Utvecklingsarbetets studieobjekt, formativ bedömning, är mycket stort och har beforskats rikligt under de senaste 30 åren. Med ett sociokulturellt perspektiv på lärande är det dock angeläget att belysa kontextspecifika parametrar såsom skolämne, geografi, åldersgrupper med mera. Därmed krymper den tillgängliga forskningen dramatiskt när man, som i det här arbetet, vill tillämpa formativ bedömning i klassrumsmiljö i teknikämnet i årskurs 7.   Studien syftar till att utveckla kunskap om elevers erfarenheter av formativ återkoppling i teknikämnet samt hur eleverna relaterar återkopplingen till sitt lärande. Ansatsen är abduktiv och metoden kvalitativ genom att en tematisk analys gjordes på enkätsvar från elever som upplevt formativ återkoppling i tre olika former samt en bedömningsmatris på processnivå. Detta i ett konstruktionsarbete i teknikämnet. Det ska också noteras att ingen träning i att delta i återkopplingsaktiviteterna hade genomförts varken före eller under studiens gång.   Tre teman har identifierats (1) ökat lärande tack vare återkoppling, (2) ökad förståelse för den egna prestationen och (3) hinder för att bli hjälpt. Generellt gäller att den lärarledda återkopplingen som svarade för två av formerna, upplevts som mer positiv och behjälplig av eleverna. Kamratåterkopplingen gav ett varierat utfall, sannolikt som en konsekvens av för lite träning i att genomföra denna aktivitet. Det finns indikationer på att matrisen ledde till spontan självbedömning samtidigt som det också här märktes att träning är nödvändig.   Det finns relativt få studier om elevers upplevelser av formativ återkoppling generellt och i synnerhet inom teknikämnet vilket motiverar studiens syfte.