En ny trend inom internethandeln är företeelsen av så kallade rabatt- och upplevelsesajter. På den svenska marknaden är Groupon marknadsledande rabattsajt samtidigt som LiveIt anses störst inom upplevelseförmedling. Affärskonceptet – att marknadsföra priserbjudanden eller upplevelser och sedan hänvisa konsumenter vidare till leverantörer – har tagits efter av en rad aktörer och den nya trenden får antas fortsätta en tid framöver. Det faktum att den aktuella typen av förmedling är relativt ny har lett till en osäkerhet kring vilket ansvar rabatt- och upplevelseföretagen har gentemot konsumenter. Inte sällan använder de sig av varierande affärsupplägg vilket bidragit till ytterligare oklarhet. Det saknas direkt tillämplig tvingande lagstiftning och företagen begränsar ofta, genom mer eller mindre långtgående friskrivningar, sitt civilrättsliga ansvar. Syftet med förevarande uppsats är att undersöka vilket civilrättsligt ansvar som företagen har gentemot konsumenter vid dröjsmål och fel i vara och tjänst. I uppsatsen, som inledningsvis diskuterar innebörden av termerna kollektiv shopping och gruppköp, redogörs för de tre affärsmodeller som det marknadsledande rabattföretaget Groupon använder sig av. Dessa affärsmodeller ligger sedan till grund för de diskussioner som förs i arbetets analysdel. Rabattföretagens ansvar visar sig vara beroende av vilken affärsmodell som tillämpats vid försäljningen. Företagen kan dels betraktas som återförsäljare alternativt kommissionärer vilket leder till ett fullständigt civilrättsligt ansvar, dels som handelsagenter med underliggande fullmakt vars enda ansvar är att ta emot och vidareförmedla reklamationer, dels som en oreglerad typ av mellanman som enligt dagens gällande rätt enbart ansvarar för lämnad information gällande de vouchrar som företagen säljer. Detta sistnämnda ansvar är visserligen dispositivt men förefaller utgöra en allmän rättsgrundsats varför det ligger nära till hands att betrakta friskrivningar från lämnad information som oskäliga. Ett tänkbart sätt att stärka konsumentskyddet inom det aktuella problemområdet är att utvidga den så kallade förmedlingsregeln i konsumentköplagens inledande paragraf samt att eventuellt införa en liknande regel även i konsumenttjänstlagen. / A new trend within e-commerce is the phenomenon of deal-of-the-day and event websites. The market leaders in Sweden are Groupon (deal-of-the-day) and LiveIt (event). Their business concept is to promote price offers or events, and then refer consumers to merchants. This concept has been copied by a number of other e-commerce providers and this trend is likely to continue. The fact that this kind of mediation is relatively new has led to an uncertainty as to what responsibility these companies have in relation to the consumers. Furthermore, the companies use a variety of business models which increases the uncertainty even more. There are no directly applicable mandatory provisions, and the companies often reduce their liability by using more or less extensive disclaimers. This essay aims to investigate which civil liability the companies have in relation to the consumers in post-purchase situations (relating to delays and lack of conformity). In this essay, which initially relates to the meaning of the terms ‘collective shopping’ and ‘group buying’, the three business models that Groupon utilize will be explained. These business models form the basis of the following analysis. The liability of the companies is proven to be dependent on which kind of business model that the purchase was conducted according to. The companies can be considered as retailers or commission agents who both have full liability, or they can be considered as commercial agents with a proxy whose liability is limited to receive and mediate complaints, or they can be considered as some kind of unregulated middleman which, according to existing law, only has a responsibility for information given in the marketing of the sold vouchers. The liability of this unregulated middleman is indeed optional, but still considered a general legal principle. A disclaimer from that liability could be considered unfair. One possible way to enhance consumer protection within this area is to expand the mediation rule in the first section of the Consumer Sales Act. An additional possibility is to introduce a similar rule in the Consumer Services Act.