De textila färg- och beredningsprocesserna medför flera miljöproblem. Kemikalieframställning, kemikalieanvändning, vattenåtgång och energiåtgång är alla faktorer kopplade till färg och beredning av textil som har påverkan på miljön. Efterbehandling av textila material görs för att ge en textil vara en önskvärd egenskap men tyvärr kan efterbehandling även resultera i ett oönskat färgomslag. Färgomslag kan leda till att det textila materialet måste färgas om eller kasseras vilket är ett enormt resursslöseri. Av Ikea of Sweden tilldelades vi en uppgift i syfte att undersöka vad som kan vara en rimlig toleransgräns gällande färgskillnad för en beige lakansväv sett utifrån ett kundperspektiv. I studien gjordes också en undersökning som rör färgomslag till följd av efterbehandling. Arbetet har utrett om efterbehandling påverkar färgen på en bomullsväv färgad med reaktivfärg. Färgen är en beige färg baserad på tre olika färgstoffer. Den experimentella metoden bestod av färgning av en lakansväv till en beige färg som därefter genomgick olika kombinationer av efterbehandlingar. De olika efterbehandlingarna som undersöktes var en silikonbaserad mjukgörare, en formaldehydfri antiskrynkelbehandling och kalandrering. Detta utfördes i syfte att med hjälp av instrumentell färgmätning och visuell färgbedömning avgöra om färgomslag kan upptäckas till följd av de olika efterbehandlingarna samt för att etablera en rimlig toleransgräns åt Ikea. Studien har påvisat att de undersökta efterbehandlingarna leder till färgomslag och att de färgskillnader som uppstår inte skiljer sig åt mellan de olika behandlingarna. En rimlig toleransgräns för den undersökta väven med beige färg har fastställts till ∆E=1.

På grund av ökad användning av plast har biobaserade polymerer som förpackningsmaterialfått stor uppmärksamhet de senaste åren på grund av miljöhänsyn. Flera proteinmaterial, t.ex.vetegluten har varit i fokus för betydande forskning kring ny biobaserad plast och resultatenär lovande. Det idag stora intresset för biobaserad och miljövänlig plast beror påväxthuseffekten från konventionell petroleumbaserad plast. Ett proteinmaterial från undersöktes här för dess plastmaterialegenskaper. Proteinrenheten varca. 65%. Filmerna skapades genom att först mala proteinflingorna till ett fint pulver ochblanda det med glycerol. Glycerolhalten var 30 %. Därefter varmpressades materialet. För atttesta plasten användes flera tekniker och metoder. TGA, DSC, FT-IR, WVTR, OTR ochdragprovning. I allmänhet var materialet relativt svagt. Liksom de flesta proteinplaster hadedet också dåliga vattenbarriäregenskaper, men hade relativt goda syrebarriäregenskaper. Sammanfattningsvis är det ett material som kan ha en ljus framtid eftersom det är tillverkat avbiomassa istället för petroleum, vilket innebär att det är mer miljövänligt. Med modifieringkan det bli en bra plast för flera ändamål. / Due to increase use of plastics, bio-based polymers as packaging materials have garneredmuch attention in recent years due to environmental concerns. Several protein materials, e.g.wheat gluten, have been in focus for significant research towards new biobased plastics andresults are promising. Bio-based and environmentally friendly plastics gather much interestand attention today due to the green-house generating effects of conventional petroleum-basedplastics. A protein material was investigated here for its plastic material properties. The protein puritywas ca. 65 %. The films were created by first grinding the protein flakes to a fine powder andmixing it with glycerol. The glycerol content was 30 %. The material was subsequently hotpressed.To test the plastic, multiple techniques and methods were used. TGA, DSC, FT-IR, WVTR,OTR and tensile testing. In general, the material was relatively weak. As most protein plasticsit had also poor water barrier properties, however it had relatively good oxygen-barrierproperties. In conclusion it is a material that could have a bright future as it is made from biomass insteadof petroleum, which means that it is more environmentally friendly. With modification andimprovement, it can be a good plastic for several applications in future.

Fibers are interesting materials alternative to replace conventional fossil-based plastics, as they are bio-based and do not lead to CO2 emissions. Due to their limited ductility, it is difficult to use them to make complex three-dimensional shapes. This problem has already been addressed in previous research studies but the processing conditions used here were never tried before. In this thesis, the incorporation of low molecular plasticizers onto the fibers is investigated to obtain a more ductile fiber-based material. More precisely, Paper and Fiber Research Institute (PFI) refining is used to mechanically treat the fibers and help the sorption of glycerol, urea, polyethyleneglycol (PEG), or polyvinylalcohol (PVA), followed by the formation of sheets from the modified pulp. However, it has been found that only small amounts of plasticizers were retained by this process. The refining itself on the fibers without additives enhanced fibrillation and developed mechanical bonding between the fibers, which resulted in increased strength and ductility. Also, the hot pressed (HP) drying technique was found to yield denser and stronger papers, compared to the non-pressed (HP) drying technique. As a comparison, the incorporation of plasticizers through ultrasonication and its effect on the paper properties were also considered from a previous study within the same research group. It has been found that this mechanical treatment retains more plasticizers than refining but yields different paper properties (especially an increased ductility). All these results suggest that PFI refining should be studied more in-depth by performing at least one process optimization cycle where less dilution takes place. / Fibrer är ett intressant, alternativt material att ersätta konventionella, fossila plaster. Men deras begränsade plasticitet gör det svårt att forma mer avancerade tredimensionella former. Detta problem har man adresserat i tidigare forskning, men bearbetningsförhållandena utvärderade i denna studie har inte testats tidigare. I denna uppsats studeras integrering av små molekylära mjukgörare in i fibrer för att framställa ett mer plastiskt, fiber-baserat material. Mer precist, Papirforskninginstituts (PFI) bearbetning används för att mekaniskt bearbeta fibrerna och underlätta sorption av glycerol, urea, Polyethylenglykol (PEG) och Polyvinylalkohol (PVA) följt av arkning av den bearbeta pappersmassan. Det har visats att i denna process bibehålls endast små mängder av mjukgörare på fibrerna. Dock har den mekaniska bearbetning i säg effekt på fibrerna, då den leder till defibrillering, och förstärker interaktionerna mellan fibrerna vilket leder till ett starkare och segare material. Utöver det, visar studien att värmepressningen (HP) som torktekning ger ett mer homogent resultat gällande arkens kvalitet. Som jämförelse användes en tidigare studie av samma forskargrupp som använt ultraljudsbehandling som medel att inkorporera mjukgörare och hur den behandlingen påverkade arken. Den behandlingen leder till högre retention av mjukgörare vilket leder till andra pappersegenskaper, speciellt högre duktilitet. Dessa studier visar att PFI bearbetningen behöver studeras i mer detalj för att se om det är en lämplig bearbetningsmetod och därför bör minst en till cykel med optimeringar göras för att se om högre halt mjukgörare kan bibehållas.