Sverige är ett mångkulturellt land med en mångkulturell förskola. Även om modersmål i förskolan inte är en lagstadgad rätt, så är förskolorna ålagda att medverka till att barnen kan utveckla sitt modersmål. Denna medverkan kan se ut på olika sätt i praktiken. Syftet med föreliggande arbete är att, utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv, undersöka relationen mellan det regelverk som styr modersmålsstödet i förskolan och hur modersmålspedagogerna organiserar sitt arbete i praktiken. Arbetet använder sig av ramfaktorteorin för att kunna besvara frågan som rör modersmålspedagogernas utformning och genomförande av sin verksamhet eftersom denna teori uppmärksammar de olika faktorer som kan påverka modersmålspedagogernas arbetsvillkor. Metoden som var aktuell för detta arbete var samtalsintervju. Fem intervjuer med olika typer av närbyråkrater genomfördes. Dessa var tre modersmålspedagoger, en förskolechef och en kommunal ledare. Utifrån det kommunala regelverket för modersmålsstödet kan vi konstatera att i formuleringsarenan har de kommunala politikerna beslutat att det i den aktuella kommunen ska finnas en enhet som är ansvarig för organiseringen av modersmålsstödet för förskolebarn. En liknande enhet finns inte i alla kommuner i landet. I intervjuerna framträder tre ramfaktorer som är speciellt betydelsefulla för modersmålspedagogernas arbete, nämligen riktlinjerna, anställningsformen och tiden som de disponerar. De här ramfaktorerna både möjliggör och begränsar modersmålspedagogernas arbete på olika sätt och i olika grad. En relevant slutsats som dras utifrån arbetets resultat och analys är att denna verksamhet är svagt reglerad i både skollagen och läroplanen. Konsekvensen av detta är att huvudmännen inte är skyldiga att erbjuda modersmålsstöd i form av en modersmålspedagog utan kan hitta andra sätt att lösa och organisera detta på.