Idag är föräldrars reglering av små barns medieanvändning ett ämne som omdebatteras mellan forskare, politiker och lekmän och meningarna skiljer sig åt. Denna studie är baserad på empiri ifrån semistrukturerade kvalitativa intervjuer och syftar till att bidra med ökad förståelse för hur och varför småbarnsföräldrar reglerar sina barns (1–5 åringar) användning av mobila digitala medier. Studiens resultat identifierades med hjälp av ett teoretiskt ramverk bestående av medieekologi, praktikteori och föräldramedlingsteori. Resultatet visar att varje familjs medieekologi är unik och komplex men att det även finns vissa likheter mellan dem gällande tillgång till och användning av mobila digitala medier. Föräldrarna använder sig av flera olika praktiker och medlingsstrategier på ett dynamisktsätt där flera medlingsstrategier ibland kan kopplas till samma praktiker. Med dessa praktiker och medlingsstrategier vill föräldrarna åstadkomma avlastning, beskyddande, inlärning och hjälp i barnens vardagliga praktiker. Få av föräldrarna upplever att deras egen användning av mobila digitala medier påverkar deras reglering men är samtidigt oroligaför att det ska hända. Därför använder föräldrarna olika praktiker för att undvika att deras egna mediepraktiker ska påverka hur de reglerar barnens.