The purpose of this study is to investigate formative assessment and its importance within history education in a Swedish upper secondary school. This was done through the two questions that were formulated from the teacher’s point of view as well as the student’s. The study was conducted through a qualitative method where data was gathered through interviews with history teachers and surveys for the history students at the upper secondary school the study was conducted in. The result of the study showed that through the teacher’s perspective formative assessment is applied to some extent to their history education, where a key aspect of assessment is communication. However, there are some tendencies to lean into summative assessments. Through the student’s perspective their perception is that assessments itself is something to help them guide them either to develop their own abilities within the subject or to help them gain a specific grade. In conclusion, formative assessment and feedback depends upon the teacher’s way of applying it into their education. However, some aspects of formative feedback and assessment are applied by teachers in the school today. For the students, formative assessment and feedback are terms new to the students, where some see it as something that helps them gain a specific grade on the next test and some see it as an aid to help them develop within their history education.

Lärandet i instrumentalundervisning är en process som sker över tid och som påverkas av lärarens val av och erbjudande om kommunikativa och pedagogiska resurser, som kan användas formativt för att främja elevens utveckling. Denna studies syfte var att undersöka och analysera formativ återkoppling i enskild instrumental undervisning i klarinett på gymnasiet, med fokus på tre temaområden: dialog och kommunikation, motivation och drivkrafter samt självvärdering och självreflektion. En kvalitativ undersökning genomfördes metodiskt genom fallstudier hos två musikpedagoger, en i Sverige och en i Italien; varje fallstudie består av en semi-strukturerad intervju samt videoinspelning av en klarinettlektion. I studiens analyserades den multimodala återkopplingen som observerades i klarinettundervisningen, och de pedagogiska strategier och verktyg som kan främja elevens motivation och bidra till elevens förmåga att bedöma och reflektera över sitt eget spel. Studiens resultat vill framhäva kommunikationens och resursernas inflytande över klarinettelevernas utveckling mot deras fulla potential som musiker.

Detta studie undersöker hur fem svensklärare på högstadienivå uppger att de arbetar med formativ och summativ återkoppling samt kamratbedömning vid textarbeten. Vidare undersöks även högstadieelevers attityder till de olika återkopplingsmetoderna. Svensklärarna intervjuas medan eleverna i årskurs 7, årskurs 8 och årskurs 9 besvarar en enkät Undersökningen är förlagd på en högstadieskola i Gävle och syftet med studien är att få en inblick i hur de fem svensklärarna arbetar med olika återkopplingsmetoder vid textarbeten samt elevernas attityder till dessa. I resultatdelen får läsaren ta del av hur de intervjuade svensklärarna uppger att de använder de olika återkopplingsmetoderna vid textarbeten. Resultatet visar att den formativa återkopplingen är dominerande hos alla de intervjuade informanterna vad gäller undervisning vid textarbeten. De redogör också för att de kommunicerar ut den formativa återkopplingen både muntligt och skriftligt. I enkätsvaren från eleverna uppger de i majoritet att de föredrar formativ återkoppling på textarbeten. En tydligt urskiljbar slutsats är att kamratbedömning inom svenskundervisningen vid textarbeten inte genomförs i någon hög utsträckning på den aktuella högstadieskolan där studien förlades. Ytterligare en slutsats som kan dras är att eleverna ibland ges möjlighet att skicka in sina textarbeten för bearbetning.

Utvecklingsarbetets studieobjekt, formativ bedömning, är mycket stort och har beforskats rikligt under de senaste 30 åren. Med ett sociokulturellt perspektiv på lärande är det dock angeläget att belysa kontextspecifika parametrar såsom skolämne, geografi, åldersgrupper med mera. Därmed krymper den tillgängliga forskningen dramatiskt när man, som i det här arbetet, vill tillämpa formativ bedömning i klassrumsmiljö i teknikämnet i årskurs 7.   Studien syftar till att utveckla kunskap om elevers erfarenheter av formativ återkoppling i teknikämnet samt hur eleverna relaterar återkopplingen till sitt lärande. Ansatsen är abduktiv och metoden kvalitativ genom att en tematisk analys gjordes på enkätsvar från elever som upplevt formativ återkoppling i tre olika former samt en bedömningsmatris på processnivå. Detta i ett konstruktionsarbete i teknikämnet. Det ska också noteras att ingen träning i att delta i återkopplingsaktiviteterna hade genomförts varken före eller under studiens gång.   Tre teman har identifierats (1) ökat lärande tack vare återkoppling, (2) ökad förståelse för den egna prestationen och (3) hinder för att bli hjälpt. Generellt gäller att den lärarledda återkopplingen som svarade för två av formerna, upplevts som mer positiv och behjälplig av eleverna. Kamratåterkopplingen gav ett varierat utfall, sannolikt som en konsekvens av för lite träning i att genomföra denna aktivitet. Det finns indikationer på att matrisen ledde till spontan självbedömning samtidigt som det också här märktes att träning är nödvändig.   Det finns relativt få studier om elevers upplevelser av formativ återkoppling generellt och i synnerhet inom teknikämnet vilket motiverar studiens syfte.

Syftet med denna studie är att undersöka hur formativ återkoppling kommuniceras avlärare till elever inom musicerande i årskurs nio samt hur några elever upplever det. I studien har fokus inom musicerandet lagts på ensemblespel. I studien har den hermeneutiska vetenskapsteorin använts som ansats. Det sociokulturella perspektivet har använts som lärandeteori. Två lektioner inom ensemblespel i årskurs nio har observerats och sex elever, tre från respektive skola, har intervjuats i samband med besöket. Resultatet visar att formativ återkoppling främst kommunicerats muntligt samtpraktiskt och att dessa kommunikationsformer ofta kompletterar varandra. Återkoppling genom kroppsspråk som en del av den praktiska återkopplingenframhölls också av eleverna. Skriftlig formativ återkoppling var mer sällsynt inom ensemblemusicerandet. Den formativa återkopplingen kommunicerades individuelltsåväl som kollektivt enligt eleverna, även om observationerna övervägande visade på individuell återkoppling. Eleverna var generellt nöjda med omfattningen formativ återkoppling som de fått och hade inte velat få den på något annat sätt. Eleverna sade sig främst föredra muntlig och praktisk återkoppling. Nyckelord: Bedömning, ensemblespel, formativ feedback, formativ återkoppling, framåtsyftande, högstadiet, musicerande, återkoppling

För att främja elevers lärande kan formativ bedömning användas. För att uppnå formativ bedömning har Dylan Wiliam skapat fem hjälpmedel, så kallade nyckelstrategier. Dessa kan vara till hjälp i moment som visats svåra, så som momentet genetik. Syftet med denna studie var att få en större insikt i hur gymnasielärare i biologi beskriver att de använder sig av formativ bedömning i genetikundervisningen, samt få ökad kunskap om vilka fördelar och nackdelar biologilärarna anser att formativ bedömning ger inom genetikmomentet. För att besvara syftet genomfördes kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare i genetikmomentet. Studien fann att lärarnas beskrivning av arbetssätt och erfarenheter skilde sig jämfört med hur tidigare forskning beskriver att nyckelstrategierna bäst tillämpas. Slutsatser som att det finns utvecklingspotential hos samtliga fyra lärare vid användning av formativ bedömning och att vissa nackdelar som lärarna synliggjort kan bero på detta drogs. Trots detta anser lärarna att det även leder till flertalet fördelar.

Studien syftar till att se till relationen mellan samsyn och samstämmighet i lärares bedömningar av läsförståelse. Detta görs genom att se till lärares summativa utlåtande, återkoppling till elever samt lärares attityder mot kollegialt samarbete vid bedömning. Sex lärare har gjort individuella bedömningar av tre elevsvar. Lärarnas summativa utlåtande samt formativ återkoppling jämförs med varandraför att få syn på samsyn och samstämmighet i bedömningsprocessen. Parallellt med lärarnas bedömningar har de fått svara på enkätfrågor om deras samstämmighetsarbete och attityder kring samstämmighet och samsyn. Studien använder sig av bedömning för lärande och bedömning av lärande. I resultatet urskiljs två kluster av lärare där lärare arbetar utifrån förhållningssättet bedömning för lärande och andra lärare utifrån bedömning av lärande. Dessa grupper skiljer sig även åt vad gäller attityd, förhållningssätt samt tillit till den egna bedömningsförmågan. Analysen visar att lärares bedömningskompetens inte avspeglas i den diskrepans som finns mellan deras summativa bedömning och formativ återkoppling. Lärares olika tolkning av styrdokumenten leder till en problematik i den summativa bedömningen. Däremot liknar lärarna formativa återkoppling varandra vilket kan ses som en styrka i lärarna kompetens och deras tilltro till deras egen bedömningsförmåga bör därför stärkas.

Formativ återkoppling är kommentarer som läraren ger till eleven under pågående skrivprocess som ska stötta eleverna till vidare utveckling. Denna studie syftar ta reda på hur svensklärare arbetar med formativ återkoppling på elevtexter i åk 4- 6, vilka för- och nackdelar de anser finns samt hur de anser att man bör arbeta kring detta för att eleverna ska utvecklas. Studien baseras på en kvalitativ metod där fem lärarintervjuer är gjorda och analyserade. I studien framkommer att lärare arbetar olika kring formativ återkoppling men att det är en del av undervisningen och något som lärarna ansåg vara viktigt för att eleverna ska nå ett större lärande. Enligt resultat i denna studie kan återkopplingen ge både positiva och negativa effekter beroende på hur läraren arbetar kring återkopplingen och hur lyhörd läraren är för elevernas personligheter. För att arbeta med återkoppling i åk 4- 6 är det enligt studiens resultat viktigt att ha en progression i sitt arbete samt att man lär eleverna att både ta emot och använda den återkoppling de får av sin lärare. / <p>Godkännande datum: 2022-01-16</p>

Föreliggande studie undersöker hur aspekter av mindset, återkoppling och matematiska resonemang påverkar elevers lärande i matematik. Syftet med studien är att bidra till en ökad medvetenhet och en fördjupad förståelse kring hur elevers lärande i matematik kan föras framåt.  I studien förenas två olika teorier för lärande: en socialkonstruktivistisk teori och en metakognitiv teori. Ur denna synvinkel, kan kunskap inte förmedlas, utan är något som utvecklas i möten mellan lärare och elever och elever sinsemellan. Eleven är sin egen resurs i lärandet och läraren skapar förutsättningar för elevens lärande. Metakognitiv teori, i vilken även kognitiv teori ingår, handlar om de tankeprocesser eleverna använder när de hanterar information.  Som metod valdes enkäter med likertskalor samt styrd observation.  Vid observationerna fick eleverna arbeta i par där de var ungefär jämnpresterande i matematik och fick resonera högt när de arbetade med en problemlösningsuppgift. Forskaren deltog aktivt genom att ge eleverna återkoppling antingen på uppgiftsnivå eller på processnivå. Resultatet från de fem elevpar som fick feedback på processnivå visade att denna återkoppling gav bränsle till de kreativa resonemangen som fortsatte. Gemensamt för de fem elevpar som fick feedback på uppgiftsnivå var att de kreativa resonemangen avstannade när feedback gavs, till förmån för algoritmiska resonemang där resonemanget inte var väl förankrat i en matematisk grund. För elever i matematiksvårigheter kunde en svårighet i sig vara att ta steget från det konkreta till det generella och abstrakta, oavsett vilken återkoppling de fick. Vid analysen kategoriserades hälften av eleverna att ha ett growth mindset, vilket innebär att de ser på sin förmåga i matematik som något de kan påverka och utveckla. Den andra hälften kategoriserades att ha ett fixed mindset, vilket innebär att de ser sin förmåga i matematik som en medfödd egenskap som inte går att påverka särskilt mycket. Den grupp elever som inte använde den återkoppling de fick på ett strategiskt sätt för att föra resonemangen framåt, dominerades av att ha ett fixed mindset. Dessa elever gav lättare upp eller använde undvikande strategier då de mötte svårigheter jämfört med övriga elever. Resultatet kan tillämpas i skolan genom att undervisning i matematik bör fokusera på processen där kreativa resonemang och growth mindset gynnas. Det är viktigt att lärare inte ”skalar av” de delar av matematiken som bidrar till den begreppsliga förståelsen, t ex genom att ha starkt fokus på metoder och procedurer, i sin strävan att förenkla och underlätta för elever i matematiksvårigheter.

Syftet med den här studien var att undersöka hur lärare förhåller sig till samt arbetar med formativ bedömning i mellanstadiets historieundervisning. För att nå denna kunskap har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med totalt tre lärare som undervisar i ämnet historia för årskurs 4–6. Under samtliga intervjuer fick lärarna möjligheten att lyfta fram sina egna tankar, kunskaper och erfarenheter av formativ bedömning och därtill möjligheten att berätta om sitt formativa arbetssätt i historieundervisningen. Lärarnas redogörelser har sedan legat till grund för analys där lärarnas formativa strategier och arbetssätt har belysts med utgångspunkt i den teori som den aktuella studien bygger på. Det huvudsakliga resultat som denna studie visar var att de tre lärarna som medverkat i studien har ett likartat synsätt på formativ bedömning, då samtliga lärare talar om att formativ bedömning generellt sett handlar om att utveckla elevernas lärande. Studien har även visat att lärarna har en positiv inställning till att arbeta med formativ bedömning i sin historieundervisning, men att förutsättningar såsom tid och ork har en avgörande betydelse för hur lärarna bedriver sitt formativa bedömningsarbete i ämnet historia. Utöver detta har det konstaterats att de tre lärarna i studien arbetar med formativ bedömning i historieämnet på ett relativt liknande sätt. Lärarna arbetar främst med formativ bedömning i sin historieundervisning genom att förklara och tydliggöra lärandemålen för eleverna, skapa olika läraktiviteter och uppgifter för att synliggöra elevernas förkunskaper och lärande, samt genom att föra samtal och diskussioner tillsammans med eleverna i syfte att skaffa sig kunskap om vad eleverna kan. Eleverna får även ofta arbeta i par eller i grupp i ämnet historia för att de ska ges möjligheten att ta del av varandras kunskaper. Dessutom arbetar samtliga lärare i studien formativt i sin historieundervisning genom att ge återkoppling till eleverna, framförallt i syfte att de ska utvecklas i sitt fortsatta lärande. Dock har det visat sig att en av lärarna sticker ut från övriga lärare med anledning av att läraren arbetar med att göra eleverna införstådda med historieundervisningens mål och krav på ett mer utvecklat sätt än övriga lärare i studien. / The main purpose of this study was to examine how teachers relate to and work with formative assessment in middle school’s history teaching. To achieve this knowledge, qualitative semistructured interviews have been conducted with three teachers who teach in the school subject history in grades 4–6. During all the interviews, the teachers were given the opportunity to share their own thoughts, knowledge and experiences of formative assessment and also the opportunity to tell about their way of working with formative assessment in their history teaching. The reports of the teachers have been the basis for analysis where the teachers’ formative strategies and working methods have been declared based on the theory which the present study is based. The main results of this study show that the three teachers have a similar approach to formative assessment because all teachers point out that formative assessment is generally about developing pupils’ learning process. The study has also shown that the teachers have a positive attitude towards working with formative assessment in their history teaching, but conditions such as time and energy have a decisive impact on how the teachers work with formative assessment in the subject of history. In addition, it has been found that the three teachers work with formative assessment in the subject of history in a relatively similar way. The teachers work primarily with formative assessment in their history teaching by clarifying the learning goals, creating different learning activities and tasks in order to make pupils’ previous knowledge and learning process visible and also by conducting conversations and discussions with the pupils in order to find out pupils’ knowledge. The pupils may also work in pairs or in groups in the subject of history with the intention of learning from each other. Furthermore, all teachers in the study work with formative assessment in their history teaching by providing feedback to the pupils, especially with the aim of developing pupils’ learning process. On the other hand, it has been found that one of the teachers stands out from the other teachers due to the fact that the teacher makes the pupils understand the goals and the requirements of the school subject history in a more developed way than the other teachers in the study.