Traditionell systemutveckling präglas av långa systemutvecklingsprocesser som inte möter de krav som kunden har. Dessa systemutvecklingsproblem yttrar sig ofta på så sätt att kraven inte möts vad gäller tidskrav, budgetkrav och kvalitetskrav.För att komma till rätta med dessa problem så tillämpas idag systemutvecklingsmetoder, och iden med dessa metoder är att strukturera arbetet på ett sådant sätt så att det möjliggör styrning och kvalitetssäkring av de systemutvecklingsprocesser som genomförs. Dessa metoder karaktäriseras ofta av att de är utvecklade för att passa ett så kallat idealfall, dvs. de är utvecklade för lösa en specifik uppgift för en specifik situation.Under senare år har uppfattningen om att dessa systemutvecklingsmetoder måste specialiseras, dvs. situationsanpassas för att passa den unika situationen slagit rot. Denna situationsanpassning handlar om att specialanpassa dessa metoder för den unika situationen för att därigenom uppnå bästa möjliga effektivitet av systemutvecklingsmetoden.Denna uppsats har tagit fasta i detta behov av att situationsanpassa systemutvecklings metoder för att passa den unika situationen. Fokuseringen uppsatsen är att utifrån förståelse om de mål, problem och framgångsfaktorer som påverkar en situationsanpassning formulera tumregel som underlättar detta anpassnings arbete. / Program: Kandidatutbildning i informatik