Bakgrund: Upp till två tredjedelar av alla personer som söker vård får ingen biomedicinsk förklaring till sina besvär. Personer med medicinsk oförklarliga symtom går igenom ett stort lidande av att leva i ovisshet. Jakten på att få svar var långdragen och ledde till både psykisk utmattning och fysisk funktionsnedsättning för personer, samtidigt som de behövde kämpa för att bli betrodda. Vårdpersonalens bemötande visade sig ha en stark koppling till hur personer hanterade situationen och sjuksköterskan beskrevs ha en viktig roll i vårdmötet. Det beskrevs ett samband mellan sjuksköterskans negativa attityd mot personer med medicinskt oförklarliga symtom och låg kunskap och erfarenhet av denna patientgrupp, vilket förklarar betydelsen av denna studie. Syfte: Att beskriva personers upplevelse av vårdmötet vid medicinskt oförklarliga symtom. Metod: Litteraturstudie med induktiv ansats där nio vetenskapliga artiklar har analyserats med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: att möta en brist på förståelse och okunskap skapar lidande, att inte bli sedd och misstrodd skapar en känsla av att bli förminskad, att känna sig sviken och övergiven av sjukvården skapar maktlöshet, att utredningsprocessen bidrar med motstridiga känslor samt att en god vårdrelation ger acceptans och förmåga att kunna hantera situationen. Slutsats: En god vårdrelation är avgörande för välbefinnandet hos personer med medicinsk oförklarliga symtom. Med ett holistiskt synsätt och en personcentrerad vård kan en god vårdrelation bidra till acceptans och förmåga att hantera situationen. Denna studie har visat ett antal brister i vården av dessa personer. Dessa brister kan åtgärdas genom att inte låta stigmatisering diktera i vårdmiljöer, genom att vårdpersonal tar ansvar för att hålla en hög nivå av evidensbaserad kunskap, samt genom att skapa ett gott vårdmöte och en god vårdrelation med personer de möter i yrket.

Bakgrund: Som vårdgivare möter vi ofta patienter med psykosomatiska symtom och sjukdomar, patienter med fysiska symtom som saknar tydlig organisk förklaring. Inom primärvården har cirka 30% av patienterna medicinskt oförklarliga symtom. Tidigare forskning har visat att vårdgivare känner sig osäkra och otillräckliga när de handlägger patienter med psykosomatiska symtom. Det tycks vara svårt att veta hur man ska bemöta denna patientgrupp och hjälpa dem att uppnå god hälsa. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur vuxna patienter med psykosomatiska symtom upplevde mötet med och bemötandet av sin vårdgivare samt beskriva de inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetod. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserades på tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes fram i databaserna PubMed och Cinahl. Ansatsen på de inkluderade artiklarna var både kvalitativ och kvantitativ. Artiklarna har noggrant granskats i syfte att finna skillnader och likheter. Resultat: Patienter som fick känslomässigt stöd, förklaringar, togs på allvar och var delaktiga i beslut var de som kände mest välbefinnande och tillfredsställelse med vårdgivaren och det bemötande de fick. De patienter som möttes av oengagerade vårdgivare, blev ifrågasatta och upplevde ett motstånd, kände att de var en börda för sjukvården. De inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetoder var intervjuer och enkäter. Slutsats: Resultatet visade att många patienter med psykosomatiska symtom sökte bekräftelse. Kommunikation var viktigt för att dessa patienter skulle känna trygghet och förtroende. Genom vidare forskning och viss förändring i omhändertagandet av dessa patienter, skulle sjuksköterskan kunna bidra med denna trygghet i större utsträckning. / Background: As healthcare providers we often meet patients with psychosomatic symptoms and diseases, patients with physical symptoms who lack clear organic explanation. In primary care, approximately 30% of patients have medically unexplained symptoms. Previous research has shown that healthcare providers feel insecure and insufficient when handling patients with psychosomatic symptoms. It seems difficult to know how to respond to this patient group and help them achieve good health. Aim: The aim of the literature study was to describe how adult patients with psychosomatic symptoms experienced the encounter with and the treatment of their healthcare providers, and to describe the data collection methods of the included articles. Method: A descriptive literature study based on ten scientific articles. The articles were searched in the PubMed and Cinahl databases. The included articles were designed both qualitative and quantitative. The articles have been carefully reviewed in order to find differences and similarities. Result: Patients who received emotional support, explanations, were taken seriously and participated in decisions were those who felt most well-being and satisfaction with the care and the response they received. Patients who were met by uncommitted healthcare providers, and were questioned and experienced a resistance from their providers, were those who felt that they were a burden on healthcare. Data collection methods in the included articles were interviews and questionnaires. Conclusion: The result showed that many patients with psychosomatic symptoms sought confirmation. Communication was important for these patients to feel safe and confident. Through further research and some change in the treatment of these patients, the nurse could contribute to this safety to a greater extent.

Bakgrund: Som vårdgivare möter vi ofta patienter med psykosomatiska symtom och sjukdomar, patienter med fysiska symtom som saknar tydlig organisk förklaring. Inom primärvården har cirka 30% av patienterna medicinskt oförklarliga symtom. Tidigare forskning har visat att vårdgivare känner sig osäkra och otillräckliga när de handlägger patienter med psykosomatiska symtom. Det tycks vara svårt att veta hur man ska bemöta denna patientgrupp och hjälpa dem att uppnå god hälsa. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur vuxna patienter med psykosomatiska symtom upplevde mötet med och bemötandet av sin vårdgivare samt beskriva de inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetod. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserades på tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes fram i databaserna PubMed och Cinahl. Ansatsen på de inkluderade artiklarna var både kvalitativ och kvantitativ. Artiklarna har noggrant granskats i syfte att finna skillnader och likheter. Resultat: Patienter som fick känslomässigt stöd, förklaringar, togs på allvar och var delaktiga i beslut var de som kände mest välbefinnande och tillfredsställelse med vårdgivaren och det bemötande de fick. De patienter som möttes av oengagerade vårdgivare, blev ifrågasatta och upplevde ett motstånd, kände att de var en börda för sjukvården. De inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetoder var intervjuer och enkäter. Slutsats: Resultatet visade att många patienter med psykosomatiska symtom sökte bekräftelse. Kommunikation var viktigt för att dessa patienter skulle känna trygghet och förtroende. Genom vidare forskning och viss förändring i omhändertagandet av dessa patienter, skulle sjuksköterskan kunna bidra med denna trygghet i större utsträckning. / Background: As healthcare providers we often meet patients with psychosomatic symptoms and diseases, patients with physical symptoms who lack clear organic explanation. In primary care, approximately 30% of patients have medically unexplained symptoms. Previous research has shown that healthcare providers feel insecure and insufficient when handling patients with psychosomatic symptoms. It seems difficult to know how to respond to this patient group and help them achieve good health. Aim: The aim of the literature study was to describe how adult patients with psychosomatic symptoms experienced the encounter with and the treatment of their healthcare providers, and to describe the data collection methods of the included articles. Method: A descriptive literature study based on ten scientific articles. The articles were searched in the PubMed and Cinahl databases. The included articles were designed both qualitative and quantitative. The articles have been carefully reviewed in order to find differences and similarities. Result: Patients who received emotional support, explanations, were taken seriously and participated in decisions were those who felt most well-being and satisfaction with the care and the response they received. Patients who were met by uncommitted healthcare providers, and were questioned and experienced a resistance from their providers, were those who felt that they were a burden on healthcare. Data collection methods in the included articles were interviews and questionnaires. Conclusion: The result showed that many patients with psychosomatic symptoms sought confirmation. Communication was important for these patients to feel safe and confident. Through further research and some change in the treatment of these patients, the nurse could contribute to this safety to a greater extent.