Göran Hultgren är författaren till eTjänster som social interaktion via användning av IT-system (2007), vilken är en praktisk teori som syftar till att vara till hjälp vid analyser av eTjänster. Eftersom Hultgrens avhandling går ut på att analysera befintliga eTjänster saknas det riktlinjer för hur teorin kan tillämpas praktiskt under utvecklingen av nya eTjänster. Syftet med dennauppsats är att ta fram en systemutvecklingsmetod utifrån den praktiska eTjänsteteorin.eTjänstemetoden som vi tagit fram är baserad på en litteraturstudie av Hultgrens avhandling.Metoden består av ett antal steg som man kan följa vid utvecklingen av en eTjänsten. Den skall inte ses som en fullständig systemutvecklingsmetod utan skall fungera snarare som enkompletteringsmetod som syftar till att ett eTjänsteperspektiv behålls under hela utvecklingen.Vi hade som uppdrag av SkiBar System AB att utveckla ett community där vi kunde testa våreTjänstemetod under utvecklingen. Metoden visade sig vara ett bra sätt att behålla ett eTjänsteperspektiv,det vill säga att alla communitys tjänster syftade till att höja värdet för kunden.

Syftet med undersökningen är att lyfta fram ifall om fler kvinnor arbetade inomsystemutveckling, vilken inverkan skulle det i så fall ha på arbetet med systemutveckling.Skulle det kunna vara så att denna inverkan kan gälla affärsnyttan, lönsamheten elleranvändbarheten på systemen. Eller är det så att denna inverkan inte gör någon skillnad.Respondenterna i studien utgörs av ett fåtal kvinnor vars befattning präglas avansvarstagande. Undersökningen skall forska i respondenternas personliga resa fram tillderas nuvarande position samt deras tankar kring fortsatt utveckling av arbetet medsystemutveckling. Respondenternas resor beskrivs genom att fallstudier har gjorts.Studien söker svar på hur det skulle kunna påverka den fortsatta utvecklingen av arbetetmed systemutveckling om det fanns fler kvinnor på höga positioner inomsystemutveckling. Studien av teori visar att det finns en skillnad mellan kvinnor och männär det gäller karriärsutveckling. Det har gjorts flertalet studier gällande vad skillnadernakan bero på. Teorin visar att ett genusperspektiv kan användas i många olikasammanhang, det är dock inte alltid praktiskt möjligt att använda sig av resultatet. Det hargjorts studier på att det finns rena fysiologiska könsskillnader gällande hur en mans ochen kvinnas hjärna fungerar. Studien av genusperspektivet har tydligt visat att kvinnor ochmän har olika sätt att agera och att de har olika utmärkande förmågor. Genom att hagenusperspektiv som påverkansfaktor på systemutveckling, IT och informationssystemhar studien av teorin visat att en mängd forskning på alla dessa områden gjorts. Trots alldenna forskning kommer det dock inte fram hur resultaten av dessa kan sammankopplasför att förbättra utformningen av systemutveckling. Undersökningen visar att fler kvinnorinom arbetet med systemutveckling skulle påverka utformningen avsystemutvecklingsprocessen, men inte inom alla delar. Den del där studien visar att flerkvinnor kan ha störst inverkan är i analysdelen, då de generellt har lättare för att tolka ochförstå vad kunden verkligen vill ha. Även om studien visar att inte fler kvinnor rentkonkret kan påverka alla delar så blir alla delar ändå berörda. Detta påvisas i studien dårespondenterna så tydligt har framhållit att kvinnor rent generellt har mer struktur i sittarbetssätt, vilket i sin tur innebär större vilja till att använda sig av metoder. / Uppsatsnivå: C

<p>Kognitiv psykologi är en del av psykologin som behandlar människans informationsprocesser. Det handlar om hur vi inhämtar, bearbetar och använder information om världen. De största delarna inom kognitiv psykologi är perception/uppmärksamhet, minne, mentala representationer, problemlösning och beslutsfattande. Vi har begränsningar inom alla dessa områden och detta kan ställa till problem vid användandet av datoriserade informationssystem.</p><p>Med detta arbete ville jag undersöka huruvida det finns ett metodstöd i systemutvecklingsmetoder som tar hänsyn till människans begränsade kognitiva förutsättningar vid utvecklandet av ett datoriserat informationssystem.</p><p>Undersökningen genomfördes med två metoder, litteraturstudie och intervju. Antalet undersökta systemutvecklingsmetoder var tre och dessa utvärderades med hjälp av kriterier för användarvänlighet och kognitiva kriterier.</p><p>Min undersökning visar att de systemutvecklingsmetoder som utvärderades inte har något stöd för att handskas med detta problem. Undersökningen visar dessutom att alla de undersökta metoderna förespråkar användardeltagande.</p>

<p>Ordet användarmedverkan används ofta inom systemutvecklingsområdet, men vad som egentligen menas med användarmedverkan är enligt min uppfattning otydligt. Många metoder specificerar att användarna skall involveras på olika sätt men det slutliga engagemanget sker ändå utifrån vad organisationen och det aktuella projektet avser att lösa. Denna rapport skall belysa två systemutvecklingsmetoder från olika länder och hur de ställer sig till användarmedverkan. Rapporten genomförs i huvudsak som en litteraturstudie.</p>

<p>Rational unified process är en systemutvecklingsmetod som ofta används som ramverk och stöd vid utveckling. RUP kan även användas i sin helhet, vilket detta arbete handlar om. Metoden består av 5 itererande faser och har detaljerade beskrivningar på hur varje fas ska genomföras vid en utvecklingsprocess. RUP är dock väldigt komplext i sin helhet och innehåller många aktörer samt iterationer som tar tid och kostar pengar. Trots allt så är RUP en metod som blir allt mer vanligare att använda vid utveckling idag. I RUP så försäkrar man användarens behov via s.k. användarfall. För att ta reda på alla användares behov förespråkar Krutchen (2003) att man träffar användarna och gemensamt ritar upp användarfallsmodeller som täcker in behoven. På detta sätt så försäkrar man sedan att behoven är täckta innan man går vidare till nästa fas i utvecklingen. Användarfall är något som även används i andra metoder. Detta arbete beskriver dock enbart hur det används i metoden RUP. Detta arbete ska undersöka användarmedverkan i teori och praktik vid skapandet av användarfall i RUP. Frågeställningen besvarades genom litteraturstudier samt genom intervjuer av utvecklare angående ämnet. Resultatet visade bland annat att det inte alls existerar användarmedverkan i det omfång som det skulle behövas för att försäkra att man får ett användbart system. Det visar även en skillnad mellan teori och praktik vid användandet av RUP.</p>

Ordet användarmedverkan används ofta inom systemutvecklingsområdet, men vad som egentligen menas med användarmedverkan är enligt min uppfattning otydligt. Många metoder specificerar att användarna skall involveras på olika sätt men det slutliga engagemanget sker ändå utifrån vad organisationen och det aktuella projektet avser att lösa. Denna rapport skall belysa två systemutvecklingsmetoder från olika länder och hur de ställer sig till användarmedverkan. Rapporten genomförs i huvudsak som en litteraturstudie.

Kognitiv psykologi är en del av psykologin som behandlar människans informationsprocesser. Det handlar om hur vi inhämtar, bearbetar och använder information om världen. De största delarna inom kognitiv psykologi är perception/uppmärksamhet, minne, mentala representationer, problemlösning och beslutsfattande. Vi har begränsningar inom alla dessa områden och detta kan ställa till problem vid användandet av datoriserade informationssystem. Med detta arbete ville jag undersöka huruvida det finns ett metodstöd i systemutvecklingsmetoder som tar hänsyn till människans begränsade kognitiva förutsättningar vid utvecklandet av ett datoriserat informationssystem. Undersökningen genomfördes med två metoder, litteraturstudie och intervju. Antalet undersökta systemutvecklingsmetoder var tre och dessa utvärderades med hjälp av kriterier för användarvänlighet och kognitiva kriterier. Min undersökning visar att de systemutvecklingsmetoder som utvärderades inte har något stöd för att handskas med detta problem. Undersökningen visar dessutom att alla de undersökta metoderna förespråkar användardeltagande.

Rational unified process är en systemutvecklingsmetod som ofta används som ramverk och stöd vid utveckling. RUP kan även användas i sin helhet, vilket detta arbete handlar om. Metoden består av 5 itererande faser och har detaljerade beskrivningar på hur varje fas ska genomföras vid en utvecklingsprocess. RUP är dock väldigt komplext i sin helhet och innehåller många aktörer samt iterationer som tar tid och kostar pengar. Trots allt så är RUP en metod som blir allt mer vanligare att använda vid utveckling idag. I RUP så försäkrar man användarens behov via s.k. användarfall. För att ta reda på alla användares behov förespråkar Krutchen (2003) att man träffar användarna och gemensamt ritar upp användarfallsmodeller som täcker in behoven. På detta sätt så försäkrar man sedan att behoven är täckta innan man går vidare till nästa fas i utvecklingen. Användarfall är något som även används i andra metoder. Detta arbete beskriver dock enbart hur det används i metoden RUP. Detta arbete ska undersöka användarmedverkan i teori och praktik vid skapandet av användarfall i RUP. Frågeställningen besvarades genom litteraturstudier samt genom intervjuer av utvecklare angående ämnet. Resultatet visade bland annat att det inte alls existerar användarmedverkan i det omfång som det skulle behövas för att försäkra att man får ett användbart system. Det visar även en skillnad mellan teori och praktik vid användandet av RUP.

Traditionell systemutveckling präglas av långa systemutvecklingsprocesser som inte möter de krav som kunden har. Dessa systemutvecklingsproblem yttrar sig ofta på så sätt att kraven inte möts vad gäller tidskrav, budgetkrav och kvalitetskrav.För att komma till rätta med dessa problem så tillämpas idag systemutvecklingsmetoder, och iden med dessa metoder är att strukturera arbetet på ett sådant sätt så att det möjliggör styrning och kvalitetssäkring av de systemutvecklingsprocesser som genomförs. Dessa metoder karaktäriseras ofta av att de är utvecklade för att passa ett så kallat idealfall, dvs. de är utvecklade för lösa en specifik uppgift för en specifik situation.Under senare år har uppfattningen om att dessa systemutvecklingsmetoder måste specialiseras, dvs. situationsanpassas för att passa den unika situationen slagit rot. Denna situationsanpassning handlar om att specialanpassa dessa metoder för den unika situationen för att därigenom uppnå bästa möjliga effektivitet av systemutvecklingsmetoden.Denna uppsats har tagit fasta i detta behov av att situationsanpassa systemutvecklings metoder för att passa den unika situationen. Fokuseringen uppsatsen är att utifrån förståelse om de mål, problem och framgångsfaktorer som påverkar en situationsanpassning formulera tumregel som underlättar detta anpassnings arbete. / Program: Kandidatutbildning i informatik

Syfte - Syftet med den här uppsatsen var att via befintlig litteratur undersöka vilka modeller som finns för att välja systemutvecklingsmetod. Vidare syftade uppsatsen till att testa modellerna på några av de vanligast förekommande utvecklingsmetoderna. Detta skedde med hjälp av ett förenklat exempelprojekt. Metod – Metoden till den här uppsatsen var en litteraturstudie. En litteraturstudie sammanställer tidigare forskning kring ett ämne för att skapa nya perspektiv. Litteraturen till den här uppsatsen inhämtades från journalartiklar, konferenser och böcker. Analys och slutsatser – Omfånget av den här uppsatsen sträckte sig till att se på tre modeller för att välja systemutvecklingsmetod. Dessa var SDM-ES, Big-M och CUQuP. SDM-ES är ett automatiserat expertsystem som drar slutsatser utifrån uppskattningar av användaren. Big-M består i sin enklaste form av en matris. Användaren plottar in det aktuella projektet i matrisen. CUQuP väger ihop tre olika faktorer för varje utvecklingsfas som anses viktig i ett projekt. Dessa faktorer matas sedan in i en formel som genererar en poängsumma. Den utvecklingsmetod som får högst poäng är bäst lämpad för projektet. Gemensamt för modellerna är att de baserar sina val av utvecklingsmetod på ett antal faktorer. Några av dessa faktorer är gemensamma för modellerna medan andra skiljer sig åt. För att testa modellerna applicerades de på utvecklingsmetoderna: Extreme Programming (XP), Rapid Application Development (RAD) och vattenfallsmodellen. För att appliceringen skulle bli meningsfull var det nödvändigt att skapa ett exempelprojekt. Resultatet visade att samtliga utvecklingsmetoder valde RAD som den mest lämpliga utvecklingsmetoden för exempelprojektet. Två av tre valde vattenfallsmodellen som näst mest lämplig. Med andra ord fanns det en relativt hög grad av samstämmighet mellan modellerna. De skulle emellertid krävas en mer omfattande studie för att klarlägga om detta stämmer. / Purpose – The purpose of this paper was to identify and describe models that help developers choosing a system development methodology. Furthermore the purpose was to test the models on some common system development methodologies. In order to do so a simple example project was created. Methodology - This paper was conducted through a literature review. A literature review collects and compiles research on a subject to create new perspectives.  The literature for this paper was collected from science journals, conference papers and books. Analysis and conclusions – This paper delimited itself to only examine three models for choosing a development methodology. The models were: SDM-ES, Big-M and CUQuP. SDM-ES is a rule based expert system that draws conclusions bases on user input. In its simplest form, Big-M uses a matrix in order to decide which development methodology that should be used. Based on estimations of system criticality and project size the user can decide were in the matrix the project belongs. With the help of a formula CUQuP calculates a score for each considered development method. The methodology that receives the highest score is generally considered to be most suitable for the project. All models have a common characteristic. In one way or another they all use factors, such as system criticality and project size, to decide which development method that should be used. In order to test the models three development methodologies were used. Those were Extreme Programming (XP), Rapid Application Development (RAD) and the waterfall model. To make the test meaningful it was necessary to create an example project. The result showed that all three models chose RAD as the best development methodology for the example project. Furthermore two out of three models considered the waterfall model to be the second best option. In other words it seems to be a high degree of coherence between the models. However the scope of this paper is too narrow to decide if that’s true.