The presence of active pharmaceutical ingredients (APIs) and other chemicals in wastewater has caused concerns in recent years due to its potential risk to the environment and society. Thus, the aim of the study is to investigate ways to minimize the release of chemicals from a large-scale pharmaceutical industry to an industrial wastewater treatment plant. The large-scale industry that is studied is located at Cambrex Karlskoga AB and the process that is investigated is the production of the intermediate R1-MR2E, from a carboxylic acid and an alcohol through an esterification. The investigations are performed by modifying a HPLC-UV method and mapping the release of the carboxylic acid and R1-MR2E as well as examining possible ways of minimizing the release by optimization of the crystallization of the recirculation of the carboxylic acid and of the product R1-MR2E. The method used in the investigation is mostly the modified HPLC-UV method. The optimizations are performed by examining the effect of the maturation time on the crystallization of the recirculated carboxylic acid, and by investigating the effect that a concentrated solution has on the pH of crystallization. The results indicate a possibility to remove the washing water of the recirculated carboxylic acid in order to minimize the release of the compound and R1-MR2E without affecting the quality of R1-MR2E. The results also show that a minimized amount of solvent can be used in the crystallization of R1-MR2E without affecting the process. / Förekomsten av aktiva läkemedelsingredienser (API) och andra kemikalier i avloppsvatten har orsakat stor oro de senaste åren på grund av dess potentiella risk för miljö och samhälle. Syftet med studien är därmed att undersöka sätt att minimera utsläppet av kemikalier från en storskalig läkemedelsindustri till ett industriellt reningsverk. Den storskaliga industrin som studeras är Cambrex Karlskoga AB och processen som undersöks är produktionen av intermediatet R1-MR2E, från en karboxylsyra och en alkohol genom en esterifiering. Undersökningarna utförs genom att modifiera en HPLC-UV metod och kartlägga utsläppet av karboxylsyran och R1-MR2E, samt genom att undersöka möjliga sätt att minimera utsläppet genom optimering av kristalliseringen vid återcirkulation av karboxylsyran och av produkten R1-MR2E. Metoden som används i undersökningarna är mestadels den modifierade HPLC-UV metoden. Optimeringarna utförs genom att undersöka effekten som mognadstiden har på kristallisationen av den återcirkulerade karboxylsyran och genom att undersöka effekten som en koncentrerad lösning har på kristallisationens pH. Resultatet indikerar en möjlighet att avlägsna tvättvattnet vid återcirkulering av karboxylsyran för att minimera utsläppet av föreningen och R1-MR2E utan att påverka kvaliteten på R1-MR2E. Resultatet visar även att en minimerad mängd lösningsmedel kan användas i kristallisationen av R1-MR2E utan att påverka processen.

Tyre wear is a significant problem on today's road vehicles, particularly for heavy trucks. As the tyre wears, microplastics is released in the air causing long term health issues and environmental pollution. With the introduction of automated vehicles there is a big potential to improve tyre wear of heavy trucks. In this direction, this thesis investigates the fundamentals of motion planning for minimising the lateral tyre wear in cornering for automated articulated vehicles. The trade-off between journey time and tyre wear is analysed. For the simulations, firstly an articulated vehicle model is used from the literature and validated with IPG/TruckMaker. Secondly, a sensitivity analysis is conducted on the articulated vehicle on a couple of parameters. The front cornering stiffness, hitch point, trailer mass and trailer centre of gravity position where the parameters influence on tyre wear is analysed. The results showed that moving the hitch point forward decreases the total tyre wear, increasing mass of the trailer increases tyre wear while the front cornering stiffness and centre of gravity position of the trailer did low to no difference to the total tyre wear. Then, an optimal control problem was configured to investigate the motion planning of an articulated vehicle. Then, the motion planning system is configured to find an optimal feasible trajectory with respect to dynamic and path constraints for the articulated vehicle to minimise lateral wear at a predefined path for fixed journey times. Four case different configurations of the problem are investigated to study the influence of driving style, lateral manoeuvrability allowance, vehicle acceleration capabilities and of the number of steering axles on the tractor. The results showed that motion planning can be used for minimising lateral tyre wear. The case study with largest impact on tyre wear was driving style, where the tyre wear showed significant difference between slow driving and aggressive driving. The second case study showed that wider lateral allowance led to less tyre wear and increasing the acceleration capabilities also decreases lateral tyre wear. The additional steering axle on the truck decreased tyre wear at higher velocities but for lower velocities the difference was negligible. / Däckslitage är ett signifikant problem både ur ett miljöperspektiv och ur ett ekonomiskt perspektiv. Väldigt lite fokus läggs på utsläpp från däck när olika utsläppskällor diskuteras. När transportsamhället rör sig mot automation finns det stora möjligheter att utnyttja automatiserade fordon för att minska däckslitage. Det här examensarbetet undersöker möjligheterna att minimera däckslitage genom ruttplanering för automatiserade lastbilar med en artikulationspunkt. Ett optimeringsproblem formuleras och definieras med två målfunktioner för att undersöka hur det laterala däckslitaget i kurvor kan minimeras utan att förlänga restiden. Ruttplaneringens uppgift är att finna den mest optimala rutten med hänsyn till den fördefinierade vägen, fordonets dynamiska begränsningar och vägens begränsningar. Fyra delstudier genomförs, där körstil, vägbredd, maximal tillåten acceleration och påverkan av en ytterligare styrande axel undersökes. För att genomföra simuleringarna implementeras en bilmodell från litteraturen. Bilmodellen jämförs sedan med ett program för att validera dess noggrannhet och robusthet. Sedan görs en känslighetsanalys med hänsyn till däckslitage på några fordonsparametrar, nämligen artikuleringspunkten, framaxelns kurvstyvhet, placering av släpets tyngdpunkt och släpets vikt. Resultatet påvisade att ruttplanering är en bra metod för att minimera däckslitage, resultatet visade att körstil var en viktig faktor till däckslitage, där aggressiv körstil resulterade i mer slitage. Sedan visades det att vägbredd också hade en stor påverkan, där bredare vägar gav upphov till mindre slitage, och smalare vägar gav upphov till mer slitage. Vid högre tillåtna acclerationsnivåer blev däckslitaget lägre men högre vid lägre accelerationsgränser. När två styrbara axlar styrbara används så påvisades mindre däckslitage mot samma restid som när en axel är styrbar. Sist så visade känslighetsanalysen en stor skillnad på totalt däckslitage i relation till placering av artikuleringspunkten. Högre släpvikt gav också mer slitage medan placering av släpets tyngdpunkt och framaxelns kurvstyvhet gav upphov till låg ändring i totalt däckslitage.

Modern society is faced with the complex and intractable challenge of global warming, along with other environmental issues that could potentially alter our way of life if not managed properly. Is it possible that financial markets and equity investors could have a huge part to play in the transformation towards a greener and more sustainable world? Previous studies about investment strategies regarding sustainability have for the most part been centered around possibly less objective ESG-scores or around carbon and GHG-emissions only, with little or no consideration for water usage and waste management. This thesis aims to amend to the previous work on carbon reducing strategies and ESG-investing with the addition of water usage and waste management, especically using raw data of these measures instead of ESG-ratings. Index replicating portfolios have become more and more popular as it proves harder and harder to beat the index, offering good returns along with cheap and uncomplicated portfolio construction and management. In a trending market, the fear of missing out and the demand for market return can make an index replicating strategy a way for investors to have market exposure but still remain diversied and without confusion about which horses to bet on. This thesis studies the relationship between tracking-error and the increase of sustainability in a portfolio through reduction of the intensity of carbon emissions, water usages and poor waste management. To be able to make a fair comparison, these measures are normalized by dividing each measure by the reported annual revenue. These three obtained intensities are then implemented individually, as well as all together into index replicating portfolios in order to study the effect from decreasing them. First and foremost we study the effect on the tracking-error, but also the effects on returns and volatility. We also study the effect on liquidity and turnover in the portfolios to show that it is possible to implement extensive sustainability increasing methods into an index replication equity portfolio. We follow the UCITS-directory to avoid overweightin specic companies and only allow the portfolios to overweight a sector with maximum 2%, in order to avoid an unwanted exposure to sectors with naturally lower intensities. The portfolios are obtained by using a multi-factor risk model to predict the expected statistical behaviour in relation to the chosen factors. Followed by applying Markowitz Modern Portfolio Theory through a convex optimization problem with the objective function to minimize tracking-error. All displayed portfolios had stable and convex optimization and were compliant with the UCITS-directory. We limited our study to only North American stocks and chose the index "MCSI NA" to replicate. Only stocks that were a part of the index were allowed to invest in and we did not allow negative weights for any stocks. The portfolios were constructed and backtested for the period 2014-12-01 until 2019-03-01 with rebalancing quarterly at the same points in time that the index is rebalanced by MCSI. We found that it was possible to implement extensive sustainability considerations into the portfolios and still keep a high correlation with the index whilst keeping low tracking-errors. We believe that most index replicating investors should be able to implement reductions of above mentioned intensities of about 40-60% without compromising tracking-errors,returns and volatility too much. We found evidence that during this time and in this market our low-intensities portfolios would have overperformed the index. We also found that returns increased and volatility decreased as we increased the reduction of each individual measure and all three collectively. Reducing carbon intensity seemed to drive positive returns and lower volatility the most, but we also observed apositive effect from reduction of all intensities. Our belief before conducting this study was that sustainability should have a negative effect on returns due to the limitation of the feasible area of investing. This motivated us to build portfolios with intent to makeup for these lesser returns and hopefully "beat the index". This failed in almost all cases and the only way we were able to beat the index were through implementing sustainability in our portfolios.

Chaos Engineering (CE) intentionally disrupts distributed systems by introducing faults into the system to better understand and improve their resilience. By studying these intentional disruptions, CE provides insights that help enhance system performance and the overall user experience. However, two main challenges exist: reducing the negative impact or ”blast radius” of these CE experiments without diluting the value of the CE experiment and identifying a standardized set of metrics to monitor during such CE experiments. This research addresses these challenges by monitoring application and system-level metrics known as the Golden Signals, and a steady-state metric called the Apdex score during a CE experiment. Using Pearson and Spearman correlation analyses alongside Granger Causality tests, a strong connection between the Golden Signals and Apdex score is identified. The study also introduces a new health-check system design that uses the Apdex score to automatically stop a CE experiment if a preset threshold is violated. Furthermore, the design also introduces a method for early termination of the CE experiment based on forecasted Apdex scores. This method not only limits potential system damage but also reveals key system weaknesses, striking a balance between risk and discovery. / Chaos Engineering (CE) stör medvetet distribuerade system genom att införa fel i systemet för att bättre förstå och förbättra deras motståndskraft. Genom att studera dessa medvetna störningar ger CE insikter som hjälper till att förbättra systemprestanda och den övergripande användarupplevelsen. Två huvudutmaningar finns dock: att minska den negativa effekten eller ”blast radius” av dessa CE-experiment utan att försämra värdet av CE-experimentet och att identifiera en standardiserad uppsättning av mätvärden att övervaka under sådana CE-experiment. Denna forskning tar itu med dessa utmaningar genom att övervaka applikations- och systemnivåmätvärden kända som Golden Signals, och en jämviktsmetrik kallad Apdex-poängen under ett CE-experiment. Genom att använda Pearson och Spearmans korrelationsanalyser tillsammans med Granger orsakssambandstester identifieras en stark koppling mellan Golden Signals och Apdex-poängen. Studien introducerar också en ny hälsocheck-systemdesign som använder Apdex-poängen för att automatiskt stoppa ett CE-experiment om ett förinställt tröskelvärde överskrids. Vidare introducerar designen också en metod för tidig avslutning av CE-experiment baserat på förutsagda Apdex-poäng.. Denna metod begränsar inte bara potentiell systemskada utan avslöjar också nyckelsystemsvagheter och skapar en balans mellan risk och upptäckt.

The Hubble parameter H(z) is a measure of the expansion rate of the universe at redshift z. One method to determine it relies on inferring the slope of the redshift with respect to cosmic time, where galaxy ages can be used as a proxy for the latter. This method is used by Simon et al. in [1], where they present 8 determinations of the Hubble parameter. The results are surprisingly precise given the precision of their data set. Therefore, we reanalyze their data using three methods: chi-square minimization, Monte Carlo sampling, and Gaussian processes. The first two methods show that obtaining 8 independent values of the Hubble parameter yields significantly larger uncertainties than those presented by Simon et al. The last method yields a continuous inference of H(z) with lower uncertainties. However, this is obtained at the cost of having strong correlations, meaning that inferences at a wide range of redshifts provide essentially the same information. Furthermore, we demonstrate that obtaining 8 independent values for the Hubble parameter with the same precision as in [1] requires either significantly increasing the size of the data set, or significantly decreasing the uncertainty in the data. We conclude that their resulting Hubble parameter values can not be derived from the employed data. [1] J. Simon, L. Verde and R. Jimenez, Constraints on the redshift dependence of the dark energy potential, Physical Review D 71, 123001 (2005). / Hubbleparametern H(z) är ett mått på universums expansionshastighet vid rödskift z. En metod som bestämmer parametern bygger på att hitta lutningen av sambandet mellan rödskift och kosmisk tid, där det sistnämnda går att ersätta med galaxåldrar. Denna metod används av Simon et al. i [1], där de presenterar 8 värden av Hubbleparametern. Resultaten är förvånansvärt precisa, med tanke på precisionen i deras data. Vi omanalyserar därför deras data med tre metoder: chi-2-miniminering, Monte Carlo-sampling och Gaussiska processer. De två första metoderna visar att när 8 oberoende värden av Hubbleparametern bestäms fås mycket större osäkerheter än de som presenteras av Simon et al. Den sistnämnda metoden ger en kontinuerlig funktion H(z) med lägre osäkerheter. Priset för detta är dock starka korrelationer, det vill säga att resultat vid många olika rödskift innehåller i princip samma information. Utöver detta visar vi att det krävs antingen en mycket större mängd data eller mycket mindre osäkerheter i datan för att kunna bestämma 8 oberoende värden av Hubbleparametern med samma precision som i [1]. Vi drar slutsatsen att deras värden av Hubbleparametern inte kan fås med den data som använts. [1] J. Simon, L. Verde and R. Jimenez, Constraints on the redshift dependence of the dark energy potential, Physical Review D 71, 123001 (2005).