Syftet med den befintliga studien var att undersöka mindfulness och dess koppling till idrottsprestation genom att undersöka sambanden mellan dispositionell mindfulness, påverkansmekanismer (klarsynthet, ältande och negativ emotionsreglering), psykologiska färdigheter (motivation, coping, emotionell kontroll och motoriska färdigheter) och prestation med utgångspunkt från Birrer, Morgan och Röthlin’s (2012) modell. Som underlag för studienanvändes en enkät som sammanlagt 242 idrottare besvarade. Medelåldern var 18,42 år (SD=0,26) varav 69 kvinnor och 172 män. Korrelationsanalyser och regressionsanalyser visade att det fanns signifikanta samband mellan dispositionell mindfulness,  påverkansmekanismer och psykologiska färdigheter. Den befintliga studien fann inget direkt samband mellan dispositionell mindfulness och prestation. Däremot så fanns samband mellan dispositionell mindfulness och ältande, ältande och coping och coping och prestation. De psykologiska färdigheter som hade signifikanta samband med samtliga åverkansmekanismer var coping och emotionell kontroll. Utifrån de huvudresultaten så kan slutsatsen dras att de psykologiska färdigheterna coping och emotionell kontroll är centrala i Birrer et al.´s (2012) modell, inte minst coping då det även finns ett signifikant samband med tävlingsprestation. Den befintliga studiens hypotes, att Birrer et al.´s föreslagna modell (2012) stämmer, kunde efter genomförd studie till stor del bekräftas vilket motiverar vidare studerande av modellen. / The aim of this study was to examine mindfulness and it´s connection with performance in sports. By examining the correlations between dispositional mindfulness, three mechanisms of action (Clarity, rumination and negative emotion regulation), four psychological skills (Motivation, coping, emotion control skills and motor control skills) and performance  according to Birrer, Morgan and Röthlin´s (2012) model. As a foundation for the study a survey was used which were answered by 242 athletes, average age was 18,42 years (SD=0,26) it was 69 women and 172 men. Correlation analysis and regression analysis were done and showed what correlations and predications that were given in the study. This study  didn´t find any direct correlations between dispositional mindfulness and performance. On the other hand correlations were found between dispositional mindfulness and rumination, rumination and coping and coping and performance. The psychological skills that had significant correlations with all of the mechanisms of action were coping and emotional control. From the main results can the conclusion be made that the psychological skills coping and emotional control are essential in the model from Birrer et al (2012). The hypothesis of this study, that Birrer et al.´s (2012) model is accurate, could after completion of the study be in many ways confirmed. This motivates further studies on this model.

Problemet med dysfunktionella tankar hos elitidrottare har länge varit känt. Mindfulness har på senare tid både testats och diskuterats som en strategi för att komma tillrätta med detta problem (Gardner & Moore, 2012; Birrer, Röthlin & Morgan, 2012). Syftet med den befintliga studien var att med hjälp av en pathanalys pröva delar av Birrer et al.’s (2012) föreslagna modell genom att vid tre mätningar undersöka sambanden mellan dispositionell mindfulness, en påverkansmekanism (ältande) och två idrottspsykologiska färdigheter (self-efficacy och återhämtning). Som underlag för studien användes en enkät som sammanlagt 65 idrottare varav 33 kvinnor och 32 män besvarade. Medelåldern var 22,78 år (SD=4,66). Resultatet av pathanalysen visade att dispositionell mindfulness vid mättillfälle 1 var en signifikant prediktor för ältande vid mättillfälle 2 och att ältande i sin tur var en signifikant prediktor för återhämtning vid mättillfälle 3. En korrelationsanalys visade även att återhämtning hade ett signifikant samband med tävlingsprestation. Det kan utifrån den befintliga studiens resultat konstateras att den del av Birrer et al.’s (2012) modell som avser dispositionell mindfulness, påverkansmekanismen ältande och den idrottspsykologiska färdigheten återhämtning stämmer. Idrottares self-efficacy verkar dock inte påverkas av hur mycket de ältar. / The problem with dysfunctional thoughts among athletes is well known. In recent years midfulness has been examined and discussed as a strategy to solve this problem (Gardner & Moore, 2012; Birrer, Morgan & Röthlin, 2012). The aim of this study was to examine parts of Birrer et al.‘s (2012) model by measure dispositional mindfulness, one mechanism of action (rumination) and two psychological skills (self-efficacy and recovery). As a foundation for the study a survey was used which were answered by 65 athletes, 33 women and 32 men. The average age was 22,78 years (SD=4,66). The result of the path analysis showed that dispositionell mindfulness was a significant predictor for rumination and rumination was a significant predictor for recovery. A correlation analysis also showed that recovery had a significant correlation with performance at competition. From the result of this study it can be concluded that the part of Birrer et al.’s (2012) model which refers to dispositional mindfulness, rumination and recovery is valid. Athlete’s self-efficacy doesn’t seem to be effected by their rumination.

Syftet med föreliggande studie var att empiriskt undersöka en teoretisk modell för samband mellan mindfulness och psykologiska färdigheter hos idrottare (Birrer, Röthlin & Morgan 2012) genom att (1) undersöka samband mellan mindfulness och sex påverkansmekanismer samt (2) samband mellan fem aspekter av mindfulness och dessa påverkansmekanismer. De påverkansmekanismer som undersökes var emotionsreglering, klarsynthet, kognitiv acceptans, ältande, flexibilitet och non-attachment. De aspekter av mindfulness som undersöktes var icke-reaktivitet, observerande, beskrivande, agera medvetet och icke-dömande. I studien deltog 82 tävlande idrottare från idrottsföreningar i sydvästra Sverige. Medelåldern var 22,01 år (SD = 4.32) varav 24 kvinnor och 58 män. Frågeformuläret som användes i studien bestod av en sammansatt enkät innehållande sex olika skalor med syfte att mäta mindfulness samt sex påverkansmekanismer. Resultaten visade signifikanta samband mellan självskattad mindfulness och samtliga sex påverkansmekanismer. Regressionsanalys visade att mindfulness var en signifikant prediktor till samtliga påverkansmekanismer. Multipel regressionsanalys visade att aspekten icke-dömande visade sig vara signifikant prediktor för flest påverkansmekanismer och att aspekten observera inte var signifikant prediktor för någon av de sex påverkansmekanismerna. Resultaten diskuterades utifrån teoretiska referensramar och tidigare forskning.