Syftet med denna studie var att forska kring hur synen är på männen i förskolan, ett ämne som fortfarande kan kännas spänt och olustigt att prata om då folk både vill få in fler män i förskolan men samtidigt är rädda för att något otäckt, exempelvis pedofili ska drabba barnen. Tidigare forskningar i ämnet har gjorts kring manlighet och kvinnlighet medan denna studie fokuserar mer på själva mannen som person. Det råder stor brist på material i ämnet från föräldrarnas perspektiv och därför kommer vår forskning att fokuseras mest kring detta. Genom enkäter och intervjuer har vi samlat in materialet och analyserat dem med genusperspektiv för att lättare se skillnader och likheter till tidigare forskning. Resultatet pekar på att trots ett jämställdhetstänk, där kvinnor och män har lika mycket att bidra med, lever vissa könsstereotypiska mönster och roller vidare i vår vardag.

Bakgrund: Anledningen till att detta arbete skrivits är för att barns säkerhet och trygghet alltid är ett aktuellt ämne. Det har visat sig att förskolor ibland brustit i sin skyldighet att rapportera misstanke om att barn far illa. Syfte: Denna studie behandlar hur personalen i förskolan hanterar misstanke om att ett barn far illa och eventuell problematik i samband med detta. Metod: Kvalitativa intervjuer med pedagoger i förskolans verksamhet. Vi har använt oss av den hermeneutiska tolkningsläran, Max Webers idealtyper samt delvis språkanalys. Resultat: Vi har kommit fram till att personalens agerande vid misstanke om att barn far illa grundar sig mycket i samtal med kollegor och chefer. Vad som inverkar på huruvida det blir en orosanmälan eller inte har i undersökningen visat sig vara bland annat allvarlighetsgraden. Även pedagogens känslor i samband med detta påverkar anmälningsbenägenheten. I studien har det visat sig att respondenter upplever en rad olika problem när det finns misstanke om att barn far illa och hantering av detta. Samtliga deltagare uttryckte svårigheter men inte alla hade förslag på lösningar. De vanligaste lösningarna som nämndes var bland annat möjligheten till anonymitet för att minska känslan av otrygghet. Andra svar på hur man kunde göra det mindre problematiskt och öka sin medvetenhet var utbildning såväl som fortbildning.