöjda med undervisningen uttryckte samtidigt att de saknade någon att diskutera med.