Denna uppsats behandlar homosexuella hatbrottsoffer och hur homosexualitet formuleras i artiklar i två av Sveriges största tidningar med dagsutgivning: Aftonbladet och Dagens Nyheter. De analyserade artiklarna är hämtade från 1 januari 2003 fram till 1 maj 2010 då analysen påbörjades. Anledningen till att urvalet hämtades från 1 januari 2003 är att hatbrottslagen från och med då även gällde brott mot personer på grund av sexuell läggning. Uppsatsen sökte svar på hur viktigt sexualiteten är för hatbrottsoffren och hur hatbrottsoffrens presenteras i artiklar om hatbrott från ovan nämnda tidningar. Uppsatsen utgår från vad som gör det perfekta mediala offret och vilka kriterier ett offer och ett brott bör uppfylla för att vara idealt för rapportering. Yvonne Jewkes (2004) och Ester Pollack (2000) har båda tittat på vad som är det perfekta brottet för att rapportera om det. Yvonne Jewkes har även satt upp kriterier för vad media vill ha för ett brott: bland annat bör det handa om en ”kändis”, det måste innehålla våld och framför allt sex i kombination med våld, det skapar sensationalism. (2004:40) Tiina Rosenbergs queerforskning har varit relevant för forskningen och R. W. Connells forskning om maskuliniteter likaväl. Connells syn på hegemonisk maskulinitet och den marginaliserade homosexuella mannen har i synnerhet varit relevant för analysen. (2008:163) Analysen visade att det finns en varnande diskurs bland artiklarna om hatbrottsoffer. Offren blev varnande exempel för andra homosexuella män. Överfallen blev bevis på att om en homosexuell man lever ut sin sexualitet bör han vara beredd på konsekvenserna. Likaväl har homosexualitet som egenskap visat sig vara väldigt viktigt i artiklarna. Homosexualitet som sexuell läggning får stå i skuggan av homosexualitet som egenskap där både orsak och verkan går att finna i egenskapen.