<p>Denna studie ämnar studera ansvarsområden, samverkan och upplevda gråzoner hos de organisationer i Sundsvalls Kommun som arbetar gentemot individer utan aktiv anställning. Berörda organisationer för denna studie är Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Socialtjänsten, Faros, FAVI, Ungdoms- och Vuxencentrum som alla är verksamma inom samma <em>organisatoriska fält</em>, då de alla arbetar gentemot individer utanför aktiv anställning, alltså samma målgrupp.</p><p>Studien undersöker om flexibilitet, som krav för en hög samverkan organisationerna emellan, ligger till grund för otydliga ansvarsområden. Även samverkan och överlämningar av ärenden mellan organisationerna kommer att undersökas. Slutligen hur respondenterna själva upplever eventuella <em>gråzoner</em> inom det <em>organisatoriska fältet</em>.</p><p>Resultat visar att det framförallt är människor med multipla behov som riskerar att förbises inom det <em>organisatoriska fältet</em>. Respondenterna menar däremot inte att individerna hamnar utanför ansvarsområden, utan snarare att de fastnar inom dem. Det är slutligen graden av samverkan som ligger till grund för vilken hjälp individen får.</p><p>Resultat tyder på att Socialtjänsten, liksom de organisationer som har Socialtjänsten som uppdragsgivare, är de organisationer som bäst samverkar kring individers multipla behov och har störst incitament för att göra så. Detta torde göra dessa organisationer till de mest troliga ensamma överlevarna inom det <em>organisatoriska fältet</em>.</p>

Denna studie ämnar studera ansvarsområden, samverkan och upplevda gråzoner hos de organisationer i Sundsvalls Kommun som arbetar gentemot individer utan aktiv anställning. Berörda organisationer för denna studie är Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Socialtjänsten, Faros, FAVI, Ungdoms- och Vuxencentrum som alla är verksamma inom samma organisatoriska fält, då de alla arbetar gentemot individer utanför aktiv anställning, alltså samma målgrupp. Studien undersöker om flexibilitet, som krav för en hög samverkan organisationerna emellan, ligger till grund för otydliga ansvarsområden. Även samverkan och överlämningar av ärenden mellan organisationerna kommer att undersökas. Slutligen hur respondenterna själva upplever eventuella gråzoner inom det organisatoriska fältet. Resultat visar att det framförallt är människor med multipla behov som riskerar att förbises inom det organisatoriska fältet. Respondenterna menar däremot inte att individerna hamnar utanför ansvarsområden, utan snarare att de fastnar inom dem. Det är slutligen graden av samverkan som ligger till grund för vilken hjälp individen får. Resultat tyder på att Socialtjänsten, liksom de organisationer som har Socialtjänsten som uppdragsgivare, är de organisationer som bäst samverkar kring individers multipla behov och har störst incitament för att göra så. Detta torde göra dessa organisationer till de mest troliga ensamma överlevarna inom det organisatoriska fältet.